Först tog de  …

»De infångade torterades, misshandlades och utsattes för elchocker.« »Vissa blev ihjälslagna, skickades hem som en säck ben.«

Till en början var det ont om vittnesmål från de tjetjenska tortyrläger dit män som misstänks ha sex med män förts sedan slutet av mars. Men när berättelserna väl börjar sippra ut var de nästan omöjliga att lyssna på. Män som luras in i fällor och förs till läger där de utsätt för sexualiserad tortyr. Barn som rymmer hemifrån för att någon rapporterat till deras släktingar att de är bögar. Elchocker. Mord.

På relativt säkra adresser i Moskva, ordnade av ryska aktivister, samlas nu män utpekade som bögar.

Ibland kommer de direkt från fångenskap och tortyr. De flyr inte bara myndigheterna, utan även släktingar som är beredda att hörsamma Tjetjeniens ledare Ramzan Kadyrovs uppmaningar till hedersmord.

»Man kan inte arrestera eller tränga bort människor som inte finns«, som Kadyrovs talesperson Alvi Karimov sa till Interfax. »Om sådana människor existerade i Tjetjenien, så skulle de inte varit ordningsmaktens problem, eftersom deras egna släktingar skulle skickat dem dit där de aldrig skulle kunna återkomma från.«

I de allra flesta homo- och bisexuellas liv finns det en period där exponering, våld och förödmjukelse kopplat till ens sexualitet är bland det värsta man kan tänka sig. Att göra verklighet av denna skräck är en utstuderad form av ondska. I Tjetjenien finns inga öppet homosexuella. Vissa av de män som utpekas som homosexuella, och som nu är på flykt, har fru och barn.

Det är ännu oklart om upptrappningen av statligt och samhälleligt våld mot hbtq-personer har en annan politisk grund än den rent moralpolitiska. Aktivister på plats vet inte och vill heller inte spekulera. Dock tyder det mesta på att hoppet står till en högst ovillig Vladimir Putin. Ryssland, som för fyra år sedan stiftade en lag mot homosexuell propaganda, och vars statssanktionerade homofobi troligen har varit bidragande till denna våg av övergrepp i Tjetjenien, är både tillfällig fristad och det närmaste som går att komma hopp om förändring.

Men när Putin och Kadyrov möttes den 19 april, förnekade Kadyrov att förföljelserna ens har ägt rum. »Förtal« var ordet. Och i Putins talesperson Dmitrij Peskovs senare kommentar gav han Kadyrov sitt fulla stöd, och lovade att tjetjenska myndigheter skulle fortsätta kämpa mot just »förtal«.

För världssamfundet återstår att sätta press på Putin. Linjen är att Ryssland måste efterleva de konventioner för mänskliga rättigheter som man har skrivit under, alternativet måste få konsekvenser.

Oavsett det kommer frågan om att ge asyl till förföljda tjetjenska homosexuella att aktualiseras. I Sverige har förföljelse på grund av sexuell läggning varit asylskäl sedan 2005, men Migrationsverket har fått kritik för att dess hantering av hbtq-ärenden varit godtycklig. Hbtq-personer har skickats tillbaka till dokumenterat farliga länder som Uganda och Iran. För detta har Sverige fällts 20 gånger i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter.

En del av problemet är de kriterier som tillämpas om hur flyktingar redogör för sina hbtq-identiter. Ett vanligt skäl när de får avslag, är att de inte har gjort sannolikt att hen tillhör gruppen hbtq-personer.

Alltså: hen har inte lyckats övertyga en myndighetsperson, att hen tillhör en grupp som i sitt hemland förföljts just för denna grupptillhörighet. Inte varit övertygande i något som ett helt liv berett hen för att dölja.

En granskning av 500 domar i mål gällande asyl grundad på religion eller sexuell läggning i svenska migrationsdomstolar, som gjordes vid Uppsala och Göteborgs universitet, visade att stor vikt i trovärdighetsbedömningen lades vid berättelsernas form, framför allt detaljrikedom. Det krävdes att man kunde redogöra för exakt när man blev homosexuell, hur man kom fram till sin sexuella identitet och vad man känner inför den.

2014 beslutade EU-domstolen att trovärdighetsbedömningen av asylsökandes sexuella läggning inte får grunda sig på stereotypa uppfattningar. Men i samband med detta menade RFSL:s asyljurist Aino Gröndahl att det är just trovärdighetsbedömningar som de flesta avslag grundar sig på, och att just stereotypa idéer om hbtq-personer och hur dessa förväntas svara på vissa frågor, är vad som formar dessa.

Det är betydligt högre beviskrav än dem som låg till grund för häxprocesserna i Tjetjenien. Startskottet verkar ha varit en ansökan från den ryska organisationen Gay Russia om att hålla prideparader runt om i Ryssland, inklusive territorier som angränsar till Tjetjenien, en ansökan som avslogs just med hänvisning till den ryska propagandalagen. Förföljelserna har dock inte riktat sig mot aktivister – ingen är öppen aktivist i Tjetjenien – utan mot män som chattar på nätet, män som angivits av närstående och män som angivits av andra män under tortyr. Det är inte nödvändigtvis personer som anser sig ha en djupgående htbq-identitet, men deras skäl att fly är likväl hbtq-relaterade.

Förföljelse av hbtq-personer är fortfarande en relativt spridd företeelse. Några av 2010-talets värsta former av statligt sanktionerad hets mot hbtq-personer har skett eller sker i Uganda, Iran och Tjetjenien, tre vitt skilda länder kulturellt, religiöst, politiskt och geografiskt. Det vittnar om ett problem som inte följer några förutsägbara mönster.

Det gemensamma i de flesta fall är att hbtq-personen – oftast »bögen« – får representera den andre, den västerländska, det kosmopolitiska hotet mot den rådande ordningen. Bögen beskrivs som det nya, trendiga som kommit för att bringa samhällsmoralen på fall och som ett hot mot barn och mot kärnfamiljen.

Det finns en risk att väst göder den berättelsen i reaktionerna gentemot Tjetjenien, men alternativen är få.