Politik

Januariavtalets okända makthavare

Här är Sveriges mest okända maktcentra: fyra personer som har till uppgift att bevaka, förhandla och göra verklighet av Januariavtalet. Kan inte de komma överens finns bara en nivå ovanför – partiledarna.

De är alla fyra rätt anonyma, med undantag av Miljöpartiets Maria Ferm som varit partiets gruppledare i riksdagen och stridbar företrädare för partiet i migrationsfrågor.

Men om du möter Sophia Metelius, Gunnar Caperius eller Mats Andersson på gatan vänder du dig knappast om och tänker att där går en av de som syr ihop stora delar av svensk inrikespolitik.

Utåt sett är de också försiktiga och vill inte uttala sig. Men ända sedan regeringspartierna S och MP ingick avtalet med C och L har ”Samordningen” haft till uppgift att lösa konflikter och knutar som uppstått i samarbetet. För varje parti finns en person som ytterst ansvarar för samordningen, kan inte de komma överens återstår att partiledarna gör det.

Det här är de fyra partiernas samordningschefer:

1) Sophia Metelius (L) är 48 år och bor i Djursholm, och är gift med Max Metelius, som är vd för solenergibolaget Advanced Soltech Sweden (där Anna Kinberg Batra är styrelseordförande i ägarbolaget).

Hon har jurist- och statsvetarexamen från Stockholms universitet och studerade ett år EU- och folkrätt i Strasbourg. Via juristjobb på Barnombudsmannen och Röda korset blev hon departementssekreterare på först utrikesdepartementet 1999, och sedan justitiedepartementet. Under alliansregeringen var hon kansliråd först hos Nyamko Sabuni på integrations- och jämställdhetsdepartementet och från 2011 hos Erik Ullenhag på arbetsmarknadsdepartementet, från 2012 som politiskt sakkunnig. Liberalerna har fem anställda samordnare i regeringskansliet och Sophia basar över L-samordnarna.

2) Gunnar Caperius (C) är 45 år och bor i Skarpnäck, och är gift med Ulrika Caperius som är förläggare på Bonnier Carlsen. Han har masterexamen från London School of Economics och Lunds universitet. Under alliansregeringen var han rådgivare i miljödepartementet åt Andreas Carlgren. När den senare lämnade regeringen gick Gunnar till pr-företaget Prime som konsult under drygt två år, och återvände sedan till alliansens samordningskansli 2013. Han är ersättare för C i Stockholms fullmäktige och ledamot i stadens miljö- och hälsoskyddsnämnd. Hans presentationsrad på twitter är ganska talande: ”Ingår det inte i Januariavtalet är jag inte intresserad”.

3) Mats Andersson (S), är 50 år och bor i Rissne i Sundbyberg. Han är statssekreterare sedan 2019, men har en lång bakgrund i regeringskansliet och S. Göteborgare, från Hisingen, som hamnade i Stockholm när han blev förbundssekreterare för Elevorganisationen. När han fortsatte studierna i Stockholm – i praktisk filosofi – blev han indragen i kårpolitiken liksom i S-studenter och började som politiskt sakkunnig på finansdepartementet 1995. När chefen där, Göran Persson, blev statsminister 1996 följde han med till statsrådsberedningen. När Persson sedan skrev sina memoarer ”Min väg, mina val” anlitade han Mats som researcher. Persson fick ett bidrag från Riksbankens jubileumsfond på 720 000 kronor för att dokumentera sin tid som statsminister och ställa arkivmaterial till förfogande för framtida forskning.

– Jag hjälper honom att ta fram fakta, gör research på vad som hände under olika tidpunkter och hjälper till lite med texter. Men han skriver själv, sa Mats Andersson till Fokus 2007. Fokus begärde ut både ansökan och redovisningen från Riksbankens jubileumsfond men fick nej både där och på överklagande till regeringsrätten.

Sedan boken blev klar fortsatte han som politiskt anställd i riksdagskansliet till S återkom i regering 2014 då han blev politisk sakkunnig i statsrådsberedningen.

4) Maria Ferm (MP), är 35 år och bor i Stockholm. Hon är statssekreterare sedan 2019, och var dessförinnan riksdagsledamot sedan 2010 och partiets gruppledare 2014–2019. Maria växte upp i Vellinge i Skåne och kampanjade som ung för att den M-styrda skånekommunen skulle ta emot flyktingar. Hon var sedan språkrör i ungdomsförbundet Grön ungdom 2008–2011. Mer om Maria Ferm i denna Fokustext.

Redan före valet 2018 fanns ett samordningskansli med politiskt anställda från S och MP. Efter januariavtalet utökades det med fem från Liberalerna. Centerpartiet deltar i samordningen men med ”eget folk”.

Första förhandlingsomgången mellan de fyra partierna handlar om att enas om direktiv till utredningar eller myndighetsuppdrag. När sedan dessa är klara återstår en förhandling om vad som blir regeringens förslag.

Takten i arbetet avgörs mycket av frågornas storlek. Det kanske första förslaget att genomföras i Januariavtalet var bygglovsbefrielsen för altaner.

– Där fanns det ett underlag klart, och då kan det gå fort. Handlar det om stora förändringar behövs mer kunskap i form av utredningar, och då tar det längre tid, säger en person i samordningen.

Och om ”de fyras gäng” inte kan komma överens? Då lyfts frågan till partiledarnivå, eller i detaljfrågor till ministernivå med de andra partiernas talespersoner i frågan som motparter.

I Alliansregeringen fanns det sju samordnare från de fyra partierna. Totalt alltså 28 personer. Bland dem fanns en statssekreterare från varje parti. Gången var att först förhandlade partierna på lägre nivå. Kunde de inte enas där lyftes det till statssekreterargruppen. Kunde inte heller de komma överens fick partiledarna avgöra saken. De fyra statssekreterarna var Helena Dyrssen (L/Fp), Jakob Forssmed (KD), Mikael Sandström (M) och Anna-Karin Hatt (C) (då Alterå). Men första perioden fanns även Anders W Jonsson, i dag Centerpartiets förste vice ordförande, bland samordnarna.

Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.

Logga in
eller

Köp FOKUS ONLINE utan bindningstid!

Prova 1 månad för 1 krona

Kampanjpris 1 krona första månaden därefter 149 kronor per månad.

Detta ingår:

Obegränsad tillgång till alla online-artiklar.

Aktuella analyser och fördjupningar.

Dagligt nyhetsbrev.

Fokus på samhällsfrågor, politik, ekonomi, kultur och vetenskap.

Fortsätt

Jag godkänner villkoren för Fokus (FPG Media AB).

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera