Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Veckans Fokus

Piraterna tar över

Skivindustrin har förlorat hälften av sina intäkter sedan år 2000. Det är en massiv åderlåtning av en av 1900-talets mest lönsamma branscher. Förklaringen är enkel: 20 procent av alla vuxna svenskar laddar ner musik gratis – och illegalt – på nätet. Samtidigt som upphovsrätten är helt satt ur spel, ligger politikerna hopplöst efter. Undantagstillstånd råder, och piraterna har vunnit första ronden.

1. Piraterna

Fanorna är svarta och prydda med dödskallar. Om inte killen med fjunig överläpp och färgglad rutig skjorta skulle se så genuint fredlig ut skulle man kunna missta flaggan för att tillhöra någon hårdför motorcykelklubb. En frisk bris blåser på Mynttorget nedanför Kungliga slottet i Stockholm och dödskallarna vill hellre göra knut på sig själva än vaja majestätiskt i vinden.

Det är ungefär hundra personer som har samlats denna soliga söndag i början av juni för att uppmärksamma årsdagen av polisens tillslag mot sajten The Pirate Bay. Nu står de i prydliga rader och lyssnar till talare efter talare.

Demonstrationen leds av Christian Engström, Piratpartiets vice ordförande. Hans parti är relativt litet sett till antalet röster i senaste riksdagsvalet, men har ändå lyckats få ihop ett hyggligt antal sympatisörer. I dag har de runt sex tusen medlemmar - fler än socialdemokraternas ungdomsförbund SSU.

Det demonstranterna uppmärksammar är det som inträffade den 31 maj förra året. Det var då som femtio poliser stormade in i ett rum någonstans i Sverige och beslagtog ett stort antal serverdatorer. Målet var att komma åt världens mest populära fildelningssajt – The Pirate Bay.
En förundersökning om brott mot upphovsrättslagen inleddes, men The Pirate Bay stoppades inte. Tre dagar tog det, sedan gick det åter att söka efter länkar till musik, film och tv-serier på den omåttligt populära hemsidan. Sajtens skapare hade flyttat källkoden till servrar utanför landets gränser. Kvar stod polisen med ett bevismaterial som skulle ta år att söka igenom.
En sidoeffekt av tillslaget var att man nu för första gången kunde mäta hur mycket internettrafik som sajten verkligen hade. När The Pirate Bays servrar slutade fungera minskade den sammanlagda internettrafiken i Europa med tio procent, i Sverige så mycket som trettio procent. The Pirate Bay visade sig vara en av världens största webbplatser.

Peter Sunde, 28 år, skrattar när han tänker tillbaka på den där dagen i slutet av maj förra året. Han var då, och är fortfarande, en av de personer som driver The Pirate Bay. Redan medan poliserna var kvar i det tysta serverrummet var Peter i full färd med att sätta upp en ny sajt, med nya servrar, någon annanstans i världen.

– Tre dagar var alldeles för lång tid, säger han i dag och försäkrar att ett nytt tillslag inte skulle vara möjligt. Inte ens han själv vet nämligen längre var någonstans i världen som huvudservrarna står. Och han tillägger:

– Skulle någon ändå lyckas stänga ner sajten skulle det inte ta tre dagar att få
i gång den. Det skulle ta tre minuter.

2. Förlorarna

Ett starkt solsken skiner in i det stora ljusa konferensrummet på Birger Jarlsgatan i centrala Stockholm. Lars Gustafsson är IFPI:s, musikbranschens internationella intresseorganisation, svenska vd. Han har ett handslag som en grovsmed och verkar trött på att prata fildelning. De senaste åren har varit en lång uppförsbacke. Drastiskt minskad skivförsäljning och till det alla dessa pirater, musiker, journalister, ekonomer, debattörer som åter och åter igen anklagar musikbranschen för att ha missat tåget, sett potentiella kunder som brottslingar och inte lyckats få fram tillräckligt bra legala alternativ för försäljning av musik på nätet.

Den senaste tiden är det IFPI som ställt sig på barrikaderna mot piraterna. Det är de som gjort polisanmälningar mot svenska fildelare. De som stolt konstaterat att domen mot den medelålders fildelande man i Borås som hovrätten i juni dömde till dryga böter var en framgång. IFPI är i dag en av de få röster i offentligheten som med oförminskad kraft kräver en skärpning av upphovsrätten och hårdare straff.

Nu sitter Lars Gustafsson vid det stora konferensbordet och tar allting en gång till.
– Ja, det går jättedåligt för oss. Vi är beroende av intäkter. Utan pengar är vi bakbundna. Vi kan inte satsa på något nytt och knappt bevara det vi redan har. I dag har botten gått ur hela branschen, konstaterar han.

Han säger att myten om »de onda skivbolagen« har fått växa sig allt för stark och att det är svårt att få den breda allmänheten att förstå att artister i dag inte kan spela in skivor på samma sätt som förut. Att studiomusiker går arbetslösa, att de stora studiorna läggs ned, att artister som förut kunnat leva på sin musik nu har fått ta andra jobb. De har misslyckats, säger han, att förklara varför det är så viktigt att betala för musik.

Han är övertygad om att piraterna måste stoppas till varje pris. Händer inte det så är Lars Gustafssons framtidsvision mörk.

– Enbart de allra största stjärnorna kommer finnas kvar. Det kommer bli dyrare att gå på konsert och den musikaliska bredd som tidigare har funnits kommer tyna bort.

3. Ideologerna

Två dagar före manifestationen på Mynttorget sitter Piratpartiets Christian Engström vid ett rangligt bord på piraternas stamfik, Café Edenborg, i Gamla stan i Stockholm. Han jobbar till vardags som programmerare, är 48 år gammal och närmast uråldrig i jämförelse med majoriteten av medlemmarna i partiet.

Han beskriver det som drabbat upphovsrättsindustrin som ett helt naturligt teknikskifte. Något som hänt flera gånger tidigare under historien.

– För hundra år sedan var »Stockholms Is« ett av stans största företag. Det ändrades raskt när någon uppfann de moderna eldrivna kylskåpen, förklarar han.

Han liknar det som hände då med skivbranschens kollaps. På samma sätt som det plötsligt inte längre behövdes någon som körde ut is till alla stadens isskåp, behövs det inte längre någon som distribuerar skivor till skivbutikerna. Skivor kan man bränna hemma i sin egen dator.

Det som fattas i en sådan här liknelse är det faktum att ett köp av en skiva inte bara bekostar distributionen av plastbiten utan även är en ersättning till den som producerat materialet som finns på skivan. Men att musiker tidigare har kunnat leva på sin skivförsäljning är enligt Christian Engström bara en drömbild.

– Pengarna ligger i dag, precis som förut, i konserter och i kringförsäljning som till exempel t-shirts. De enda musiker som kommer att förlora på vårt förslag om en bantad upphovsrätt är storstjärnor som Madonna och Per Gessle.

Dagens upphovsrätt motverkar viljan att skapa något nytt. Det är Piratpartiets ståndpunkt. Många musiker, som sett sina intäkter på skivförsäljning försvinna allt mer, kanske sliter sitt hår över en sådan åsikt. Men den som vill stoppa den illegala fildelningen jobbar, minst sagt, i motvind.

Siffror från Statistiska centralbyrån visar nämligen att så många som tjugo procent av landets befolkning mellan 16 och 74 år, eller 1,3 miljoner personer, har någon gång ägnat sig åt fildelning. Det finns en bred acceptans för illegal kopiering vilket skiljer det från andra brott. Fildelning har dessutom utvecklats till en folklig subkultur med en egen rörelse, med ett väl underbyggt försvar för alla former av kopiering.

En av piratrörelsens främsta ideologer heter Rasmus Fleischer. Förutom att han är doktorand i samtidshistoria är han en av grundarna av intresseorganisationen Piratbyrån som förespråkar fri kopiering. Att även han är frekvent gäst på det murriga Café Edenborg i Gamla stan är ingen hemlighet för de invigda. In bland de slitna sofforna och de röda tapeterna har nyfikna piratsympatisörer från både Frankrike, Tyskland och svenska småstäder letat sig för att få en skymt av killen som dagligen lägger ut vetenskapligt avancerade texter om information, teknik och kopiering på den välbesökta bloggen Copyriot. Kanske läste de även om honom i den amerikanska tidningen Vanity Fair, som åkte till Sverige för att undersöka varför vårt nordliga land har blivit en ledande nation i kampen för en förändrad upphovsrättsrätt på internet.

I Rasmus Fleischers värld är filosofen Michel Foucault lika viktig som hiphop-gruppen Public Enemy för att förstå varför kopiering är så viktigt. Nu sitter han djupt nedsjunken i en av Café Edenborgs nedsuttna fåtöljer och pratar om de senaste årens skyttegravskrig mellan pirater och de stora musik- och filmbolagen. Han berättar om hur ofta han har blivit beskylld för att bara vara en i raden av ungdomar som vill att allt ska vara gratis.

