Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Aktuellt / politik

Från 1995 till 2019: Här är partierna som lockade flest till 1 maj-tågen i Göteborg

Statsvetarprofessorn Ulf Bjereld avslöjar sin udda hobby, att räkna deltagare i demonstrationståg. Fokus publicerar hans unika sammanställning av förstamajdemonstrationer i Göteborg de senaste 25 åren.

Det vankas en annorlunda förstamaj i år. Såväl socialdemokraternas Stefan Löfven, LO:s Karl-Petter Thorwaldsson och Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt ska hålla tal på Facebook och Youtube istället för framför tusenhövdade folksamlingar.

Socialdemokraten och statsvetarprofessorn Ulf Bjereld tror att årets förstamaj kan innebära början på ett trendskifte.

– Vi befinner oss ju i extrem en situation där vi tvingas stärka vår digitala kompetens och jag tror att det kommer att påverka våra framtida mötesformer, inte bara i arbetslivet.  Digitala första majtal kommer inte ersätta de vanliga, men på många orter i landet har ju första maj fört en tynande tillvaro och det är möjligt att några av de orterna istället kommer att mobilisera digitalt och kanske slå sig samman med andra säger han. Genom digitala möten så kan många vara tillsammans till mindre kostnad i form av tid och resor.

På vilket sätt förändrar det första maj?

– Det sänker tröskeln till deltagande på ett bra sätt. Vad som går förlorat är förstås att man missar allt umgänge som ligger vid sidan om själva talet, samtalet på vägen till mötena, small talk, den typen av kommunikation. Sedan skapar själva demonstrationen, att man samlas, en speciell atmosfär. Jag minns min första  majdemonstration, det kan ha varit 1973. Vi var hur många som helst, kändes det som, men när vi fick veta hur många polisen räknat att vi var fick vi veta att vi bara varit 200. Först blev man besviken, men nästa insikt var ju hur många man verkar om man sluter upp 200 på en gata, man blir och känner sig som något väldigt stort, en väldigt stark känsla av att man äger hela gatubilden.

LÄS OCKSÅ: Hakelius: Det här är Socialdemokraternas chans

Vad beror det på att förstamajtågen under en lång tid lockat allt ut färre människor?

– Ja, det har skett en nedgång, även om den har stannat av de senaste åren. Det beror nog inte på att svenska folket inte är lika engagerade, eller mindre vänster, utan för att de politiska partierna inte uppfattas som en lika relevant plattform längre. Du deltar i ett nätverk, mot Nato, för miljön eller är engagerad i genusfrågorna, men de politiska partierna har tappat mycket av sin funktion som länk mellan medborgare och politik, att mobilisera har blivit tyngre idag.

– Men första maj fyller ändå två viktiga funktioner för partierna. Den första är att mobilisera i närområdet.  Den andra är att det mediala intresset är stort för 1 maj, och därför blir dagen ett bra sätt att förs ut budskapet för de som vill lyssna.

Är Göteborg fortfarande en stark stad för socialdemokraterna på första maj?

– Ja, jag råkar ju har en udda hobby, och det är att räkna människor i demonstrationståg, så det där vet jag något om.

Bjereld mailar kort därpå den sammanställning av deltagandet på första maj som han själv har gjort efter att under tjugofem räkna varje huvud i varje förstamajtåg i Sveriges näst största stad.

Deltagande i 1 maj-demonstrationer i Göteborg 1995-2019

Hur kom det sig att du började med det här?

 Jag gick på journalisthögskolan i Göteborg i slutet på 1970-talet.  En gång var jag med  i en demonstration, Röd Front, och arrangörerna sa att det var 6-7000. Men en klasskamrat sa att hon hade räknat och att det vara bara 2-3000. Jag blev irriterad, jag ville ju att det skulle vara. Samtidigt fick jag upp ögonen för att antalet demonstranter nästan alltid var färre är var arrangörerna sa.

– De första som slutade överdriva var kommunisterna. Man kunde läsa i tidningen Proletären om hur många det varit i r:arrnas tåg och där var det alltid ordning på siffrorna. Sossarna hade däremot stora överdrifter om sina tåg och det irriterade mig, och har man väl börjat räkna det svårt att sluta, det är sluta samla. Det är ett otyg.

– Sen när jag blev aktiv, så började jag räkna själv.

 Var placerar man sig som räknare, i början eller slutet av demonstrationsrutten?

– Ofta står man i slutet. Då har folk hunnit haka på, det brukar vara fler ju närmare mötesplatsen man kommer.

Räknar du rader eller skallar?

– Jag räknar skallar, jag har papper och peppa, sen sätter jag streck för varje hundra och summerar. Min kollega Jonas Hinfors gör också det här. Sen  jag själv också började tala på första maj har jag lärt mig att det kräver förarbete och planering. I Göteborg brukar jag göra så att när s-tåget närmar sig Götaplatsen avviker jag och ställer mig och räknar.

– Det hade förstås varit svårare om det varit på den tiden det var 10 000 människor i tågen.

Dina siffror visar en del variationer i deltagandet över åren. Vad beror det på?

– En enskild faktor. Vem talar. Om det är statsministern, oppositionsledaren eller en ung folkkär politiker  mobiliserar det enormt. Om du tittar på min lista ser du att ett år sticker ut, 2014. Feministiskt initiativ hade 3600 demonstranter. Det var en Gudrun Schymaneffekt. Alla ville gå i FI-tåget med Gudrun. Många vänsterpartister hann först gå i Fi-tåget som stannade utanför Stora teatern, innan de begav sig Järntorget för att marschera med Vänsterpartiet. Många gick i två tåg det året.

Om det digitala firande som väntar i år blir framtidens förstamajmelodi som Ulf Bjereld anar, försvinner inte bara politiska slagord och människor i långa led från städernas gator och torg denna dag. Också egensinniga professorer med penna och block som räknar huvuden i gathörnen.

LÄS OCKSÅ: Pensionerna: Har Shekarabi hittat en valvinnare åt S?

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera