När Maria Wetterstrand backar från kravet på utträde räknar både v och Sd med nya väljare.
En och annan suck lär ha undsluppit gamla inbitna miljöpartister med Kånken på axeln när språkröret Maria Wetterstrand förra veckan deklarerade att hon inte längre rakryggat kan stå upp för partiets krav på EU-utträde. EU-motståndet har varit en av miljöpartiets starkaste profilfrågor och en viktig faktor i partiets erbjudande om ett alternativ till det politiska etablissemanget. Nu återstår att se om miljöpartiet anammar språkrörens ståndpunkt på partikongressen i maj, men signalen om en mer nyanserad EU-kritik är i alla fall tydlig.
Såhär en vecka senare tycker Maria Wetterstrand att reaktionerna från partimedlemmarna varit övervägande positiva. Även om hon är medveten om att det finns miljöpartister som kan lämna partiet, tror hon samtidigt att en omsvängning kan locka andra EU-skeptiker som tidigare tvekat just på grund av utträdeskravet.
– Och jag lovar att vi kommer att fortsätta att vara riksdagens mest EU-kritiska parti, säger hon.
Om nu miljöpartiet intar en mer moderat ställning till Europa lär andra EU-kritiska partier ta chansen att ragga röster från EU-motståndare. Vänsterpartiet är det mest naturliga alternativet och flera bedömare som Fokus talat med tror att de kan vinna på förändringen – i första hand inför valet till Europaparlamentet nästa år.
– Eftersom valdeltagandet brukar vara lågt kan även små vandringar mellan partier få avgörande betydelse, säger opinionsanalytikern Nicklas Källebring på Synovate.
Lars Ohly tycker att vänsterpartiet nu har en viktig roll som Sveriges mest EU-kritiska parti. Partiets krav på utträde står fast – även om det inte är någon fråga man tänker driva så länge utan en stark folkrörelse.
– Däremot är det viktigare än någonsin att vi bjuder starkt motstånd mot den utveckling som sker inom EU just nu, säger han.
Ett annat alternativ för inbitna EU-motståndare vore att vända sig till Sverigedemokraterna. Efter Maria Wetterstrands utspel var partiets ledare Jimmie Åkesson rask att utropa sitt parti till »ett trovärdigt och stabilt alternativ mot framväxten av en europeisk monsterstat.« Han ser miljöpartiets omsvängning som en dörröppnare.
– Det är dags för oss att tydliggöra vår EU-kritik och att fånga upp de rörliga väljare som är motståndare till EU, säger han.
Jimmie Åkesson leder ett parti vars systerpartier i övriga Europa enligt traditionen begränsat sin agenda till två frågor: främlingsfientlighet och nationalism. Motståndet mot EU och den tilltagande överstatligheten har ingått som viktiga beståndsdelar i den senare frågan. Men statsvetare och ledarskribenter som Fokus talat med tvivlar på att det blir någon ström av väljare som går från miljöpartiet till Sverigedemokraterna – av flera skäl. Till att börja med är den typiska miljöpartisten Sverigedemokratens raka motsats till det yttre – en välutbildad medelålders kvinna i storstaden, medan sverigedemokraten är en yngre lågutbildad man i landsorten. Miljöpartiets väljare ligger också ganska långt till vänster på den politiska skalan – i andra änden från Sverigedemokraterna.
– Att miljöpartister skulle rösta på Sverigedemokraterna håller jag för helt uteslutet, säger professor Marie Demker vid Göteborgs universitet som menar att de två väljargrupperna står så långt ifrån varann som man kan.
Det finns dock de som befarar att ett uppluckrat EU-motstånd kan gynna Sverigedemokraterna.
– De skulle kunna stärka sin position genom att muta in en ställning som det enda partiet som verkligen motsätter sig EU, säger Per Wirtén, chefredaktör på tidskriften Arena.
För EU-kritiska miljöpartister återstår ett tredje alternativ om de vill markera sitt missnöje med en omsvängning från partiledningen, nämligen raketen i förra valet till Europaparlamentet – Junilistan. Men för det första har Junilistan samma inställning till EU som miljöpartiet är på väg att ta över, nämligen inget utträde men strikta gränser för den fortsatta europeiska integrationen. För det andra bedöms Junilistans chanser att bestå som politisk kraft som små. För det tredje konkurrerar Junilistan snarare med Sverigedemokraterna om missnöjda väljare på högerflanken.
Frågan är emellertid hur mycket väljarna över huvud taget bryr sig om en ny miljöpartistisk EU-politik. Svaret är sannolikt – inte så mycket. EU-frågan har helt enkelt inte den laddning den hade för ett decennium sedan. Enligt Statistiska centralbyrån är förvisso fortfarande 24 procent av svenskarna emot EU-medlemskapet, medan en knapp majoritet – 50,2 procent – är för. Men frågan har tappat betydelse. I riksdagsvalet 1994 ansåg 14 procent av väljarna att EU var en viktig valfråga – vid förra valet hade den siffran sjunkit till noll. Inte ens nedbrutet på partinivå fäste miljöpartiets väljare någon betydelse vid EU-frågan. I dag ställer sig nära hälften av miljöpartiets väljare bakom ett svenskt EU-medlemskap. Enligt den årliga SOM-undersökningen som görs vid Göteborgs universitet har andelen svenskar som tycker att EU-medlemskapet varit positivt för miljön ökat stadigt sedan 1990-talet – bland miljöpartister har andelen ökat från runt fem procent till runt 15 procent 2006.
En trolig följd av en omsvängning från miljöpartiet kan dock bli att vi får en mer nyanserad diskussion om EU i stort – både inför valet till Europaparlamentet nästa år och riksdagsvalet år 2010. Alltså, bort från den stigmatiserande ja eller nej-klyftan till en mer konstruktiv debatt om vad EU ska vara bra för. Statsvetaren Mikael Oscarsson tror att alla svenska politiker i dag hoppas på mer kreativ EU-kritik framöver – men han tvivlar på någon EU-boom.
– Nja, jag tror inte på någon EU-fori – snarare en mer nyanserad EU-kritik, säger han.
Nästa år äger det största transnationella valet någonsin rum när EU:s medborgare ska utse 750 ledamöter till Europaparlamentet.
I Sverige liknar valet riksdagsvalet, och partispärren är fyra procent. Personvalsinslaget är större eftersom det bara krävs fem procent av partiets röster för att bli inkryssad. Dessutom ger personkryssen större utslag på grund av det låga valdeltagandet – förra valet röstade bara 37,85 procent av väljarkåren.
Källa: Valmyndigheten
Mer på fokus.se om: EU-parlamentet, miljöpartiet, vänsterpartiet, sverigedemokraterna, junilistan.














2012-20
2012-19
2012-18
2012-17
2012-16
2012-15
2012-13
2012-12
2012-11
2012-10
[...] Fidningen Focus skriver om Striden om EU-motståndarna [...]
Denna artikel är förljugen och kraftigt vänstervriden.
”Jimmie Åkesson leder ett parti vars systerpartier i övriga Europa enligt traditionen begränsat sin agenda till två frågor: främlingsfientlighet och nationalism.”
Främlingsfientligt? Vilken lögn. Sverigedemokraternas ”systerpartier” i Europa är närmast Dansk Folkeparti och Fremskrittspartiet, som inte på något sätt är ”främlingsfientliga”. FrP är det största partiet i Norge enligt en färsk opinionsundersökning, och DF har 14 procent. Dessa länder är mycket demokratiska och har öppnare medieklimat än Sverige. Det är Sverige som är unket och vänsterextremt/gramscianskt.
”Men statsvetare och ledarskribenter som Fokus talat med tvivlar på att det blir någon ström av väljare som går från miljöpartiet till Sverigedemokraterna – av flera skäl. Till att börja med är den typiska miljöpartisten Sverigedemokratens raka motsats till det yttre – en välutbildad medelålders kvinna i storstaden, medan sverigedemokraten är en yngre lågutbildad man i landsorten. Miljöpartiets väljare ligger också ganska långt till vänster på den politiska skalan – i andra änden från Sverigedemokraterna.”
Sd har visserligen en överrepresentation av den väljartypen, men det betyder inte att majoriteten är det. Detta är falska stereotyper. Faktum är att man vet väldigt lite om sd-väljare. De få undersökningar som finns berättar bara om en liten del. Invandringskritiska väljare är skygga, och mönstret går igen över hela Europa.
”– Att miljöpartister skulle rösta på Sverigedemokraterna håller jag för helt uteslutet, säger professor Marie Demker vid Göteborgs universitet som menar att de två väljargrupperna står så långt ifrån varann som man kan.”
Marie Demker är öppen socialdemokrat, så vem förväntade sig att hon skulle säga något annat? SCB:s stora undersökning av valet 2006 visade dock att Sverigedemokraterna tog en stor del av sina väljare från vänsterpartierna.
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/ME0106_2006A01_BR_00_ME04BR0801.pdf
I valet 2002 fick (sd) 76 000 röster. I valet 2006 tog man, netto, 5 000 röster från (v), 17 000 från (s), 9 000 från (mp), 0 från (s), 2 000 från (fp), 0 från (kd), 0 från (m), 0 från övriga, 17 000 från blankröstare, 5 000 från soffan och 8 000 från förstagångsväljare.
Jimmie Åkesson uttryckte också i SVT1:s ”Agenda” i februari i år att socialdemokratin är sd:s huvudfiende och största rekryteringsbas. Som sagt: kass journalistik, detta. Jag trodde bättre om er. Nu blev jag ännu mer övertygad om att rösta på sd både 2009 och 2010.
Instämmer med föregående inlägg, artikeln är dåligt underbyggd och med löjliga slutsatser om SD.
Jag var inne på webbsidan för att undersöka om FOKUS var en tidning jag kunde tänka mig att köpa och läsa, men det kommer jag inte att göra av den anledningen att tidningen inte håller tillräckligt god standard.
Saklig artikel.
Bra gjort Fokus.
Va inte rädd för de som har underliggande motiv.
[...] sedan 1999 och är starkt islamkritisk. Han beskrivs som omtyckt och inrikespolitiskt moderat. Striden om EU-motståndarna publicerad 7 mars, [...]