För Rasmus Fleischer handlar fri kopiering om något helt annat.

– Jag utgår från att vi nu lever i ett samhälle som kraftigt skiljer sig från det tidigare, säger han.
Hans bild av det nya samhället är att varor inte är något man lägger på en hylla i en affär. Den som tänker så är fast i ett tänkande som hör industrialismen till. För att förstå framtiden måste man inse att fildelningen inneburit ett förändrat maktperspektiv. Att det är den stora massans vardagliga vanor som mycket starkare än tidigare påverkar utvecklingen. De kan inte styras som förut. Vänder de skivbranschen ryggen är den branschen död. Det kan inga lagar i världen förhindra och det behöver inte vara något fel med det.

Frågan är då hur gamla branscher ska överleva i en ny tid? Det säger Rasmus Fleischer att han inte har något svar på. Han vill hellre koncentrera sig på att förmedla hur han uppfattar vår tid och då är han mycket exakt.

– Det vi ser nu är två olika sätt att tänka som kolliderar. De stora företagen märker hur en spricka mellan den nya digitala världen och den gamla växer sig allt större. Det har lett till panik. Den paniken är den starkaste drivkraften i kriget mot kopieringen, säger han.

De senaste åren har det verbala skyttegravskriget kring fildelningen bitvis varit mycket intensivt i medierna. Ofta är det Rasmus Fleischer som ensam fått möta upphovsrättsindustrins företrädare i morgonsoffor och radioprogram. I dag har tonläget mildrats något men han ser ändå ingen mening i att försöka mäkla fred.

– Lösningen är att låta konflikten ha sin gång samtidigt som vi kämpar för att visa världen utanför upphovsrättstänkandet. I min värld är kopiering något helt naturligt och självklart. Hela vår kultur bygger faktiskt på att människor tar efter och återupprepar det andra människor uppfunnit.

4. Optimisterna

I en källarlokal inte långt från Café Edenborg driver Mattias Lövkvist skivbolaget Hybris. På väggarna hänger affischer på de artister som han kontrakterat. Det handlar om några av den svenska popscenens mest hyllade artister som Vapnet, Juvelen, Andreas Mattson och Montt Mardié. Hybris är inget stort företag. Mattias Lövkvist är i princip den ende som kan leva på de pengar som banden drar in på skivförsäljning och radiospelningar. Men han är ändå mer än nöjd med hur musikbranschen har utvecklats de senaste åren.

– Vi hade inte funnits utan internet, säger han tvärsäkert. Nätet är själva förutsättningen för att vi ska kunna sprida vår musik och få uppmärksamhet kring våra artister.

Hybris har små intäkter, men samtidigt få utgifter. Musik är i dag lätt att distribuera och billig att spela in. Skivorna bolaget släpper säljer i små upplagor. Kopieringen av musiken är desto mer utbredd. För att få ekonomin att gå ihop i slutändan försöker Mattias hitta nya affärslösningar. Det handlar då snarare om att fungera som en guide, en vägledare i det allt större flödet av ny musik, än att sälja plattor. Han är övertygad om att det går att tjäna pengar på musik även i framtiden. Det enda som behövs är uthållighet och mod.

Nytänkarna inom skivbranschen är fortfarande få. Och många som försökt tjäna pengar på musik på nätet har misslyckats. Den legala nedladdningen har ökat på senare år, men ännu har den inte ens varit i närheten av vad traditionella skivbutiker kunde sälja på 1900-talet.

Att det ser ut på det här sättet är helt naturligt. Det handlar om att alla branscher som utsätts för ett tekniskt tryck måste strukturera om sig. I alla fall om man ska tro Nicklas Lundblad, stabschef på Svenska Handelskammaren samt vd för den konservativa tidningen Neo. Själv beskriver han sig själv som ultraliberal.

Nu sitter han i Handelskammarens pampiga lokaler vid Jakobs kyrka i Stockholm. Enligt honom handlar det om att hitta en kompromiss. Upphovsrätten måste finnas kvar, men anpassas efter en ny omvärld. Han tar resebranschen som ett exempel.

– De fick mycket stryk när flygbolagen började sälja sina egna biljetter. Men i det här fallet förändrades branschen och det gjordes enorma satsningar på nätet. Varför gjorde man det, frågar han retoriskt.

– För att man inte hade några lagar som bevakade deras intressen att sälja flygbiljetter.
Att resebranschen lyckades hitta nya vägar berodde enligt Nicklas Lundblad på att det inte finns någon »resebyrårätt«. På samma sätt skulle upphovsrätten lägga krokben för upphovsmännen i dag. En överbeskyddande lagstiftning har hindrat musikbranschen att utvecklas och tjäna pengar.

– Ibland får jag en känsla när jag pratar med folk som företräder upphovsmännen att de på olika sätt är rädda för att ta diskussionen. »Tänk, då släpper vi kaninen ur säcken, då blir det dåligt«, verkar de tänka. Kaninen är redan ute ur säcken, den har passerat Polen och är på väg ner mot Istanbul. Den har inte varit i säcken de senaste fyra åren och den skulle inte hitta tillbaka ens med karta och kompass.

5. Steget efter

Upphovsrättsfrågorna kom bort i förra årets valrörelse. Tidigare hade socialdemokraterna med justitieminister Thomas Bodström i spetsen gått hårt fram i frågor som rört fildelning. Men på senare tid har det varit tyst kring frågorna om internet och upphovsrätten, både från regeringen och oppositionen. De som har drivit på frågan är de politiska ungdomsförbunden, vars medlemmar är engagerade i frågan. I övrigt verkar framtidens upphovsrättsproblematik mest bemötas med en illa dold gäspning.

Justitieminister Beatrice Ask säger via mejl till Fokus att hon är nöjd med hur lagstiftningen ser ut i dag, att den bygger på goda grunder samt att den är internationellt gångbar. Samt hänvisar hon till en rad utredningar och översyner, både internt och externt, som kommer presenteras innan året är slut.

Inom det socialdemokratiska lägret har fildelningsfrågan förflyttats från den före detta justitieministern till okända nykomlingen Eva-Lena Jansson från Örebro. På plats i hennes tjänsterum erkänner hon att dagens upphovsrätt är ett snårigt ämne och att hon ännu inte känner sig tillräckligt insatt för att komma med några bergsäkra slutsatser. Men hon fastslår ändå att lagen som finns, som drevs igenom av hennes eget parti före valet, är en bra lag.
Problemet med den lag som både regeringen och socialdemokraterna försvarar är att den inte efterföljs. Och är det något som alla de personer Fokus talat med säger om upphovsrättens framtid, både pirater och bransch, så är det att dagens lagar inte fungerar.

Politikerna har två vägar att gå, som båda innebär stora problem. Skulle upphovsrätten luckras upp skulle det leda till att branschen kunde söka nya vägar. Populära sajter som till exempel videosajten You Tube, som redan i dag delvis sätter upphovsrätten ur spel, skulle kunna utvecklas ännu mer. De stora skivbolagen skulle kunna erbjuda fri kopiering mot en abonnemangsavgift som slogs samman med avgiften till bredbandsleverantören. Problemet är att sådana lösningar inte är möjliga utan att sätta en hundraårig upphovsrättstradition i gungning.
Skulle upphovsrätten å andra sidan skärpas skulle lagen möjligen avskräcka fler från att fildela, men det skulle samtidigt innebära en begränsning av yttrandefriheten och i förlängningen ett intrång i den personliga integriteten.

Båda vägar innebär ett stort politiskt pris och risk för ett ännu snårigare rättsläge. Därför görs inget, samtidigt som allt fler fildelar – trots att det är olagligt.

Kammaråklagare Håkan Roswall har fått den otacksamma uppgiften att väcka åtal mot The Pirate Bay efter förra årets tillslag. Det har nu snart gått ett och ett halvt år, ännu är inte förundersökningen klar. Gång på gång har slutdatumet skjutits upp. Det är inte så konstigt – ingen annanstans är förvirringen lika omfattande som här. På de servrar som polisen beslagtog finns nämligen inget upphovsrättsskyddat material att väcka åtal för. Inga filmer, ingen musik. Det enda som går att hitta innanför plastskalen på de många hårddiskarna är länkar till information. The Pirate Bay fungerar nämligen precis på samma sätt som en sökmotor som Google. Att förbjuda The Pirate Bay är i princip samma sak som att förbjuda internet. Så långt är ingen svensk åklagare beredd att gå.

– Förvirringen kännetecknar vår tid. Det är ett permanent undantagstillstånd. Och jag tror vi kommer få leva med det ett tag framöver, säger Rasmus Fleischer från soffan på Café Edenborg.
Samtidigt rusar den tekniska utvecklingen på med oförminskat fart och fildelningen blir en allt mer naturlig del av människors vardag. Utvecklingen leds av de som bryter mot lagen. Alla andra sitter bredvid och tittar på.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera