Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.

År 2004 gjorde DN:s stormästare Maciej Zaremba en reportageserie om den ökande ohälsan. Ett stycke, som etsade sig fast, hade han hämtat från en gammal Expressen-artikel där en kvinna stod och frös vid en hållplats dit bussen inte kom. Förarna hade gått ut i strejk. ”Jag får väl ringa och sjukskriva mig”, sa kvinnan till Expressen vilket fick Zaremba att observera: ”Året är 1990, man kan vara sjukskriven på grund av levercancer eller för att bussen inte har kommit. Det intressantaste med denna bild är inte den eventuella fiffelaspekten. Det är att hon, liksom många andra, drar in sjukdom i en situation som över huvud inte har med sjukdom att göra.”

Invandraren Zaremba satte med sina texter fingret på ett fenomen som de flesta infödda svenskar – inklusive undertecknad – inte hade reflekterat över i början på millenniet. Så väl marinerade var vi i välfärdens feta oljor. Synen på var gränsen för statens omsorger om medborgarna skulle gå hade förstås förändrats gradvis och under lång tid. Men en tydlig och mätbar förändring inträffade 1988, två år innan kvinnan stod och huttrade där i Liljeholmen. Då hade den socialdemokratiska regeringen tagit bort den sista karensdagen och infört sjukpenning från dag ett, varpå sjukfrånvaron såklart sköt i höjden. Under 90-talet, när krisen i statsfinanserna skulle bekämpas, återinfördes karensen med följd att folket frisknade till igen.

Trots den nedslående erfarenheten av detta fullskaleexperiment blåser socialdemokrater, vänster- och miljöpartister nu åter till strid mot karensen. Faktum är att det är vänsterns tydligaste vallöfte – även om kostnaden är högst oklar, det talas om mellan 5 och 42 miljarder kronor. Liksom vem som ska stå för fiolerna. Hoppet för skattebetalarna och/eller näringslivet verkar stå till Centern om oppositionen vinner valet. Här gör Elisabeth Thand Ringkvist klart att hon inte tänker gå med på såna stolligheter.

Man kan lätt föreställa sig att nationalekonomen och tidigare finansministern Magdalena Andersson i sitt stilla sinne hoppas att hon slipper få egen majoritet tillsammans med V och MP i september, så att hon inte behöver leverera karenslöftet. Och kan lägga skulden för det på Centerpartiet.

***

Få 6 månaders obegränsad läsning – för bara 79kr

Därefter 169kr per månad

Obegränsad tillgång till allt innehåll på fokus.se och i appen
Nyhetsbrev varje vecka
Avsluta när du vill