Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Mannen som formade vår samtid

Usama bin Ladin skapade ett decennium präglat av krig, ekonomiska kriser och inskränkningar i den personliga integriteten.

Världshistorien skriver inte sig själv. Den skrivs av människor av kött och blod. Det visste rikemanssonen från Saudiarabien, och det skulle även världen snart bli varse.

Ibland är allt som krävs en fanatisk idé och några lika fanatiska personer med mattknivar för att historien ska ta en annan vändning. Så som den gjorde den 11 september 2001.

Den dagen dog 2 974 personer och en mytologisk gestalt reste sig ur lågorna: Usama bin Ladin. Den fria världens fiende nummer ett.

Fem dagar efter att tvillingtornen i New York jämnades till marken av islamistiska flygplanskapare förklarade president George W Bush krig mot terrorn med de i dag berömda orden:

– Detta korståg – detta krig mot terrorismen – kommer att ta ett tag.

Det skulle ta närmare ett decennium, visade det sig, innan en amerikanska specialstyrka lyckades spåra al-Qaidaledaren Usama bin Ladin till ett belägrat hus i pakistanska Abbottabad, sätta en kula i hans huvud och sänka hans kropp i havet.

Däremellan, i 3 520 dagar för att vara exakt, var det en skäggig man som levde undangömd och isolerad i ett avlägset hörn av världen som mer än någon annan kom att prägla 2000-talet.

Allt från deodorantförbud på flygplan, svenska soldater i Afghanistan och kollapsen av Lehman Brothers kan härledas till en och samma man: Usama bin Ladin.

Ingen visste var han befann sig eller om han ens levde. Den enda kommunikationen med omvärlden skedde genom ett fåtal flimriga videoklipp som kom med allt glesare mellanrum.

Hans makt var på samma gång obefintlig och allsmäktig. Egentligen spelade det ingen roll vad han sa, eller om han ens talade överhuvudtaget. Usama bin Ladin blev ett namn som vem som helst kunde fylla med sitt eget innehåll.

I. Krig

Om man ser tillbaka på tiden innan Usama bin Ladin gjorde sin stora entré på den världspolitiska scenen så finner man ett 1990-tal präglat av avspänning och nedrustning.

Sovjetunionen hade avvecklats i händerna på Michail Gorbatjov, och det kalla kriget var över.

USA var vid millennieskiftet en vilsen supermakt utan motpol och överordnad geopolitisk uppgift. Att någon skulle fylla tomrummet efter kalla kriget var i det närmaste ödesbestämt.

Det blev Usama bin Ladin.

Över en natt hade de gamla kommunistiska ryssarna ersatts av islamistiska terrorister. I analyserna från Pentagon. I filmerna från Hollywood.

USA var ett land i krig.

Afghanistan blev första slagfältet. Det var där Bush-administrationen misstänkte att Usama bin Ladin gömde sig, skyddad av talibanregimen. Invasionen blev en enkel match för USA och dess allierade. Efter några veckor hade regimen fallit, men talibanerna – och kanske bin Ladin – hade flytt till de otillgängliga bergstrakterna på gränsen mellan Afghanistan och Pakistan.

Inte sedan andra världskriget hade omvärlden slutit upp så bakom USA. För första gången i Natos historia kom artikel 5 – som förkunnar att en attack på ett medlemsland är en attack på alla – att utnyttjas. Det var en en-för-alla-alla-för-en-stämning, som Sveriges dåvarande försvarsminister Björn von Sydow uttrycker det. Även neutrala Sverige skickade soldater, ett beslut som alla riksdagspartier ställde sig bakom. Till sist hade 47 länder gjort gemensam sak med USA i Afghanistan.

48 länder i krig mot en man: Usama bin Ladin.

Kriget i Afghanistan var inte på långa vägar över när USA och Storbritannien attackerade Irak under förevändning att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen och finansierade al-Qaida. Bevis som senare smulades sönder. Men då var Saddam Hussein redan borta ur bilden och ett fyrtiotal utländska militärstyrkor indragna i ett blodigt gerillakrig.

Om man i dag ska summera krigen i Afghanistan och Irak – vilket man egentligen inte kan eftersom våldsamheterna fortfarande pågår – så har kriget i Afghanistan krävt mellan 52 000 och 72 000 människoliv, beroende på vilka källor man vänder sig till. I Irak handlar det om över 100 000 döda civila, enligt Iraq Body Count. Därtill tiotusentals döda ur koalitionsstyrkorna, de irakiska säkerhetsstyrkorna och privata säkerhetsföretag.

Afghanistan och Irak var emellertid bara en del av kriget mot terrorismen och den nya geopolitiska spelplan som Usama bin Ladin hade ritat upp. I luften hängde hotet om krig i Iran och Nordkorea, som tillsammans med Irak utgjorde »ondskans axelmakter«, enligt George W Bush.

Attacken mot World Trade Center, mitt på Manhattan i New York, hade visat att vad som helst kunde förvandlas till ett slagfält. Och krigen i Mellanöstern tog inte död på den islamistiska terrorismen; krigen fick terrorn att accelerera och sprida sig till nya ställen.

2002 smällde det bland turisterna på Bali, 2004 exploderade bomber ombord på tåg i Madrid, 2005 kom terrorismen till Londons kollektivtrafik och 2008 förvandlades delar av Mumbai till en krigszon. Drygt nio år efter 11 september-attentatet drabbades så Stockholm av det första självmordsattentatet på svensk mark när 28-åriga Taimour Abdulwahab sprängde sig själv på Bryggargatan mitt i julrushen. Inspirerad av Usama bin Ladins kamp.

Samtidigt som terroristerna avancerade kunde USA attackera mål varhelst de önskade utan att be om lov, om det så var i Pakistan eller Jemen. Spelreglerna hade förändrats.

Andra länder var inte sena att utnyttja den nya situationen. Ryssland kunde invadera Georgien och förtrycka tjetjener under förevändning att det var terrorismbekämpning. Kina kunde begå övergrepp i Xinjiang och Tibet och rättfärdiga det med kriget mot terrorismen.

Det samma gjorde Robert Mugabe när han slog ner den demokratiska oppositionen i Zimbabwe. Liksom den egyptiska regimen förklarade att deras tortyr av oliktänkande var den samma som USA använde sig av. Och när Ariel Sharon skulle försvara Israel från internationell kritik mot ockupationen av Palestina jämförde han palestiniernas ledare Yassir Arafat med Usama bin Ladin.

I krig är allt tillåtet. Speciellt när man krigar mot terrorism.

II. Kontroll

I skuggan av kriget mot terrorismen och striderna i Mellanöstern växte det efter den 11 september 2001 fram olika övervaknings- och kontrollsystem i USA och Europa i en skala som inte skådats sedan DDR-tiden.

Usama bin Ladin kom således att påverka integriteten för miljontals människor. I den ena, extrema, änden har vi förnedringen av fångarna i Abu Ghraib-fängelset i Irak och fånglägret Guantánamo på Kuba, där misstänkta terrorister hålls utan rättegångar eller formella brottsanklagelser och utsätts för vad människorättsorganisationer menar är tortyr.

Även Sverige har medverkat på ett hörn, vilket uppdagades när historien om Egyptenavvisningarna avslöjades, där svensk polis i december 2001 överlämnade två svensk-egypter till amerikanska CIA-agenter på Bromma flygplats. Personer som senare utsattes för tortyr av den egyptiska underrättelsetjänsten.

I den andra, mer vardagliga, änden har vi de ökade säkerhetsrutiner som alla medborgare utsätts för. Ingenstans märker man av dem lika tydligt som på flygplatser. Plötsligt kom nagelsaxar, hudkrämer och deodoranter att betraktas som potentiella terrorvapen, och nakenskanrar att betraktas som självklara medel i kampen mot terrorism.

Skillnaden mellan flygplatskontroller och Guantánamo är givetvis milsvid, men de är båda direkta konsekvenser av jakten på Usama bin Ladin och hans gelikar.

2000-talet blev övervakningens era.

I USA kom det främst till uttryck genom Patriot Act som gav underrättelsemyndigheter en helt annan möjlighet att avlyssna telefoner och e-post och få tillgång till såväl bibliotekslån som medicinska och finansiella uppgifter utan domstolsbeslut.

När tidningen Washington Post i fjol presenterade resultatet av sin två år långa granskning av den växande underrättelseverksamheten i USA tvingades de till sist konstatera att man stött på en koloss så väldig att den var omöjlig att helt överblicka: »Efter nio år av exempellöst spenderande och ökning är resultatet att systemet som skulle skydda USA blivit så massivt att det är omöjligt att avgöra om det är effektivt«, skrev tidningen.

Några uppgifter lyckades de gräva fram. Bland annat att minst 263 nya myndigheter har skapats som ett direkt svar på händelsen den 11 september 2001. Sammanlagt räknade de till inte mindre än 1 271 olika myndighetsorganisationer och ytterligare 1 931 privata företag runt om i landet som alla arbetar med terrorismbekämpning och underrättelseverksamhet, fördelade på runt 10 000 kontor. Exempelvis fann de 51 olika enheter som alla jobbar med exakt samma sak: att övervaka pengaflöden till och från terroristorganisationer.

