Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Miljöutmaningen kan pressa Löfven

Miljöpartiets toppolitiker är splittrade i frågan om en ny regeringsmedverkan. Men en mittenregering skulle innebära en oanad öppning för miljö- och klimatfrågan. »Klarar MP och C finna en gemensam linje mot S så kan man agera motvikt«, säger statsvetarprofessorn Jonas Hinnfors.

Som Fokus har berättat råder det en splittrad syn i Miljöpartiet om man ska sätta sig i regering igen. MP behandlades styvmoderligt av Socialdemokraterna under den gångna mandatperioden och har haft svårt att lyfta fram alla gröna framgångar i regeringen.

– Det är nästan en lag i politisk vetenskap att ett litet koalitionsparti får stora problem när storleksskillnaderna är så stora. Det blir svårt att driva igenom sin politik på ett synligt sätt, säger Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

I en intern rapport som presenterades för MP:s partistyrelse inför valet skriver partiet att »åsikterna går kraftigt isär på alla nivåer huruvida MP har förutsättningar att sitta i en regering efter valet, och under vilka förutsättningar det får/bör ske«.

Flera miljöpartister på toppnivå som intervjuas i rapporten avråder – oavsett valresultat – »kraftigt« från att sätta sig i regering igen av partiinterna skäl. Det vore heller inte trovärdigt, menar de, att bli ett regeringsparti i någon partikonstellation med tanke på den hårda migrationspolitik som både S och M för. Samtidigt finns det partifolk som tycker att det för både miljön och klimatets skull är nödvändigt att sitta med i regering – oavsett konstellation – »så länge som det inte involverar Sverigedemokraterna«.

En källa med regeringserfarenhet säger till Fokus att det bästa för partiet vore att sitta i opposition och agera budgetunderlag.

– Då kan man bevaka sina framgångar på klimat- och miljöområdet, vara en spelare i migrationspolitiken, men hitta ett nytt projekt inför 2022.

Andra i partiet är kluvna.

– Kan vi inte visa att vi påtagligt minskar klimatpåverkan så ska vi avstå. Då är det bättre att vi befinner oss i opposition, säger MP:s toppnamn i Lund, Karin Svensson Smith.

Kanske föll Miljöpartiet offer för de stora löften man ställde i valrörelsen 2014. De flesta minns säkert kolbiten och löftena om att lägga ner Vattenfalls smutsiga kolbrytning. Eller för den delen löftena att skrota Bromma flygplats. För om man granskar de grönas facit i regering blir det uppenbart att partiet, trots pinsamma eftergifter i flera frågor, har genomfört en hel del av sin politik. Enligt en DN-granskning före valet har MP helt eller delvis genomfört 197 av 231 vallöften under mandatperioden 2014–2018. Miljöpartister brukar lyfta fram 55 viktiga klimatbeslut som fattats i regeringen sedan 2014.

– De har fått igenom en hel del av sina hjärtefrågor. Men det ställs emot dessa stora löften. Så trots att de, för att vara ett litet parti, har fått igenom mer än genomsnittet i motsvarande så räknas det inte riktigt, då det mäts mot en väldigt idealistisk måttstock, säger Marie Demker.

Hennes statsvetarkollega Jonas Hinnfors ser ett annat parti i dag än i valrörelsen 2014. Han resonerar att MP antagligen tagit lärdom av svekanklagelserna efter den löftesrika valrörelsen: man är idag mindre av ett aktivistparti och mer medvetet om vikten att befinna sig där makten finns. Alltså i regering.

– Att gå i opposition har ett pris. Då blir man en röst som lyfter vissa frågor i debatten, men om inte de andra partierna tar den debatten så får man ingen hetta kring frågorna. Då riskerar man att stå och skrika ut i luften samtidigt som man saknar påtryckningsmöjlighet i hjärtefrågorna.

När spelteoretiskt intresserade bedömare diskuterar möjliga regeringskonstellationer där MP skulle kunna ingå, nämns ofta en blocköverskridande koalition innehållande såväl S som C + L. Jonas Hinnfors tror att Miljöpartiet i en sådan regering skulle få lättare att få igenom sina hjärtefrågor än under mandatperioden som gick.

– Det innebär att man i så fall är tre små partier som kan balansera Socialdemokraterna. I miljöfrågan skulle C och MP fått fundera på vad man har gemensamt, och hade de koordinerat sig på åtminstone det området så skulle det möjligen göra det lättare att ge miljötryck på S.

Och fortsätter:

– Samtidigt är det ett dilemma; små partier är just små och har mindre inflytande i koalitioner. Däremot visar forskning att de ofta får mer inflytande än sin nominär. Det vill säga, man får ofta något fler ministerposter och gehör än den matematiska uträkningen skulle göra gällande.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera