Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Charlotta Mellander: 100-åriga metoder att hantera smittan hjälper

Ju tidigare städerna agerade, desto bättre gick det, skriver Charlotta Mellander om städerna som bäst hanterade spanska sjukan.

När jag skriver det här är vi i Sverige fortfarande på väg upp i kurvan över smittade och döda. En rad länder såsom Italien, Spanien och USA har gått om Kinas officiella sjukdoms- och dödstal.

I USA:s epicentrum, New York, liksom i en rad andra världsmetropoler, gapar gator tomma där det annars brukar vara trängsel av bilar och människor.

Rapporteringen vittnar om att en rad stora städer har påverkats av spridningen av coronaviruset. Och kanske är det inte så konstigt. Stora städer är mer sammankopplade globalt än vad mindre platser är. De har stora flygplatser, som kopplar ihop världsdelarna med varandra. Det är helt enkelt fler som åker in och ut från dessa platser och som riskerar att föra smittan vidare. Rent intuitivt känns det som att större platser skulle ligga sämre till när en pandemi av detta slag uppstår.

Men kanske är det inte så enkelt.

Amerikanske journalisten Eric Jaffe har gått igenom en rad forskningsstudier som fokuserat på utfallet för amerikanska städer i samband med spanska sjukan, som härjade som mest mellan åren 1918 och 1920. Jaffe har sedan sammanställt vilka faktorer som i högst grad avgjorde hur pass väl städerna klarade sig ur ett hälsoperspektiv. Enligt denna sammanställning klarade sig New York ganska väl. Men om inte befolkningsstorleken spelade en avgörande roll – vad påverkade då i stället? Låt oss ta en titt på en del av Jaffes sammanställning:

Social distansering och karantänsåtgärder tycks ha haft en positiv påverkan. Samtliga städer tycks ha infört åtminstone någon form av restriktion under spanska sjukan. Men de två restriktioner som tycks ha haft störst effekt mot spridningen var stängningen av skolor och begränsandet av offentliga samlingar.

En tidig intervention. Ju tidigare städerna agerade, desto bättre gick det. Faktum är att tidsaspekten tycks ha varit viktigare än åtgärderna som genomfördes. Jaffe hänvisar till en studie som jämför städerna New York, St. Louis och Pittsburgh. De båda förstnämnda agerade snabbt innan dödstalen nådde sin högsta-nivå, medan Pittsburgh väntade tills efteråt. Dödstalen var cirka dubbelt så höga i Pittsburgh, vilket delvis förklaras av den sena interventionen.

LÄS OCKSÅ: Mellander: Ett Sverige – men samtidigt två världar

Varaktigheten i interventionen. Precis som en sen intervention påverkade utvecklingen negativt så gjorde även för tidigt borttagande av åtgärder detsamma. Däremot tycks det inte framgå med någon större exakthet hur länge som interventioner bör pågå. Jaffes sammanställning menar dock att det mycket väl kan vara upp till 6 månader, eller till dess att man har lyckats få fram ett vaccin (det skulle med andra ord kunna vara en lång period framöver för de 70-plussare som just nu gör vad de kan för att hålla sig isolerade).

Men det fanns fler faktorer som tycks ha påverkat utgången vid spanska sjukan. Platser med höga halter av luftföroreningar fick större problem. Även platser som hade större social ojämlikhet klarade sig sämre. Exempelvis var dödligheten högre i de städer som redan från början hade högre grad av barnadödlighet och analfabetism. Det hela förklaras med att många i låginkomstgrupper redan från början hade ett sämre hälsotillstånd. Jaffe hänvisar till en studie från Chicago som visade på att dödligheten i spanska sjukan ökade om analfabetismen var högre. Där-emot var hälsoutfallet betydligt bättre i kvarter i Chicago där många ägde sina hus och därmed hade det bättre ställt redan från början.

Ljuspunkterna i Jaffes sammanställning är att de flesta faktorer som tycks ha haft en positiv påverkan på utvecklingen i samband med spanska sjukan, är saker som beslutsfattare faktiskt har möjlighet att påverka. Även då det gäller luftföroreningar och social jämlikhet så ligger Sverige väl till ur ett globalt perspektiv.

Med detta sagt kan det mycket väl vara så att corona har en helt annan karaktär än spanska sjukan, som i högre grad utgjorde ett hot mot unga individer i arbetsför ålder. Och kanske är de två inte alls jämförbara (det lämnar jag med varm hand över till epidemiologerna att veta mer om). Vi är dessutom mycket mer globala i dag än vad vi var för 100 år sedan, med tätare kontakter mellan länder. Men det finns också fördelar i dag.

Vi har en helt annan medicinsk kunskap. Vi kan testa huruvida någon blivit drabbad eller inte. Vi kan sprida och få information lättare och vi kan snabbt sammanställa utvecklingen i olika länder och lära av varandra. Det är troligen lättare och mer smärtfritt att leva något sånär isolerat en period i dag jämfört med vad som var fallet för hundra år sedan.

Sedan kan jag mycket väl tänka mig att en rad just nu uttråkade 70-plussare skulle hävda att varken Face Time eller Netflix kan kompensera för social tillvaro IRL.

Läs fler krönikor av Charlotta Mellander här!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera