Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Vilken a-kassa? När social­demokraternas ekonomiska talesperson Magdalena Andersson presenterade partiets skuggbudget undvek hon att tala om a-kassan.

Inrikes

Lågt i tak

Ersättningsnivåerna har sjunkit drastiskt, men socialdemokraterna pratar hellre om skolan än a-kassan.

Till slut tvingade journalisterna Magdalena Andersson att använda ordet a-kassa. Det var måndag, hon hade presenterat skuggbudgeten, pratat om satsningar på skola och sänkt skatt på pensioner.

– Står ni fast vid förslagen från budgeten i höstas om höjd a-kassa, var första frågan från TT när hon släppte ordet fritt på presskonferensen.

– Exakt hur de ser ut kommer vi presentera i god tid före valet, svarade Magdalena Andersson.

Men hon lade till:

– Att socialdemokraterna vill höja a-kassan måste vara en av Sveriges största lågoddsare.

Ändå får man ge henne kredd för ansträngningen att inte låtsas om den där lågoddsaren. I vårbudgetmotionen krävdes det noggrann bläddring för att hitta någonting alls om en utbyggd a-kassa. Den fanns med i ett kort stycke, men inga siffror, inga kostnader.

– Varför är det viktigt att visa att ni vill sänka skatten för pensionärer men inte att ni vill höja nivån för a-kassan som ni varit väldigt kritiska till, undrade Sveriges Television.

Magdalena Andersson viftade bort frågan.

I de politiska analyserna dagen efter vevades alternativa svar. Socialdemokraterna vill inte riskera att som för fyra år sedan hamna mitt i alliansens konflikt om arbetslinjen mot höjda skatter och höjda bidrag. Man vinner inga röster på utbyggda socialförsäkringar. När socialdemokraterna pratar satsningar på välfärd vill de att väljarna ska tänka skola, inte a-kassa.

Det är inte så konstigt att journalisterna tjatar. Höjd a-kassa är traditionell socialdemokratisk politik. En av Håkan Juholts största interna fadäser var inför den höstbudget då han anklagades för att stryka satsningar på a-kassan. Kritiken mot alliansens besparingar på ersättningen till arbetslösa har varit central för socialdemokraterna de senaste åtta åren. Under den tiden har a-kassan blivit något helt annat.

För åtta år sedan hade Sverige den näst högsta ersättningen vid arbetslöshet av OECD-länderna. Bara Schweiz låg högre. 2010 passerade Sveriges kurva OECD-genomsnittet på sin väg nedåt, och i dag placerar sig Sverige bland den nedre halvan av länderna.

– Så länge taket inte höjs kommer Sveriges position sannolikt att fortsätta försämras, säger Tommy Ferrarini, docent i sociologi vid Stockholms universitet.

Tillsammans med tre kolleger ligger han bakom en underlagsrapport till den pågående parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Forskarna har gått igenom den svenska a-kassan från 1930-talet till 2010.

De tittade på utvecklingen för en genomsnittlig metallarbetare. En sådan som Stefan Löfven och Karl-Petter Thorwaldsson en gång har varit.

A-kassan infördes av socialminister Gustav Möller på 1930-talet med den frivilligt statsunderstödda modell som finns i dag, där frivilligorganisationer administrerar och betalar ut stödet. På den tiden fick en metallarbetare ut under trettio procent av lönen. Under 1950- och 1960-talen steg ersättningen fort, flera reformer gjordes och staten bidrog med större delen av finansieringen. Ersättningen hamnade på omkring sjuttio procent av lönen. I början av 1990-talet var den som högst, en genomsnittlig Stefan Löfven skulle då få ut a-kassa motsvarande ungefär åttiofem procent av lönen efter skatt.

Sedan kom nittiotalskrisen och Göran Persson började skära i systemet. Den formella nivån för alla – bortsett från taken i försäkringarna – sänktes först från nittio till åttio procent och sedan ännu en gång, till sjuttiofem procent.

Från nittiotalet fram till millennieskiftet sjönk den genomsnittliga metallarbetarens a-kasseersättning fort och var nere på strax över sextio procent. Människor demonstrerade utanför riksdagen, LO var arga. Nya beslut togs och kurvan vände uppåt igen.

Fram till att arbetslinjen röstades fram 2006.

I alliansens nya jobbpolitik var a-kassan en av de centrala delarna. Avgifterna höjdes och differentierades, så att de som var i större risk för arbetslöshet fick betala mer. Villkoren för vem som var berättigad till a-kassa skärptes, studenter kunde inte längre få någon och för dem med tillfälliga anställningar eller de som arbetade deltid blev det svårare att kvalificera sig.

Det demonstrerades igen, men den nya a-kassans skapare var stolta, nöjda och förvånade över reaktionerna.

»Sällan har väl någon politisk reform, så tydligt presenterad före ett val, överraskat så många«, skrev arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin om protesterna i sina memoarer.

Att fyrahundratusen personer lämnade a-kassan 2007 och att facken hade sina största medlemsras någonsin var förbundens problem. LO till exempel upplevdes inte som tillräckligt modernt, sa finansminister Anders Borg.

Den ekonomiska teorin sa att de skilda avgifterna skulle ge facken drivkrafter att hålla igen på lönerna för att minska arbetslösheten. Så blev det inte och förra året slopade regeringen de differentierade avgifterna igen.

Nationalekonomen Lars Calmfors, tidigare ordförande i Finanspolitiska rådet, var länge en förespråkare av differentierade avgifter, men övergav systemet eftersom det inte fungerade lika väl i praktiken som i teorin. De senaste åren har han även riktat kritik mot att allt fler har hamnat över taket i a-kassan.

Det har inte krävt lika aktiva beslut av regeringen. Ersättningsnivån är inte indexerad. Det krävs politiska beslut för att höja taket.

Tidigare räknades arbetslöshetsförsäkringens tak upp av riksdagen varje år. Som måttstock användes löneutvecklingen för arbetare inom industrin. Det systemet avskaffades och i dag fattar politikerna mer aktiva beslut. Eller låter bli. Sedan början av 1990-talet har maxbeloppet höjts två gånger, 1997 och 2002. År 2001 infördes ett högre tak under de första hundra dagarna, men det plockades bort 2007.

Det betyder att a-kassan urholkas i takt med att andra löner höjs så länge inga aktiva beslut tas. Eftersom lönerna har ökat kraftigt har det fått stor betydelse. Mellan 2005 och 2010 sänktes den genomsnittliga metallarbetarens a-kassa i relation till lönen med tretton procentenheter.

Skillnaderna har förstärkts av jobbskatteavdraget, som får göras på inkomst, men inte på arbetslöshetsersättning. Vilket var regeringens hela idé med arbetslinjens motto: Det ska löna sig att arbeta.

Forskarna som skrev rapporten till socialförsäkringsutredningen kallar det ett systemskifte. Enligt Arbetslöshetskassornas samarbetsorganisation får bara tio procent av de arbetslösa åttio procent av lönen i dag. Taket ligger på 14 960 kronor före skatt. I början av april larmade Akademikerförbundet SSR om att det är strax under vad försörjningsstödet ger.

Den svenska a-kassan liknar alltmer en grundtrygghet än en omställningsförsäkring. För dem som fortfarande är kvar i den.

Moderaternas arbetsmarknadsministrar har flera gånger sagt att någon höjning inte är aktuell. Fredrik Reinfeldt har hänvisat till att människor har egna tilläggsförsäkringar eller kan få hjälp av familjen eller andra i sin omgivning.

Men tilläggsförsäkringarna ser olika ut i olika branscher. Bland tjänstemän är det vanligt med sådana. Inom LO har, enligt SVT, bara en dryg tredjedel inkomstförsäkring. Nära en miljon saknar extra skydd.

Den genomsnittlige metallarbetaren har ingen. För IF Metall blev det för dyrt att teckna försäkringar mitt under lågkonjuktur och hög arbetslöshet, och medlemmarna har i stället hänvisats till privata försäkringsbolag.

– De privata lösningarna är ojämlikt fördelade. Våra offentliga system har haft en omfördelningsaspekt som handlar om att de som löper stora risker också ska kunna ha ett gott skydd, men det där är en politisk fråga, säger Tommy Ferrarini.

I socialdemokraternas budget från i höstas ville partiet satsa 3,4 miljarder på att förstärka a-kassan. Taket skulle höjas från 680 kronor till 910 kronor per dag, vilket på en månad innebar 25 000 kronor som högsta ersättning före skatt.

Det är bra, men det räcker inte, har LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson sagt. Enligt LO:s uträkningar bör taket höjas till 38 300 de första hundra dagarna, för att åttio procent av dem som arbetar ska få ut åttio procent av lönen vid arbetslöshet. Detta tycker LO att socialdemokraterna ska fixa till 2016 om de vinner valet.

Pratar man med människor som knåpar budget på socialdemokraternas kansli verkar det inte särskilt troligt att det blir så. Och även om man vill att det ska bli enklare för dem som arbetar deltid att kvalificera sig vill man inte att studenter ska vara kvalificerade för a-kassa som förr.

Inte heller vill socialdemokraterna indexera taket i a-kassan. Magdalena Andersson tycker att det nuvarande systemet är bra.

– En del av reformutrymmet som uppstår bygger på att ersättningsnivåerna inte stiger i takt med att löner ökar och på grund av inflation, sa hon till Fokus tidigare i år.

Lars Calmfors vill i stället se ett system med en princip för hur många som ska ligga ovanför taket för att undvika att ersättningen urholkas.

Det finns risk för besvikelse för de socialdemokratiska väljare – eller fackpampar – som väntar sig att majoriteten av svenskarna återigen ska få ut majoriteten av lönen om de blir arbetslösa. Sedan hösten har ett femte jobbskatteavdrag införts, som förändrar finansieringsläget för socialdemokraterna. Miljöpartiet löste i sin vårmotion det genom att halvera ambitionerna med utbyggd a-kassa. De vill nu höja ersättningen med hundra kronor per dag.

Frågan är var smärtgränsen för socialdemokraterna ligger. Några besked gavs inte av Magdalena Andersson i vårmotionen i veckan. Väljarna får vänta till valmanifestet i slutet av sommaren för att se hur mycket av systemskiftet socialdemokraterna vill ändra.

Fakta | Satsningar i socialdemokraternas vårbudgetmotion

2 000 000 000 kronor till fler vårdplatser.

30 000 platser i vuxenutbildningen.

755 000 000 kronor till mindre skolklasser i höst.

50 kronor lägre pensionärsskatt per månad.

För att finansiera förslagen vill de bland annat höja skatten på alkohol och tobak och minska regeringens satsningar på Matlandet och Skogsriket.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera