»Du argumenterar som om du vore en utvecklingsstörd 7-åring!«

Diskussionen mellan de olika dietfalangerna förs i en hård ton, i synnerhet på nätet. Citatet ovan är hämtat ur en bloggkommentar efter att en av fettkrigets två huvudkombatanter, läkaren Annika Dahlqvist, framträtt i en tv-diskussion.

– Sverige är det enda land där dietdebatten är så aggressiv, i synnerhet gentemot myndigheterna, till exempel Livsmedelsverket, säger Sandhya Forselius, presschef på Unilever, som tidigare i år skulle ha arrangerat ett seminarium om den pågående diskussionen om fett i maten.

Men seminariet ställdes in efter att deltagarna utsatts för kränkande och hotfulla verbala attacker via telefon och mejl. Läkaren Andreas Eenfeldt, som driver bloggen Kostdoktorn.se, tycker inte alls att det är konstigt att frågan om fett i maten har blivit så laddad.

– Det kanske är svårt för en utomstående att förstå, men laddningen i frågan är inte konstig för alla människor som upplever att de i decennier tvingats följa kostråd som bara gjort dem sjukare och fetare. Sedan har de gjort tvärtom och snabbt blivit friskare.

Andreas Eenfeldt förespråkar en kost med lite kolhydrater men desto mer mättat fett, den rekommendation som Annika Dahlqvist gått i bräschen för.

Annika Dahlqvist, som själv bidragit till tonläget i debatten genom att beskylla sina meningsmotståndare för bland annat massmord, utgår från att det är kolhydraterna som är boven i viktdramat. Hon förklarar det med »insulinkedjan«. Kolhydraterna ger förhöjt blodsocker, insulinet för in det i cellerna och överskottet lagras som fett. Genom att äta mättat fett håller man nere insulinnivåerna samtidigt som man får mättnadskänsla och tillför många nyttiga fettsyror och vitaminer till systemet.

I andra lägret finns Livsmedelsverket och en rad forskare. Där är man mindre tvärsäker, men den kost många enats kring och som präglar Livsmedelsverkets rekommendationer är den så kallade Medelhavskosten. Mycket frukt och grönt samt mer omättade än mättade fetter. Olivolja snarare än smör. 25–30 procent fett i kosten varav 10 procent mättat fett, för att vara exakt.

En viktig förklaring till förvirringen är naturligtvis att det helt enkelt är svårt att forska om mat. Det är svårt att säga hur ett enskilt ämne samverkar med andra, vilken betydelse det har när man äter, hur man äter och hur livet ser ut i övrigt.

Annika Dahlqvist bekymrar sig föga för det. Hon säger själv att hon är ovan vid att läsa vetenskapliga arbeten och dessutom inte är så bra på engelska.
– Kostetablissemanget får ta ansvar för sitt, jag kommunicerar med folket.

När det gäller mättade fetter har forskningen börjat ifrågasätta den självklara koppling som gjorts till bland annat hjärt- och kärlsjukdomar. Så sent som hösten 2008 anordnade Hjärt-Lungfonden en hearing om fetternas betydelse i kosten, som landade i slutsatsen att påståendet om mättade fetters farlighet vilar på en relativt svag vetenskaplig grund.

Stephan Rössner, läkare och en av experterna i Livsmedelsverkets kostrådsgrupp, tror att de nya kostråd som väntas under 2010 möjligen kommer att vara mer liberala när det gäller mättade fetter.

– Vi är forskare, vi söker inte rätt eller fel. Vi omprövar, söker ny kunskap och förmedlar den.

Annika Unt-Widell, leg dietist och representant för Skolmatens vänner, ser fettkriget som ett underbetyg för alla kostrådgivare.

– Vi har uppenbarligen inte lyckats förmedla hur diskussionen kring fetter ser ut och att det trots allt finns en del tydliga kostråd att hålla sig till.

Och mitt i all otydlighet står den vanliga konsumenten och väljer mellan smör och olja. När vi kanske mest borde vara ute i elljusspåret.

Mer ur reportaget: Den nya hälsokosten, »Värre i andra länder«, Spetsteknik ger nyttig mat