Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

SD – vad döljer du för mig?

Sverigedemokraterna vill ändra vår abortlag. I dag är aborten fri till och med 18:e veckan. Det betyder att kvinnan själv bestämmer om hon vill avbryta sin graviditet. Hon behöver inte ange några skäl, inte skaffa läkarintyg eller genomgå psykologutredning. Efter vecka 18 kan abort bara beviljas av Socialstyrelsen om »synnerliga skäl« föreligger, oftast fosterskada eller svårt missbruk. Ungefär en procent av aborterna görs i dag på denna indikation.

SD vill att aborten ska vara fri till och med vecka 12, men att det därefter ska krävas tillstånd från Socialstyrelsen. Som man i dag förfar med aborter efter vecka 18.

Varför vill man det?

Jimmie Åkesson har motiverat förslaget med att han oroas över att svenska kvinnor gör så många aborter. Men förslaget skulle endast marginellt påverka aborttalen. Bara 4-5 procent av aborterna görs mellan vecka 12 och 18 och många av dem skulle nog även i framtiden beviljas. Till priset av ökad byråkrati och kostnader, samt att dessa aborter skulle försenas ett par veckor. 

SD:s Paula Bieler angav att problemet var att abort i dag används som preventivmedel. Det kunde hon inte styrka.

Mattias Karlsson argumenterar att »man nu kan rädda barn långt mycket tidigare än vad man kunde på 1970-talet«. Visst kan man det, och därför flyttas den bortersta gränsen för abort kontinuerligt; i dag ligger den på 21 veckor och 6 dagar. Detta sker utan att lagen behöver ändras, eftersom den stadgar att abort inte får ske om fostret är »livsdugligt«. 

Förvisso kan etiska problem uppstå när aborter görs nära den tidpunkt då fostret blir livsdugligt. Men dessa aborter, som beviljas eller avslås av Socialstyrelsen, påverkas ju inte av om gränsen för den fria aborten flyttas från vecka 18 till vecka 12. Karlssons resonemang saknar relevans som motiv för SD-förslaget.

Ebba Hermansson, jämställdhetspolitisk taleskvinna, uppger »omsorg kvinnan« som motiv inskränkt aborträtt, eftersom det skulle vara »ett betydligt större ingrepp att göra abort efter vecka 12«. Men både tidiga och senare aborter görs i dag med hjälp av två piller, så kallad medicinsk abort. För övrigt en svensk uppfinning som exporterats världen över då den är enkel, billig och skonsam.

Förvisso är inget medicinskt ingrepp helt riskfritt. Tre kvinnor dog av abort under perioden 1975–83, en 1984–2004, men ingen 2005–10. Det ger en dödlighet för de tre perioderna om 1; 0,1; 0 per 100 000 aborter. Som jämförelse dog sex, sju kvinnor per år i samband med förlossning under perioden 1997–2005, alltså 5 per 100 000. Abort är alltså ungefär femtio gånger mindre farligt än att föda barn. Så mycket för den omsorgen.

Ett sista SD-argument är att det finns andra länder som har vecka 12 som gräns. För att komma från ett nationalistiskt parti är det lite löjeväckande. SD anger i principprogrammet att »den egna nationens intressen ska sättas i främsta rummet, ... den egna nationen skall vara fri och suverän i förhållande till andra nationer och stater...«. Detta måste rimligen innebära att svenska lagar endast ska ändras om det gynnar våra svenska intressen. 

Läs mer: Agnes Wold: Länge leve svenska abortlagen

Den ström av svepskäl som SD uppgett för att ändra abortlagen väcker misstanken att man inte vill skylta med sina verkliga motiv. Mysteriet tätnade när Jimmie Åkesson förklarade att inskränkt rätt till fri abort »är ingen viktig fråga, utan mer ett principiellt ställningstagande«. En fråga som är principiell (»grundläggande, avgörande« enligt ordboken) kan inte samtidigt vara oviktig. Nej, vi får nog anta att det är både grundläggande och viktigt för SD att peta i vår svenska abortlag från 1975.

Jimmie Åkesson framhäver att kvinnor och män är delvis biologiskt olika och därmed har olika intressen. Med kvinnors intresse i politisk mening avses inte vad de tycker är roligt, utan vad som rent objektivt gynnar dem som grupp. Som exempel nämner Åkesson att kvinnor (men inte män) föder barn. Jag delar Åkessons syn i denna fråga. Endast kvinnor kan/riskerar att bli gravida och i kvinnors objektiva intresse ligger att så långt möjligt ha kontrollen över sin reproduktion. Vilket förstås inte hindrar att vår liberala svenska abortlag även gynnat de svenska männen. 

Enligt en undersökning från Institutet för Framtidsstudier anser tre av fyra SD-sympatisörer att »feminismen gått för långt«. Kanske vill SD genom att nagga den fria aborten i kanten helt enkelt visa sådana potentiella väljare att patiet står berett att gå emot den svenska kvinnans intresse av att bestämma över sin livmoder? Sätta henne på plats en smula. Göra henne lite mindre kaxig. 

Agnes Wold är professor i klinisk bakteriologi. Läs hennes krönikor här. 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera