Officiellt nomineras de två partiernas kandidater först i augusti. Men amerikanska opinionsinstitut och politiska analytiker utgår sedan flera veckor tillbaka från att president Donald Trump ställs mot den förre demokratiske vicepresidenten Joe Biden i november.
Enligt en färsk opinionsundersökning som publicerades under tisdagen av Emerson College blir det dagsaktuella utfallet av en sådan drabbning att 54 procent av alla amerikanerna väljer Biden och 46 procent Trump. En nationell mätning från Ipsos gav Biden en något knappare ledning, 44–40.
Men valen år 2000 och 2016 lärde oss att amerikanska presidentval inte avgörs av hur många röster en kandidat fått i en nationell sammanräkning. För fyra år sedan fick Donald Trump nära tre miljoner färre röster än Hillary Clinton i hela nationen, men majoriteten (304) av de 538 elektorsrösterna, och presidentämbetet. Nyckeln till Trumps seger var att han lyckades vinna tre delstater i det som kallas det amerikanska rostbältet, Wisconsin, Michigan och Pennsylvania, traditionellt starka fästen för det demokratiska partiet. Hillary Clinton var så säker på att vinna i dessa stater att hon inte ens kampanjade i Wisconsin. Trumps segermarginal i dessa tre stater var dock mycket knapp, 0,2, 0,5 och 0,7 procentenheter, vilket motsvarade sammanlagt 80 000 röster. Hade Clinton vunnit en procent fler röster i de tre rostbältsstaterna hade hon varit president idag.
Det är alltså opinionsläget i delstaterna som gäller, som kan ge en fingervisning om styrkeförhållandet mellan kandidaterna ett halvår före USA-valet. Enligt sajten electoral-vote.com, som dagligen uppdaterar sin prognos, byggd på opinionsmätningar från delstaterna, har Biden för närvarande ett försprång. 248 elektorsröster bedöms som säkra eller tämligen säkra för den demokratiske kandidaten, jämfört med 204 säkra eller tämligen säkra för Trump. Det krävs 270 för att vinna. Valet avgörs av hur det går i de stater som sammanlagt fördelar återstående 86 elektorsröster. Biden har idag ett knappt försprång i några av dessa.
LÄS OCKSÅ: Epidemiernas oförenta stater
Electoral votes prognos idag visar att demokraterna i dagsläget har vänt på opinionsläget i Arizona, Florida, Michigan, North Carolina, Ohio, Pennsylvania och Wisconsin. Man skriver i en analys att det är överraskande, i synnerhet Ohio och Florida betraktades som närmast ointagliga Trumpfästen för bara två månader sedan. Just Ohio är en klassisk nyckelstat för republikaner, ingen republikan har lyckats bli president utan att hemföra den. Den stigande arbetslösheten i coronapandemins spår, hur guvernörer har hanterat krisen i jämförelse med Trump, har på kort tid förändrat opinionsläget i Ohio och några av de andra vågmästarstaterna.
Fortfarande talar några detaljer i det statistiska materialet för Trump i höst. I Emersonundersökningen uppger en majoritet av väljarna att de tror att presidenten vinner, 57–43, detta alltså i ett urval där majoriteten uppger att de ska rösta på Biden. Mobilisering avgöra oftast amerikanska val. Demokraterna i den amerikanska väljarkåren är fler än republikanerna, men Donald Trumps väljare, visar undersökningen, är mer entusiastiska inför utsikten att gå rösta, än Joe Bidens. Och den demokratiska kandidatens försprång i vågmästarstaterna är knappt.
I Wisconsin leder Biden med fyra procentenheter, i Michigan med åtta, och i Ohio med en, enligt mätningar gjorda den 20 april.
Elektorsmatematikens logik har de senaste två decennierna inneburit att den som vill få en bild av vartåt det lutar börjar med Florida. Delstaten har varit nyckeln till framgång i varje presidentval sedan år 2000, då George W Bush efter domstolsbeslut och omräkningar hemförde den med en handfull röster. Om Trump tar Florida i höst, måste demokraterna vinna samtliga de tre delstater i rostbältet, Wisconsin, Michigan och Pennsylvania, som gick till Trump 2016, för att ta tillbaka Vita huset. Om demokraterna kan vinna Florida, räcker det med att de också plockar hem en av rostbältesstaterna.
Också om demokraterna förlorar de tre rostbältsdelstaterna igen så finns vissa möjligheter, eftersom North Carolina, Arizona och kanske också Texas och Georgia inte längre är lika säkra republikanska fästen.
Frågan huruvida opinionsmätningar ett halvår före valet verkligen ger en bra fingervisning ger olika svar. Historiskt sett, skriver sajten Fivethirtyeight med statistikorakler Nate Silver och hans kollegor i en artikel, är det vanskligt att ta tidiga opinionsmätningar om amerikanska presidentval på för mycket allvar. Man hänvisar samtidigt till forskning från MIT och tidskriften Economists datajournalist G Eliot Morris som noterat att resultat i opinionsundersökningar blivit alltmer lika valresultatet, och den starka politiska polariseringen i det amerikanska samhället gjort opinionsförskjutningarna mindre.
Vad det betyder ett år som detta, med en dramatisk pandemi, stigande arbetslöshet och en ekonomi som tvärbromsar, återstår att se. Amerikanska presidentval brukar vara svåra, närmast omöjliga att förutse. I år står det dessutom mellan två kandidater som är de två äldsta som någonsin kandiderat för ämbetet, mitt i en viruspandemi.
LÄS OCKSÅ: Skillnaden mellan rika och fattiga blottas i Kalifornien
Officiellt nomineras de två partiernas kandidater först i augusti. Men amerikanska opinionsinstitut och politiska analytiker utgår sedan flera veckor tillbaka från att president Donald Trump ställs mot den förre demokratiske vicepresidenten Joe Biden i november.
Enligt en färsk opinionsundersökning som publicerades under tisdagen av Emerson College blir det dagsaktuella utfallet av en sådan drabbning att 54 procent av alla amerikanerna väljer Biden och 46 procent Trump. En nationell mätning från Ipsos gav Biden en något knappare ledning, 44–40.
Men valen år 2000 och 2016 lärde oss att amerikanska presidentval inte avgörs av hur många röster en kandidat fått i en nationell sammanräkning. För fyra år sedan fick Donald Trump nära tre miljoner färre röster än Hillary Clinton i hela nationen, men majoriteten (304) av de 538 elektorsrösterna, och presidentämbetet. Nyckeln till Trumps seger var att han lyckades vinna tre delstater i det som kallas det amerikanska rostbältet, Wisconsin, Michigan och Pennsylvania, traditionellt starka fästen för det demokratiska partiet. Hillary Clinton var så säker på att vinna i dessa stater att hon inte ens kampanjade i Wisconsin. Trumps segermarginal i dessa tre stater var dock mycket knapp, 0,2, 0,5 och 0,7 procentenheter, vilket motsvarade sammanlagt 80 000 röster. Hade Clinton vunnit en procent fler röster i de tre rostbältsstaterna hade hon varit president idag.
Det är alltså opinionsläget i delstaterna som gäller, som kan ge en fingervisning om styrkeförhållandet mellan kandidaterna ett halvår före USA-valet. Enligt sajten electoral-vote.com, som dagligen uppdaterar sin prognos, byggd på opinionsmätningar från delstaterna, har Biden för närvarande ett försprång. 248 elektorsröster bedöms som säkra eller tämligen säkra för den demokratiske kandidaten, jämfört med 204 säkra eller tämligen säkra för Trump. Det krävs 270 för att vinna. Valet avgörs av hur det går i de stater som sammanlagt fördelar återstående 86 elektorsröster. Biden har idag ett knappt försprång i några av dessa.
LÄS OCKSÅ: Epidemiernas oförenta stater
Electoral votes prognos idag visar att demokraterna i dagsläget har vänt på opinionsläget i Arizona, Florida, Michigan, North Carolina, Ohio, Pennsylvania och Wisconsin. Man skriver i en analys att det är överraskande, i synnerhet Ohio och Florida betraktades som närmast ointagliga Trumpfästen för bara två månader sedan. Just Ohio är en klassisk nyckelstat för republikaner, ingen republikan har lyckats bli president utan att hemföra den. Den stigande arbetslösheten i coronapandemins spår, hur guvernörer har hanterat krisen i jämförelse med Trump, har på kort tid förändrat opinionsläget i Ohio och några av de andra vågmästarstaterna.
Fortfarande talar några detaljer i det statistiska materialet för Trump i höst. I Emersonundersökningen uppger en majoritet av väljarna att de tror att presidenten vinner, 57–43, detta alltså i ett urval där majoriteten uppger att de ska rösta på Biden. Mobilisering avgöra oftast amerikanska val. Demokraterna i den amerikanska väljarkåren är fler än republikanerna, men Donald Trumps väljare, visar undersökningen, är mer entusiastiska inför utsikten att gå rösta, än Joe Bidens. Och den demokratiska kandidatens försprång i vågmästarstaterna är knappt.
I Wisconsin leder Biden med fyra procentenheter, i Michigan med åtta, och i Ohio med en, enligt mätningar gjorda den 20 april.
Elektorsmatematikens logik har de senaste två decennierna inneburit att den som vill få en bild av vartåt det lutar börjar med Florida. Delstaten har varit nyckeln till framgång i varje presidentval sedan år 2000, då George W Bush efter domstolsbeslut och omräkningar hemförde den med en handfull röster. Om Trump tar Florida i höst, måste demokraterna vinna samtliga de tre delstater i rostbältet, Wisconsin, Michigan och Pennsylvania, som gick till Trump 2016, för att ta tillbaka Vita huset. Om demokraterna kan vinna Florida, räcker det med att de också plockar hem en av rostbältesstaterna.
Också om demokraterna förlorar de tre rostbältsdelstaterna igen så finns vissa möjligheter, eftersom North Carolina, Arizona och kanske också Texas och Georgia inte längre är lika säkra republikanska fästen.
Frågan huruvida opinionsmätningar ett halvår före valet verkligen ger en bra fingervisning ger olika svar. Historiskt sett, skriver sajten Fivethirtyeight med statistikorakler Nate Silver och hans kollegor i en artikel, är det vanskligt att ta tidiga opinionsmätningar om amerikanska presidentval på för mycket allvar. Man hänvisar samtidigt till forskning från MIT och tidskriften Economists datajournalist G Eliot Morris som noterat att resultat i opinionsundersökningar blivit alltmer lika valresultatet, och den starka politiska polariseringen i det amerikanska samhället gjort opinionsförskjutningarna mindre.
Vad det betyder ett år som detta, med en dramatisk pandemi, stigande arbetslöshet och en ekonomi som tvärbromsar, återstår att se. Amerikanska presidentval brukar vara svåra, närmast omöjliga att förutse. I år står det dessutom mellan två kandidater som är de två äldsta som någonsin kandiderat för ämbetet, mitt i en viruspandemi.
LÄS OCKSÅ: Skillnaden mellan rika och fattiga blottas i Kalifornien
