Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Aktuellt / Inrikes

Estoniakatastrofen: Liten delseger för de anhöriga

Estlands regering svarade aldrig de anhöriga. Därför öppnade en domstol sina dörrar för Estoniamålet.

En överlevare från M/S Estonia slog sig ner i den lilla rättssalen i Tallinn i tisdags. Fotografer med sina filmkameror var på plats.  På ena sidan om domarens bord satt de svenska anhörigrepresentanterna Lennart Berglund och Lasse Johnsen.

För tre år sedan begärde de och Stiftelsen Estonia­offren och Anhöriga (SEA) att den estniska staten skulle utreda Estonias förlisning ytterligare. Av den svenska staten har de anhöriga begärt samma sak, men har blivit avvisade, med hänvisning till att man enligt lag inte får dyka på Estonias vrak. De allra flesta anhöriga i Estland och Sverige tycker att den svenska regeringen gömmer sig bakom beslutet om gravfrid.

Att man denna dag satt i en estnisk domstol berodde på att Estonia var en estnisk båt och att man menade att Estland därför borde ha ett egenintresse av att få veta vad som hände med färjan ute på Östersjön den där natten den 28 september 1994. En mängd nya uppgifter har tillkommit sedan den officiella svensk-finsk-estniska haverikommissionens slutrapport blev klar 1997  och kommissionen omedelbart upplöstes och därmed inte längre kunde fatta några beslut. Antalet experter som ifrågasatt haverikommissionens förklaring om varför fartyget sjönk har bara blivit fler. Ett annat skäl är förstås att så länge det inte går att trovärdigt slå fast varför Estonia sjönk så går det inte att peka ut ansvar.

LÄS OCKSÅ: Estonia: 852 döda – ingen har avkrävts ansvar!

De anhörigas begäran till den estniska regeringen var en 12 sidor lång skrivelse. Den estniska regeringen svarade aldrig.  De anhöriga fick med hjälp av kontakter i Estland veta att man i sådana fall kan vända sig till en förvaltningsdomstol, och domstolen meddelade i våras att man tar skulle ta sig an deras ärende.

Berglund och Johnsen hade en estnisk översättare med sig. Den förre estniske statsåklagaren Margus Kurm fanns också på deras sida som är rådgivare åt de anhöriga.

På andra sidan satt den estniska statens representant, Alar Must, en ung kortklippt herre med lite skägg. Så kom domaren in i salen, i cape och domarrock, och alla reste sig och fotograferna sjasades ut.

Domaren bad Alar Must att förklara varför den estniska regeringen inte svarat på de svenska anhörigas begäran.

– Vi var osäkra på om det var en formell förfrågan eller om det var en promemoria, sa Must.

– Det var väl ganska uppenbart att det var en begäran, sa domaren.

Alar Must sa att det knappast var befogat att tvinga den estniska regeringen att besvara »information« som den som de anhöriga skickat in. Han sa också att han inte hade någon advokat med sig och begärde att domstolen ajournerade förhandlingen.

LÄS OCKSÅ: S krattar för en hårdare linje i migrationen

Domaren visade med minspel och röstläge vad han ansåg om regeringstjänstemannens attityd. Domaren sa att regeringen har agerat fel och att hans domslut i ärendet kommer att meddelas den 24 oktober.

– Då kommer han att säga att nu får regeringen två månader på sig att svara, berättar Lasse Johnsen. Preliminärt har vi vunnit en delseger,

Lennart Berglund:

– Om det nu visar sig att man inte motiverar avvisandet av kraven på ny utredning juridiskt så förändras ju läget. I juridiken finns regler. Det är bra.

Samma dag rapporterades att det tyska fartyget Fritz Reuter misstänktes ha skickat ner en undervattensrobot vid M/S Estonias vrak, och alltså trotsat den gravfrid som flera länder anser råder där.

– Det visar ju att det här med gravfrid är nonsens, eftersom det inte gäller för Tyskland och Norge som inte skrivit på avtalet, säger Lennart Berglund.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera