”Lagförslag mot rasistiska organisationer bygger på tankefel”

Sverige hamnar obehagligt nära en orwellsk värld där tankar och åsikter kan straffbeläggas, om förslaget om förbud mot rasistiska organisationer genomförs.

Text: Suzanne Wennberg

Foto: Suzanne Wennberg

Det finns en övertro på att svåra samhällsproblem som hot, hat, våld och rasism kan fixas med hjälp av korrigeringar i straffsystemet. Om man bara filar lite på rekvisiten för brottet eller skärper straffen, så ska åtminstone väljarna bli nöjda.  

Med denna tanke i bakhuvudet tar man del av det betänkande (SOU 2021:27) som under våren har lagts fram av Kommittén om förbud mot rasistiska organisationer. Den tar ett radikalt nytt grepp på rasistiskt motiverad brottslighet.  

Under vinjetten Synvinkel ger Fokus plats för mer personligt hållna och argumenterande texter av externa skribenter. Alla åsikter är skribentens egna.

För att förstå vad det går ut på måste man först begrunda att rasistiskt motiverad vålds-, hot- och hatbrottslighet redan är kriminaliserad genom bestämmelserna om mord/dråp, misshandel, olaga hot, hets mot folkgrupp och olaga diskriminering. Det är straffbart att i rasistiska organisationer planera sådana vålds- eller hotbrott av olika grovhetsgrader, men naturligtvis också att utföra eller medverka till sådana brott.  Brotten i sig är allvarliga. Dessutom finns en straffskärpningsregel som beaktar om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung. 

Olaga hot och hets mot folkgrupp begås ofta på internet. Då kan de bestraffas antingen som yttrandefrihetsbrott enligt grundlagen eller som brott enligt brottsbalken om de begås på interaktiva webbplatser, till exempel Facebook. Hatbrott som begås på internet är med andra ord kriminaliserade. 

Det är alltså straffbart att delta i rasistiska organisationer så snart man ägnar sig åt rasistiskt motiverad förföljelse. Men justitieminister Morgan Johansson vill gå ett steg längre. Han överväger att införa ett förbud mot organisationerna som sådana, eller i vart fall ett förbud mot deltagande i organisationerna, även om detta deltagande skulle bestå av en helt annan typ av handlingar, vilkas klandervärdhet endast skulle ligga i att de håller organisationen vid liv. 

Ett av justitieministerns motiv är att hindra de rasistiska organisationerna från att synas i samband med demonstrationer och andra manifestationer på allmän plats, samtidigt som han är medveten om att den grundlagsskyddade mötes- och demonstrationsfriheten inte får begränsas för att en viss politisk åskådning eller åsikt – exempelvis en rasistisk sådan – uttrycks. Hans tanke är att man skulle kunna runda detta förbud genom att i brottsbalken förbjuda rasistiska organisationer eller deltagande i sådana.  

Kruxet med kommitténs förslag har inte med den av grundlagen skyddade föreningsfriheten att göra. Det är inte där skon klämmer. Kommittén föreslår inte att rasistiska organisationer förbjuds som sådana. Man föreslår ingen lagstiftning som skulle göra det möjligt för en domstol att upplösa en organisation, så att den tvingades upphöra med sin verksamhet. Ett sådant förbud skulle bli svårt att upprätthålla – det handlar ofta om löst sammansatta grupperingar och nätverk som sällan är registrerade och lätt kan ombildas. Även sådana rasistiska organisationer som är juridiska personer kan lätt återuppstå genom ombildning i form av en ny juridisk person. Man befarar därför att ett förbud skulle leda till ökad underjordisk verksamhet.   

I stället föreslår kommittén ett förbud mot deltagande i rasistiska organisationers verksamhet. Det låter nästan som att avveckla kärnkraften, inte genom att stänga reaktorerna, utan genom att straffbelägga alla som arbetar med att hålla driften i gång. Den känsliga frågan är om man föreslår en tillåten begränsning i den grundlagsskyddade yttrandefriheten, som ger oss en frihet att uttrycka tankar, åsikter och känslor. Denna åsiktsfrihet får inte begränsas genom lag hur som helst.  

Två nya brottsbalksbrott, organiserad rasism och stöd åt organiserad rasism, föreslås. För att göra sig skyldig till organiserad rasism fordras inte mer än att en person helt allmänt deltar  i en rasistisk organisations verksamhet på ett sätt som ser ut att understödja organisationen. Detsamma gäller den som bildar en sådan organisation. Personer som inte själva deltar i den rasistiska organisationens verksamhet men som outsiders stödjer denna kan göra sig skyldiga till stöd åt organiserad rasism.  

Här anar man ugglor i mossen. Alla former av deltagande i en rasistisk organisations verksamhet som yttrar sig i planering eller utförande av vålds-, hot- eller hatbrott eller medverkan därtill är ju redan kriminaliserade. Kommittén föreslår en radikal utvidgning av straffansvaret till att omfatta i stort sett vad som helst som går in under det oskyldiga ordet »delta«. Samtidigt snålar kommittén med konkreta exempel på vad ett sådant deltagande skulle kunna utgöra: 

»Det kan givetvis handla om en person som har ett bestämmande inflytande i organisationen, men det kan också vara fråga om någon med (eller utan) formligt medlemskap som utför uppgifter inom ramen för organisationen, t ex delar ut flygblad eller är funktionär, fanbärare eller dörrvakt. [—] Däremot kan till exempel den som enbart anmäler sig för att få utskick eller annan information från organisationen inte gärna anses delta tillräckligt aktivt, inte heller den som läser organisationens hemsidor eller som bara mera allmänt uttalar sympati eller stöd för organisationen. Att enbart vara närvarande på en plats där organisationen befinner sig kan i princip inte anses som ett deltagande. [—] Viss journalistisk verksamhet kan t ex falla utanför det straffbara området. [—] Ofta sprider rasistiska organisationer information i tidskrifter och på webbplatser. Den som för organisationens räkning skriver i sådana medier kan beroende på omständigheterna anses delta i organisationens verksamhet på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja denna. En annan sak är att det inte alltid är möjligt att ingripa med stöd av denna straffbestämmelse när yttrandet görs i ett av de medier som omfattas av mediegrundlagarna.«  

Man häpnar! Det skulle alltså bli straffbart att dela ut flygblad eller bära fanor alldeles oberoende av vilka budskap som förmedlas på dessa. Att sprida information på interaktiva webbplatser som exempelvis Facebook som inte skyddas av mediegrundlagarna skulle också kunna bestraffas – helt oberoende av om man förmedlar hot eller hat – så länge informationen kan kopplas till den rasistiska organisationens verksamhet. 

Denna genomgripande utvidgning av straffansvaret ursäktas dels med att deltagandet utåt sett kan uppfattas som att man stödjer organisationen, dels med att en rasistisk organisation definieras som en sammanslutning av personer som genom brottslighet – läs: annan brottslighet än organiserad rasism – förföljer en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller ras. Härmed anser man sig ha markerat att man inte förbjuder några åsikter, inte ens rasistiska sådana, utan att man lite diffust är ute efter att komma åt organiserad förföljelse, som ju redan i dag är straffbelagd.  

Problemet är att en sammanslutning inte kan begå några brott – det kan endast enskilda personer göra. Även om några personer med koppling till sammanslutningen skulle ägna sig åt brottslig förföljelse av en viss grupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller ras, så är det inte sammanslutningen som förföljer folkgruppen, särskilt inte om personerna handlar helt på eget bevåg. Dessutom är det enligt min mening tveksamt om det legitimerar bestraffning av andra medlemmar i sammanslutningen som på ett mera vardagligt plan deltagit i verksamheten utan att ha varit inblandade i den förföljande kriminaliteten.  

Man frågar sig om det skulle räcka att ett antal personer i ett politiskt parti  eller i ett trossamfund ägnat sig åt sådan förföljande brottslighet för att möjliggöra bestraffning av andra medlemmar i partiet eller trossamfundet som på vanligt sätt deltagit i verksamheten. Politiska partier och trossamfund bedriver ofta sin verksamhet i form av ideella föreningar. Kommittén berör försiktigt problematiken med sammanslutningar som både bedriver förföljelsebrottslighet och politisk verksamhet: 

»Är det fråga om klart fristående verksamheter, kan det finnas skäl att se enbart den del av verksamheten som sysslar med kriminaliteten som en rasistisk organisation. I sådana fall kan en politisk gren vara att betrakta som en separat sammanslutning som inte är att anse som en rasistisk organisation. Om däremot verksamheterna är integrerade i varandra, kan det vara motiverat att bedöma det hela som en rasistisk organisation.« 

Samtidigt anar kommittén att den är ute på farlig mark om den fria åsiktsbildningen inom politiska organisationer begränsas. Man garderar sig därför med ett tillägg som innebär att det mesta tas tillbaka: 

»Vid bedömningen av avgränsningsfrågor av detta slag kan det behöva särskilt beaktas att straffstadgandet inte får tillämpas så att det utgör en otillåten begränsning av andra grundlagsskyddade fri- och rättigheter än föreningsfriheten, t ex åsiktsfriheten och mötesfriheten.« 

Kommittén aktar sig för att beröra de radikala trossamfunden, trots att det är fullt möjligt att kraven på organiserad rasism skulle vara uppfyllda, om ett antal medlemmar i enlighet med sin heliga skrift skulle ägna sig åt förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung eller ras. Skulle detta då legitimera bestraffning även av mer fredliga medlemmar av trossamfundet? Ämnet är naturligtvis laddat. 

Så vad ska man säga om allt detta? Jo, att förslaget vilar på ett tankefel. Det verkar som om kommittén tror att den lämnar den fria åsiktsbildningen respekterad så länge åsikter inte bestraffas, utan kriminaliseringen riktas in på yttre aktiviteter. Då bryter man inte mot den gamla tesen »blotta tankar äro straffria«. Denna straffrättsliga dogm vilar på den rimliga tanken att vi straffas för vad vi gör, inte för vad vi är i stånd att göra eller för vilka åsikter eller karaktärsdrag vi har, eftersom vi då inte skulle kunna välja att avstå från att begå brott.  

Men grundlagen skyddar inte bara vår rätt att  hysa åsikter. Den värnar om den fria åsiktsbildningen som förutsätter vår rätt att i aktiva handlingar ge uttryck för våra åsikter, till exempel i flygblad eller informationsmaterial, så länge vi inte kränker andra genom hot- eller hatbrott. Den distinktion som kommittén gör mellan åsikter och aktiviteter är därför ohållbar.  

Slutbetyget måste bli att en lag som vilar på en inbyggd konflikt med den grundlagsskyddade rätten att uttrycka tankar, åsikter och känslor, kommer att bli obsolet redan från start.

Suzanne Wennberg är professor emerita i straffrätt. Hon har vid sidan av vetenskapliga monografier inom straffrättens område även berört filosofiska frågor.