Länkar

Program och medverkande

På Twitter

Alla tweets från #TekPol.

Presentationer

Alan Rosenblatts presentation (0,4 mb ppt)
Caroline Jungsands presentation (2,3 mb pptx)

Video

Producerad av makthavare.se

Alan Rosenblatts keynote ”One year with Obama. Constant campaigning, transparency and the art of managing expectations” med kommenterer av Katrine Kielos och Billy McCormack.

Penelen ”Global utblick. Har nätet medverkat till att stärka demokrati och mänskliga rättigheter globalt? Hur nyhetsvärderar traditionell media digitala demonstrationer, och vad händer när stater använder bloggar och sociala medier i propagandasyfte?” Medverkar gör Kajsa Klein (doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap, JMK), Vilhelm Konnander (Rysslandsexpert, bloggare på Global Voices Online), Kinga Sandén (utrikesredaktör, Sydsvenska Dagbladet) och Nicklas Lundblad (vice vd på Stockholms handelskammare, forskare och medlem i regeringens IT-råd).

Panelen ”Tips till politiker på alla nivåer. Så jobbar du med sociala medier.” Medverkar gör Emanuel Karlsten (webbredaktör, Dagen.se samt bloggare), Stina Morian (chefredaktör, Makthavare.se), Hampus Brynolf (kommunikationsstrateg, Forum för levande historia samt redaktör, Makthavare.se) och Caroline Ljungsand (kreatör, Prime PR).

Det är svårt att inte imponeras av Barack Obama som person och kampanjpolitiker. Men Nobels fredspris, efter knappt nio månader som president – näe. Barack Obama har, mycket tack vare den globala avskyn mot hans företrädare, lyckats tina upp en del internationella relationer. Han har hållit ett fint tal i Egypten. Han har stora ambitioner när det gäller fredsprocessen mellan Israel och Palestina, men utan att ännu ha nått några resultat. Han har påbörjat ett viktig process för ett icke-spridningsavtal, men detta är ännu i sin linda. Han är invecklad i en fruktansvärd konflikt i Afghanistan, som är svår att se någon lösning på.

Barack Obama brottas med omvärldens höga förväntningar och en problematisk hemmaopinion. Hans politiska motståndare får nu vatten på sin kvarn i argumentationen om att Obama är mer yta än substans, mer ord än resultat. Det är nästan så att man undrar om Karl Rove har haft ett finger med i spelet, och kuppat Nobels fredspriskommitté.

Läs mer om Obama: Obamas utmaning, Enade mot talibanerna, Att tala är att handla, Dags att städa upp efter Bush

Yoga, där går gränsen för Börje Ekholm. Han fnissar åt förslaget från presschefen. Annars känns Investors vd öppen för det mesta, och rätt långt ifrån klichébilden av en wallenbergdirektör, tillika chef över Sveriges mesta maktbolag. Skrattet ekar högt, ofta och lite gnäggigt.

Men vd-starten var inte helt lätt, det har han vittnat om många gånger. Det var 2005 som Marcus Wallenberg klev av och Börje Ekholm kallades hem till Sverige efter många år i USA. Det blev tufft. För Börje Ekholm är, den breda småländskan till trots, nästan mer amerikan än svensk. Han har dubbelt medborgarskap och trivdes egentligen bättre där på andra sidan Atlanten.

– Det är mycket som är enklare där. Det är öppnare, lättare att få kontakt med folk. Och behöver man ha hjälp kan man skaffa det. När vi flyttade dit i slutet av 90-talet trodde vi aldrig att vi skulle komma hem. Barnen trivdes, och vi blev amerikanska medborgare.

Kanske är det åren i USA som gjort att Börje Ekholm i intervjuer inte tvekat att säga att en av hans drivkrafter är att tjäna pengar. Men när frågan kommer upp nu ser han närmast lite generad ut.

– Det är en av mina drivkrafter. Men det får man inte säga här. Man får alltid skit för det.

Hur då?

– Han jobbar bara för pengar, säger de. Det anses inte vara fint.

Vad spelar det för roll vad folk säger?

– Jag tycker att det är ett problem om det drabbar mina barn om folk har synpunkter, säger han lite uppgivet.

Sedan blixtrar han till:

– Men jag tycker att det är roligt! Man får ha respekt för att andra tycker på ett annat sätt. Men de borde å andra sidan då ha respekt för mig. Alla måste få ha sina prioriteringar.

Detta är Börje Ekholm. En person med rötterna i Sverige. Som fann ett nytt hem i USA. Nu är han tillbaka och måste fungera i den svenska makteliten. Han har inga större problem med det, men ibland skymtar ett upproriskt drag. Och en längtan efter ett annat sätt att leva.

– I Sverige säger man ofta att det är ytligt i USA. Det stämmer. Men jag tar ju hellre att det är ytligt och att jag pratar med folk över huvud taget, än tvärtom.

I USA väcktes politikintresset på allvar. Börje Ekholm är uppvuxen i en miljö där socialdemokratiska värderingar dominerade. Men efter ingenjörsexamen från Tekniska högskolan i Stockholm och ekonomexamen från fina franska Insead, några år i konsultsvängen och många år inom Investor är han i dag borgerlig i Sverige och republikan i USA – även om han röstade på Obama den här gången. I USA var det nära att han engagerade sig politiskt vid sidan av jobbet. Men i Sverige känns det svårt.

– I Sverige går det inte att kryssa mellan de olika världarna. Och jag vill inte välja politik som karriärväg. Men jag skulle gärna lägga en stor del av fritiden på det. Problemet är bara att det inte fungerar i Sverige.

Varför då, skulle det begränsa dig i jobbet på något sätt?

– Nja … jag är inte ens säker på hur jag skulle bära mig åt, här i Sverige, för att närma mig politiken.

Om något parti du känner dig besläktad med hörde av sig och frågade om du ville sitta med i en arbetsgrupp, till exempel?

– Då skulle jag fundera på det, och gärna ställa upp. Men det skulle vara en fråga som jag tycker är intressant, som utbildning.

Åren på vd-stolen har på det stora hela varit framgångsrika. Han hade inga problem med att kliva fram i rampljuset, som vissa oroade sig för. Och att Börje Ekholm sålde OMX och Scania vid precis rätt tidpunkt verkar de flesta vara överens om. Efter världsekonomins kollaps i vintras har visserligen många ropat på att Investor borde utnyttja sin kassa på 19 miljarder till att köpa fler bolag.

– Det har funnits väldigt lite att investera i. Vi kunde ha köpt lite börsaktier – men det är inte vår affär. Jag grämer mig inte.

Frågan om vilken typ av bolag Investor egentligen letar efter hänger ihop med bolagets och Börje Ekholms syn på världsekonomin. Och den är bister.

– Jag tror att vi kommer få se mycket positiva siffror i närtid. Men jag är oerhört oroad över situationen på 3–5 års sikt. Vi ska komma ihåg att det nu är massiva stimulanspaket och nollränta som håller ekonomierna i gång. Och hur man drar tillbaka dessa utan att påverka tillväxten, det kan jag för mitt liv inte förstå.

Hur tycker du att krisen har skötts?

– Politikerna gjorde ett så bra jobb som man någonsin kan förvänta sig. Det ska vi vara glada över. Men problemet i dag är att vi har fått ett finansiellt system som vi vet är instabilt. Reaktionen blir nu att banker inte ska kunna gå under. Då blir det gratis att ta risk, och det är inte bra. Ska vi ha ett kapitalistiskt system, så förutsätts det att man kan gå i konkurs också.

Om du ser tillbaka – hur allvarligt var det i slutet av förra året?

– Det var extremt allvarligt.

Var ni medvetna då om hur illa det var?

– Vi hade sett att priset på risk var för lågt, sedan 2005 ungefär. Det var skälet till att vi sålde våra positioner när det fanns utrymme. Vi var latent oroliga. Men jag kunde inte för mitt liv tro att detta skulle kunna hända. Vi fattade aldrig hur illa det var.

Sammanfattningsvis ser Investors analys av läget ut ungefär så här: De amerikanska konsumenterna kommer inte att vara världens draglok på samma sätt som tidigare. Därmed kan inte svensk exportindustri räkna med samma framgångar i USA som tidigare. I stället blir serviceföretag, gärna med fokus på marknader i Asien, viktigare.

– Hälsosektorn är en framtidsbransch. Inte i USA kanske, där överkonsumerar man sjukvård, men i resten av världen. Vi tror också på servicenäringarna. Självklart kommer traditionell industri att vara fortsatt viktig, men det är de andra sektorerna som växer.

Även miljöteknik har framtiden för sig. Men än så länge påminner branschen, enligt Börje Ekholm, för mycket om it-bubblan, med allt för många aktörer och en efterfrågan som inte riktigt hunnit ikapp.

– Så småningom kommer det att bli en verklig industri, som vi kommer att vara intresserade av.

Börje Ekholm om någon upplevde teknologiboomen. Han beskrevs i början av decenniet som Wallenbergs it-guru. Han byggde upp bolagets riskkapitalverksamhet, som så småningom blev affärsområdet Nya Investeringar och bolaget Investor Growth Capital. Ekholm investerade en halv miljard i Spray, och fick mycket skäll när it-bubblan sprack.

– Vi höll inte i pengarna tillräckligt mycket, så enkelt är det. Samtidigt ska man komma ihåg att det var i samma veva som Google byggdes upp. Hade ingen annan kunnat göra det som de gjorde? Jag tror det. Men samtidigt, marknaden var fel, vi gjorde fel saker. Jag kan inte skylla på någon annan.

Servicesektorn, det betyder bland annat skola och vård. Politiskt känsliga branscher där det inte är självklart vilka regelverk som kommer gälla framöver. Historiskt har det funnits en dialog och respekt mellan Wallenbergs toppar och den högsta politiska ledningen i Sverige. Frågan är vad som händer nu, när det är sektorer som skola och hälsovård som Investor ser som viktiga framtidsbranscher.

Hur tänker ni kring politisk risk?

– När det gäller den skola vi äger, så tänker vi att det viktigaste är att leverera bra kvalitet. Kan vi göra det, så kan vi visa att modellen med en friskola de facto har ett värde. Men visst finns det politisk risk i det.

Vad tycker du om jobbskatteavdraget – är det fel sak att prioritera?

– Jag förstår att man gör det man gör, av populistiska skäl. Man vill ju vinna nästa val.

Hur ser du på den förda politiken i Sverige i dag?

– Jag tycker att man gjorde rätt med förmögenhetsskatten, däremot hade fastig­hetsskatten gott och väl kunnat vara kvar. Men det krävs åtgärder om inte Sverige ska tappa de stora företagens huvudkontor och därmed deras forskningsavdelningar. Vi har det ju bra, men inte lika bra som vi tror.

Vad säger du om debatten om ägande och kvartalskapitalism?

– Problemet med kvartalshysterin är att det går åt så mycket energi att producera alla rapporter och resultat. Det har drivit fram ett felaktigt beteende hos vissa bolag, där man håller på beslut och väljer vad man ska presentera. Jag tror inte att det håller i längden. Då är det bättre att stå där med lite ägg i ansiktet ibland, och ta kritik på kort sikt. Som jag gjorde med Spray.

Fakta | Börje Ekholm
Född: 1963 i Edsbruk, utanför Västervik.
Familj: Frun Madeleine, fyra barn.
Bor: Flerfamiljshus i Stockholm samt hus i Connecticut.
Karriär: Civilingnjörsexamen från KTH. MBA-examen från franska Insead. Konsult McKinsey och i egen regi 1988–1992. Anställd på Investor sedan 1992, där har han bland annat byggt upp riskkapitalverksamheten Novare Kapital. Medlem i koncernledningen sedan 1997. Vd Investor sedan 2005.

Investor
Investors affärsidé är att äga och utveckla bolag. Den största delen av Investors ägande och värde består av långsiktigt ägande i åtta bolag: ABB, Astra Zeneca, Atlas Copco, Ericsson, SEB, Electrolux, Husqvarna och Saab. Investor gör även investeringar i medelstora bolag och tillväxtföretag, så kallat private equity. I dessa görs investeringar med syfte att sälja innehaven på några års sikt. Dessutom gör man finansiella placeringar för att vara nära marknaden och skapa ytterligare avkastning.

Per den sista juni 2009 uppgick värdet av de samlade investeringarna till 125,7 miljarder kronor.

Källa: investorab.com

Nicklas Lundblad, tidigare på Google, nu vice VD på Stockholms Handelskammare, deltar i tre olika panelsamtal på Fokus konferens ”När teknken förändrar politiken” den 15 oktober. Vi bad honom svara på några frågor om hur nätet påverkar maktförhållanden och det politiska landskapet.Har nätet, hittills, påverkat hur demokratin fungerar och utövas i Sverige?

- FRA-debatten visade hur ett koordinerat gräsrotsuppror med ledarsidornas stöd kunde förvandla vad som annars skulle ha varit en debatt i ett fåtal kanaler till en liten folkrörelse. Jag tror att detta tvivelsförutan förändrade makthavarnas syn på demokratins funktion och utövning – och det är ju då det sker något, så, ja.

Vilka maktförskjutningar (om några) har redan skett, och vilka kan vi vänta oss framöver?

- Det här är en mycket svårare fråga – maktförskjutningar sker med nästan tektonisk hastighet och det lilla vi kan se nu – tydligare exponerade parlamentariker, större misstänksamhet mot rättssystemet och utvecklingen av alternativ granskning – är fortfarande i ett formativt skede. Men framöver? Givetvis. Det finns ingen större teknikutveckling som inte förskjutit makt i samhället – och informationstekniken med digitaliseringen är en oerhört omvälvande teknikutveckling, så vi kan förvänta oss mycket framöver. Jag tror exempelvis att vi kommer att se en utveckling där städer och internationella institutioner vinner på bekostnad av nationalstater, där parlament stärks och regeringar försvagas, där etablerade mediehus rasar samman och ersätts av allt från public service stiftelser till gerillaliknande medborgarjournalistnätverk. Vi lever, som det kinesiska ordspråket säger, i intressanta tider.

Kommer svenska politiker att tvingas till ett nytt sätt att interagera med sina medlemsorganisationer och väljare? Om ja, på vilket sätt?

- Det sker redan. Nätet kommer inom tio år att vara huvudkanalen för de som söker information om politik och partier. Partierna löses snabbt upp och blir lösliga konstellationer av bloggare, lokalpolitiker och karriärpolitiker. En vändpunkt kommer när vi får folkvalda som börjat sin politiska karriär som bloggare. Kanske är vi redan där – se på Mary X Jensen.

Har nätet medverkat till att stärka demokrati och mänskliga rättigheter globalt?

- Ja. Inte på ett okomplicerat sätt, men ja. Ekvationen som vi tidigare lade ut: informationsöverflöd + total yttrandefrihet = upplösta diktaturer håller visserligen inte, men den nya ekvationen (som är mycket mer komplex) kan fortfarande inte lösas ut till diktaturernas fördel. Men diktaturerna förändras också. En e-diktatur är ett mycket märkligt monster, och vi börjar se några sådana växa fram världen över.

Är kraften i integritetsdebatten så stor att Piratpartiet kan ta sig hela vägen in i riksdagen?

- Frågan är felställd, tror jag. Kraften i integritetsdebatten kan inte översättas rakt av till framgång för piratpartiet. Jag tror kraften i integritetsdebatten är stark nog för att integrera frågan i de klassiska partiernas program. Och här har borgerligheten helt tappat sin historia. Integriteten – kärnvärdet i relationen mellan medborgare och stat – var länge en borgerlig kungsfråga. Nu har vad som borde vara en ren värdefråga förvandlats till en pragmatisk spelpjäs på det politiska brädet. Det kommer att förändras. Alltså: kraften i integritetsdebatten är så stor att just detta kan leda till att piratpartiet inte kan monopolisera frågan. Det finns en tydlig ”risk” för piratpartiet här (som påpekats av Bjereld i dag på DN Debatt): piratpartiets utväxling på integritetsdebatten kommer att utsättas för kraftig inflation varefter de andra partierna integrerar efterfrågan på en integritetspolitik. Det ska bli intressant att se hur socialdemokraterna hanterar detta – historiskt har de ingen integritetspolitik. På 70-talet menade de att integriteten och indvidualismen var två sidor av samma mynt, och de var för en serie olika registreringsförslag – inte minst folk- och bostadsräkningarna. Men de har självklara öppningar in i frågan via sitt engagemang i frågor om arbetstagares rättigheter, konsumenträtt och rättvisepolitik.

Hur påverkar politikers möjlighet att kommunicera direkt med väljarna via sociala medier relationerna mellan politiker, väljare och traditionella medier?

- Jag har sagt tidigare att jag tror att det finns en risk här – att den förmenta intimiteten i sociala medier gör att vi upplever ett minskande behov av den granskning som medierna borde ha försett oss med. Men det är inte politikernas fel. Jag tror att vi måste inse att journalistiken är i kris – förtroende för journalistikens granskande kapacitet är så lågt att direktaccess till makten faktiskt framstår som en attraktiv och mer trovärdig kanal än den som journalistiken tillhandahåller. Det är klart – för mig – att en stat som saknar journalistisk granskning och bara har politiker som kommunicerar via kanaler som de själva äger och kontrollerar är en proto-diktatur. Problemet är att det inte finns någon enkel väg framåt: vi kan inte stoppa, bör inte ens stoppa, politiker från att använda sociala medier. Samtidigt kan inte förtroendet för journalistiken enkelt höjas heller. Det leder till en sorts informationssamhällets tragedi – efterfrågan på det granskande arbetet minskar och den upplevda transparensen ökar. Detta skapar ett väldigt skört samhälle.

Juliagruppen ordnar ett av seminarierna på Fokus konferens ”När tekniken förändrar politiken” den 15 oktober. Jag bad Isobel Hadley-Kamptz berätta lite mer om Juliagruppen och hur de tänkt med sitt seminiarium:

Vad är Juliagruppen?

– Juliagruppen är en ideell intresseorganisation för ett öppet och fritt internet. Med det menar vi att internet ska vara allt det som enskilda människor vill göra av det, snarare än något som företag eller regeringar vill bestämma i förväg

”Digital demokratisering” är rubriken på ert seminarium. Vad handlar det om, och varför har ni valt det ämnet?

– Internet har realiserat flera hundra år gamla demokratiska principer. Idéerna om yttrandefrihet och pressfrihet har blivit kött på nätet, när alla människor har den faktiska möjligheten att publicera sig för en masspublik. Det är tydligt i hela världen. Att skapa möjligheter för internetanvändande även i fattigare, mer ofria, länder kan alltså vara det mest kraftfulla sätt vi har att bistå i deras demokratiseringsprocesser. Vi har inte minst sett i konfliktområden på sista tiden, som Iran och Burma, att internet är kanske det enda sättet att kommunicera.

Kan du säga något kort om personerna som ni bjudit in?

– Sebastian Buettrich från den danska organisationen wire.less.dk bygger konkret internet och internettillgång i tredje världen, bl a genom projektet The Rebike. Henrik Pålsson är ansvarig för Ericsson ConsumerLab Asia Pacific och lokal samarbetspartner för projektet Networking@Schools i Kerala, Indien. Genom att erbjuda internettillgång till ett antal skolor som tidigare saknat detta vill man visa på vilka möjligheter som öppnar sig för barn och skolpersonal i utbildningsprocessen.

Vad hoppas du på/förväntar dig av diskussionen?

– E-bistånd har större chanser att faktiskt fungera välstånds- och demokratifrämjande än mycket annat bistånd. Ändå är kunskaperna och diskussionerna om det ännu haltande i Sverige. Vi hoppas genom seminariet kunna bidra till dessa diskussioner och kanske också till framtida handling, med insikter från människor som på olika sätt befinner sig mitt ute i det här spännande nya fältet.

Jag vill tipsa om Martin Gelins bok ”Det amerikanska löftet”, som handlar om den väljarvåg som lyfte Obama till valvinsten. Det är en blandning av reportage, personliga reflektioner och analys, och det bästa som skrivits på svenska om Obama. Boken fick dessutom Natur & Kulturs stora pris här under bokmässan.

Valet var inte svårt. Det bisarra är att frågan ens ställdes: Ska vi sätta Anna Anka eller Angela Merkel på ettan? Nyhetsveckan har dominerats av en relik från det förgångna, som inledningsvis var underhållande. Sen blev det politik av det hela, och det kändes inte roligt längre. Skämtade kristdemokraternas partisekreterare, har vi underskattat hans sinne för humor? Hör jag rätt när kd:s kvinnoförbund måste förnedra sig till att argumentera emot en retorik och jämställdhetssyn som hör det förgångna till? Claes Lönegård satt in Anna Anka och kristdemokraterna i ett större perspektiv.

I världens fjärde största ekonomi, Tyskland, går man mot val. Det mesta talar för att maktspelaren Angela Merkel får förnyat förtroende av de tyska väljarna. Merkel har hanterat finanskrisen skickligt, och kombinationen av massiva statliga insatser, löften om skattesänkningar och högt tonläge mot bonusar i finansbranschen har gått hem.

I helgen flyttar Fokus till Bokmässan i Göteborg. Kom gärna till vår monter och delta i våra öppna redaktionsmöten kl 11 på lördag och söndag. Här går det bra att lämna kommentarer om du har något du vill att vi ska ta upp. Följ Fokus aktiviteter under helgen här på webben.

Ett meningsutbyte som började med ett inlägg av Nicklas Lundblad på bloggen Mina Moderata Karameller har utvecklats till en intressant diskussion mellan honom och Magnus Kolsjö (politiskt sakkunnig Finansdepartementet) om och hur sociala medier förändrar maktförhållanden, möjligheten till politisk påverkan och relationen mellan folkvalda och medborgare. Här och här kan man börja följa diskussionen – gör det!

Eftersom detta är precis den typen av frågor som vi vill prata om på Fokus konferens När tekniken förändrar politiken den 15 oktober, har jag bett Nicklas och Magnus fortsätta diskussionen i en panel under dagen. (Båda skulle ändå vara med och prata om annat, så det var svårt för dem att säga nej…)

Ett annat inslag som kommer att bli fånigt intressant är den panel som Juliagruppen ordnar under dagen. Den handlar om digital demokratisering och e-bistånd, och i panelen som modereras av Isobel Hadley-Kamptz medverkar Sebastian Buettrich från wire.less.dk som ägnar sig åt e-bistånd på gräsrotsnivå i framförallt Afrika och Henrik Pålsson från Ericsson som håller på med e-bistånd i Indien.

Programmet, som uppdateras löpande kan man spana in här. Sista anmälningsdag är 1 oktober.

Som journalist följer jag debatten om nätets påverkan på mediebranschen så gott jag kan. Det är en spännande diskussion om såväl affärsmodeller som journalistiska arbetsmetoder. Går det att ta läsarna till hjälp när det gäller större granskningar? Vad bör den politiska journalistiken göra när så mycket av debatten sker på bloggar och facebook? Går det att ta betalt för journalistik på nätet?

När det gäller politiken så är diskussionen visserligen vital, men samtidigt fragmentiserad, och svår att få grepp om. Kommunalpolitikerna diskuterar e-demokrati i sina forum. E-delegationen tittar på vilka möjligheter den nya tekniken ger till Myndighetssverige. Kampanjmakarna kikar på USA, och försöker lära sig av Obama. Bloggare gör sitt bästa att bryta informationsmonopolen i totalitära regimer, och samma regimer sätter hårt mot hårt i propagandakriget.

I Sverige har diskussionen om integritetsfrågorna visserligen fört Piratpartiet till EU-parlamentet (eller om det var tvärtom). Men personligen tycker jag att det saknas en fördjupad debatt om vad tekniken kan – och kommer – att göra med politiken och det demokratiska samtalet. Hur kommer morgondagens politiska landskap att se ut? Kan demokratin fördjupas med teknikens hjälp, och vilka är svårigheterna? Var finns dagens och morgondagens maktcentrum, och hur påverkas gamla demokratimodeller?

Fokus trevar sig fram i den nya världen, och försöker hitta nya sätt att jobba. Vi samarbetar med gänget bakom Almedalsbloggen kring makthavare.se, och med Joakim Jardenberg i granskningsprojektet Makten och öppenheten. Genom konferensen ”När tekniken förändrar politiken” den 15 oktober vill vi nu bidra till samtalet om de svåra frågorna kring teknik, makt och demokrati. Vi är glada över listan på talare, som innefattar politiker på riks- och kommunplanet, myndighetschefer, aktivister, forskare, bloggare, visionärer, kommunikationsproffs och journalister. Konferensen kostar pengar att delta i, och blir också ett sätt för oss att testa en ny intäktsmodell. Inte minst viktigt att fundera över, i dessa tider av teknikskifte.

Information och hur man anmäler sig, och ett konferensprogram som löpande uppdateras finns här.

Svininfluensa, svininfluensa, svininfluensa. Folk tvekar innan de tar i hand, smittskyddsläkarna kör stafett i morgonsofforna, SVT:s »Agenda« sände i veckan ett specialinsatt program, och TV4 kontrade med nya serien »Överlevarna«, kanalens egna postapokalyptiska bidrag till hysterin.

På Fokus ville vi försöka besvara frågan om hur farligt det blir, egentligen? Hur hösten kommer se ut när det gäller jobb, sjukvård, dagishämtningar och vardagsliv.

Här kan du läsa Lisa Bergmans och Anna Ritters fiktiva, men grundligt researchade, reportage som förhoppningsvis kan bidra till att bilden klarnar.

Bortom influensalarmen har även nyhetshösten dragit i gång på allvar.

I veckan stod utspelen och miljardlöftena som spön i backen, från regeringen såväl som från oppositionen. Volvo och Saab verkar hitta nya ägare i Kina, och i Norge går man till val.

Förhoppningsvis gör veckans nummer av Fokus att du får nya kunskaper och aha-­upplevelser om allt detta. Så trevlig läsning – vare sig du befinner dig i ­sjuksängen, vid köksbordet eller i favorit­fåtöljen.

Just nu pågår för ovanlighetens skull en djupt ideologisk strid i den svenska inrikespolitiken. Debatten handlar på ett ytligt plan om ordet vinst, i skolan och vården. På ett djupare plan är diskussionen svårare än så, och handlar om huruvida marknadskrafter är effektiva styrmedel när det gäller så svåra, personalintensiva verksamheter som omsorg och kunskapsförmedling. Vinstdebatten ser nu ut att bli en av de stora stridsfrågorna i den kommande valrörelsen.

I veckans nummer av Fokus gräver vi på djupet i en närliggande frågeställning. Anna Ritter skriver om hur företag köper sin väg till den svenska skolbänken genom att sponsra läromedel, som lärare och skolor har svårt att tacka nej till på grund av resursbrist.

Debatten om Aftonbladets kontroversiella publicering och det politiska efterspelet rasar vidare. Publicistklubbens ordförande och tillika Fokuskrönikören Ulrika Knutson skriver om publiceringen, och vi försöker även sätta in frågan i ett israeliskt, dagspolitiskt sammanhang. Vad jag själv tycker går att läsa här.

Man måste orka med att hålla två olika skeenden i huvudet när man funderar över stormen i spåren av Aftonbladets publicering av Donald Boströms artikel.Å ena sidan är det frågan om publiceringen. Min egen åsikt är att kvaliteten i artikeln som slogs upp stort på Aftonbladet kultur var undermålig. Gamla observationer hakades upp på en färsk nyhetskrok, där det inte fanns några som helst belägg för samband mellan de två. Däremot insinuationer och antaganden som är fruktansvärt grova. Åsa Linderborg borde ha satt stopp direkt, och i andra hand Jan Helin. Inte för att åsikter ska censureras, utan för att artikeln är för dålig för att platsa i Nodens största dagstidning. Att gömma sig bakom argumentet att publiceringen skedde på kultursidorna, inte på nyhetsplats, duger inte heller. Och att ropa om en hotad pressfrihet är inte heller konstruktivt, eftersom det helt enkelt inte håller. I TV4:s nyhetspanel i fredags, kom frågan upp.

Å andra sidan är det omvärldens reaktioner. Från alla håll i debatten höjs nu tonläget, och skyttegravarna grävs djupare. Aftonbladet beskylls för antisemitism, vilket är bisarrt. Den israeliska regeringen kräver ursäkter av Carl Bildt, vilket är under all kritik.

Bort kommer de röster som försöker förstå mekanismer och historiska samband. Och bort kommer diskussionen om situationen i Israel och Palestina i dag, där läget i Gaza är förtvivlat till följd av den israeliska blockaden, där Netanyahu håller ihop sin högerregering mot alla odds, där den då kallade fredsprocessen har gått in i ett nytt skede efter valet av Obama till president, där Fatah precis haft sin första kongress på 20 år.

Jag är ju chefredaktör för en tidning, och har möjlighet att påverka i någon mån. Det ska Fokus också göra, och kan bli bättre på. Det blir vårt bidrag till debatten.

För mig, som är född på 70-talet, har han ju alltid funnits med. Från duellerna med Palme, till valvinsten över socialdemokraterna 1991, ekonomisk kris och sen kriget på Balkan. Jag tillhörde dem som aldrig hade trott att han skulle komma tillbaka till den svenska politiken – och med sina cirka 200 resdagar per år har han väl i ärlighetens namn heller inte gjort det. Under hösten talar Bildt för hela EU, och i veckans nummer av Fokus tecknar Anders Jonsson, Anita Kratz och Christian Borg ett porträtt av en kontroversiell och begåvad politiker, ideologiskt förankrad i det kalla krigets logik och med siktet inställt på Bryssel.

I veckan har kammaråklagare Rolf Hillegrens uttalanden om skillnaden på våldtäkt och våldtäkt väckt starka känslor. I botten av debatten finns stora skillnader i synen på hur sexualbrottslagstiftningen ska vara utformad. I England är kraven på samtycke ett starkt argument i våldtäktsmål, och nu diskuteras en förändring av den svenska lagstiftningen. Lisa Bergman reder ut begreppen.

Som många andra läste jag knappt tidningar på hela sommaren. Väl tillbaka på jobbet läste jag ikapp. Att följa beskrivningen av det ekonomiska läget var särskilt intressant. Dag för dag ljusnade ordvalen, och i början av augusti var tonläget helt annorlunda än före semestern. Stigande arbetslöshet, ja visst, men borta var allt tal om kapitalismens kris och behovet av nya strukturer och incitamentssystem. Tillbaka var rapporter om rekordbonusar och börsrekord för storbankerna. I veckans nummer av Fokus reder Claes Lönegård ut vad som egentligen hände när den historiska krisen förvandlades till en ganska vanlig lågkonjunktur, och vad vi lärt oss på kuppen.

Fotografen Joseph Rodriguez har skildrat puertoricaner i Harlem och kriminella gäng i östra Los Angeles. Under sommaren följde han ett gäng ungdomar i Rosengård, samtidigt som integrationsdebatten blossade upp igen, och en diskussion om muslimsk radikalisering och ungdomsbråk tog fart. Läs Adam Svanells text.

Till sist – sommaren har varit lång, och många har mejlat och sagt att de längtar efter Fokus. Jag kan bara säga detsamma, och varmt välkomna tillbaka!

Säga vad man vill om Sarah Palin – det är för det mesta bra drag runt henne i alla fall. Hennes senaste utspel är på temat skräckpropaganda. På sin officiella Facebooksida har Sarah Barracuda lagt ut den hårresande uppgiften att Obamas sjukförsäkringsreform skulle leda till att en »Dödspanel« skulle få rätt att avgöra enskildas rätt till sjukvård, och att hennes son Trig, född med Downs syndrom, då skulle vara i farozonen.

Kritiken slår hårdast tillbaka mot henne själv. Men den är också ett tecken på något större – att Obamas viktigaste reform under mandatperioden stött på stora problem.

Förhoppningen att få till en bred överenskommelse innan kongressen gjorde sommaruppehåll gick om intet. Republikanerna vädrar nu morgonluft och mobiliserar sina väljare på kampanjmöten runt om i landet.

Obamas plan innebär att dagens system med privata försäkringsbolag behålls, men att staten ska garantera att alla har ett skydd genom att bland annat skapa en statlig försäkringsplan som konkurrerar med de privata. Man ställer också högre krav på företag att försäkra sina anställda.

Fortfarande har Vita huset gott hopp om att få igenom planen under hösten, och i veckan gick man till motattack med hemsidan whitehouse.gov/realitycheck. Frågan är om det räcker – eller om utsagor à la Palin och de konservativa radiopratarnas liknelser mellan utökad sjukförsäkring och Hitlertyskland redan satt för djupa spår.