Totalt, räknade de fram, sysselsätter denna bransch omkring 854 000 männi­skor. Det vill säga fler personer än vad som bor i huvudstaden Washington. Dessa producerar runt 50 000 underrättelserapporter varje år, varav många aldrig blir lästa.

Men USA är långt ifrån ensam om att bli besatt av sin nya fiende – den radikala islamismen.

I Sverige har minst 19 nya lagar – och då är inte EU-beslut som exempelvis datalagringsdirektivet inräknade – motiverats av hotet från terrorismen sedan den 11 september 2001. Däribland FRA-lagen, som tillåter signalspaning på kabelburen trafik som passerar Sveriges gränser, och ökade möjligheter för polisen att använda sig av buggning, avlyssning och övervakning i förebyggande syfte.

Egentligen var det inga nya förslag. De hade alla varit upp till diskussion tidigare, men det var först nu – på grund av Usama bin Ladin – som de gick att driva igenom.

III. Kris

Terrorattentatet på Manhattan slog mot det amerikanska finanssystemets hjärta. Det första planet som flög in i World Trade Center fick börsen på Wall Street att skjuta på öppnandet. När det andra planet kraschade stängde aktiehandeln och öppnade inte förrän sex dagar senare.

Något liknande hade inte hänt sedan andra världskrigets utbrott.

När de direkta kostnaderna för attentatet hade adderats samman blev det tydligt att den 11 september 2001 var en av de mest kostsamma katastroferna i USA:s historia. Försäkringsanspråken i New York uppgick till 34 miljarder dollar, ersättningarna till offrens familjer hamnade på sju miljarder dollar och återuppbyggnaden av försvarshögkvarteret Pentagon kostade över en halv miljard dollar.

Det påverkade även ekonomin i stort och den amerikanska konjunkturen, som redan var stukad efter it-kraschen. Terroristattacken kunde inte ha kommit vid en sämre tidpunkt. Oljepriset sköt i höjden, priset på guld likaså. Hela flygindustrin hade i princip gått i konkurs om de inte fått hjälp av statliga räddningspaket.

En rapport från den amerikanska kongressen konstaterar att under de två åren som följde efter den 11 september 2001 gick 600 miljarder dollar förlorade på grund av attentatet, vilket innebär en hel procentenhets minskning av världens samlade BNP. I USA miste 600 000 amerikaner sina jobb när konjunkturen dök.

Ändå blev många experter överraskade att effekterna inte blev större än så och att konjunkturen så snabbt vände uppåt igen. Den förväntade krisen uteblev. I stället kom krisen hösten 2008 med fallet av investmentbanken Lehman Brothers.

Fanns det ett samband?

USA:s riksbank, Federal Reserve, sköt de tre första dagarna efter attacken i New York till 100 miljarder dollar i likviditet per dag för att hålla liv i den panikslagna finansmarknaden efter attacken. Därefter började de i snabb takt att sänka styrräntan för att också rädda konjunkturen. Mellan 2001 och 2003 sänkte Federal Reserve räntan från 6,5 procent till 1 procent.

Det är alltid vanskligt med kontrafaktisk historieskrivning, men frågan är om finanskrisen 2008 hade uppstått även om terroristattentatet inte hade ägt rum.

En teori som förts fram är att det var just den kraftiga räntesänkningen som blåste upp den bubbla som skulle explodera hösten 2008. Den låga räntan tillsammans med en politisk vilja att se att flera ägde sina hem, även sådana som inte hade de ekonomiska förutsättningarna, fick utlåningen och skuldsättningen att explodera.

De som inte köpte nya hus kunde belåna sitt gamla och spendera pengarna på konsumtion. Bankerna paketerade i sin tur om lånen genom avancerade finansiella instrument och sålde dem vidare till varandra. När konjunkturen vände och husägarna inte längre kunde betala sina lån var det någon som ovetande om det satt på »Svarte Petter« och krisen var ett faktum.

Oavsett giltigheten i denna teori finns det andra högst konkreta konsekvenser av händelsen den 11 september 2001 som syns i ekonomin än i dag. Framför allt handlar det om de ökade försvars- och säkerhetskostnaderna, eller notan för Usama bin Ladin om man så vill.

Amerikanska företag lägger i dag 250 miljarder dollar mer per år på säkerhet än de gjorde före 2001. När så mycket resurser läggs på att övervaka produktionen och distributionen i stället för att producera varor och tjänster innebär det att tillväxttakten minskar över tid.

För den amerikanska staten är problemet än mer akut. Krigen i Irak och Afghanistan kostar pengar. Mycket pengar. Sedan 2001 har försvarsutgifterna ökat med i genomsnitt nio procent per år. 2010 kostade militären 664 miljarder dollar, en högre summa än någonsin tidigare i den amerikanska historien och nästan dubbelt så mycket som kring millennieskiftet. Försvarsutgifterna motsvarar nu nära fem procent av landets totala BNP.

Under tiden som försvarsutgifterna har stigit har statsbudgeten dragits med allt större underskott. Den växande statsskulden, som kriget mot terrorn har bidragit till, måste nu mötas med offentliga nedskärningar. Nyligen enades demokraterna och republikanerna om ett sparpaket som innefattar minskade anslag till bland annat hälsovård, lokala polisstationer, naturskydd, brottsoffer, jordbruksstöd och vägbyggen. Förutom att det drabbar enskilda personer så riskerar det även att dämpa konjunkturuppgången.

Och när världens största ekonomi krisar, då krisar världsekonomin.

Barack Obama vandrade timmarna efter den amerikanska operationen i Pakistan fram på den röda mattan i Vita huset och förkunnade den stora nyheten till sin nation. USA:s främsta fiende var död.

– Rättvisa har skipats, sa presidenten.

Utanför Vita huset samlades människor för att fira. På Ground Zero i New York, där de två tvillingtornen en gång stått, växte den jublande folkmassan.

Det var som om de hade vunnit. Som om tio års krig mot terrorn var över.

Men vem var den stora segraren, egentligen?

Det var ju Usama bin Ladin som hade sänkt självaste symbolen för det amerikanska imperiet och sedan hållit stånd mot världens största militärapparat i ett decennium.

Han fick det krig han ville mellan »de rättrogna muslimerna« och »den otrogna västvärlden«. I Irak och Afghanistan. I London och Madrid.

Även om han aldrig lyckades upprätta ett muslimskt kalifat styrt av sharialagar så satte han den världspolitiska dagordningen. När George W Bush uttryckte de i dag klassiska orden om att antingen är ni med oss eller är ni emot oss var det som om Usama bin Ladin själv hade skrivit manuset.

Den konflikt mellan islam och omvärlden som från början bara fanns i Usama bin Ladins föreställningsvärld blev efter den 11 september 2001 i viss mån verklighet. Med rondellhundar, Muhammedkarikatyrer och koranbränningar. Med rädslans självcensur och hatets islamofobi.

Om Gorbatjov satte tonen för 1990-talet så var det bin Ladin som gjorde det för 2000-talet. Att historien nu återigen ser ut att ta en ny vändning beror inte så mycket på att USA till sist dödade sin ärkefiende som att al-Qaida har blivit förbisprungna av de folkliga resningarna i Mellanöstern. Kanske blir det den tunisiske grönsakshandlaren Mohammed Bouazizi, han som tände eld på sig själv, som blir 2010-talets huvudperson.

Vad Usama bin Ladin beträffar så fick han, som så många andra gånger under 2000-talet, det sista ordet. Han fick dö martyrdöden som den stora jihadkrigare han ansåg sig vara.

Fakta | Krig

48 länder har militär närvaro i Afghanistan.
132203 utländska soldater ingår i den Nato-ledda Isaf-styrkan i Afghanistan, enligt den senaste räkningen.
42 länder deltog i Irakkriget, som officiellt avslutades den 31 augusti 2010.
100000 civila eller mer har dödats i Irak, enligt Iraq Body Count.
4750 utländska soldater har dött i Irakkriget.
664 miljarder dollar kostade det amerikanska försvaret 2010.

Fakta | Kontroll

263 nya anti-terrormyndigheter har skapats i USA på tio år.
1271 amerikanska myndigheter bedriver underrättelseverksamhet och terrorismbekämpning.
854000 människor i USA jobbar med underrättelseverksamhet.
50000 underrättelserapporter skrivs varje år i USA.
19 nya lagar har tillkommit i Sverige för att förhindra terrorism sedan den 11 september 2001.

Fakta | Kris

600 miljarder dollar beräknas ha gått förlorade på grund av terrorattentatet den 11 september, enligt en rapport från amerikanska kongressen.
600000 amerikaner förlorade sina jobb efter attacken mot World Trade Center.
9 procent har de amerikanska försvarsutgifterna ökat med i snitt per år de senaste tio åren samtidigt som statsbudgeten dragits med stora underskott.
6–10 dollar extra i »terrorpremie« beräknar analytiker att man i dag får betala per oljefat på grund av händelserna den 11 september 2001.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera