Antisemitismen bland människor med ursprung i Mellanöstern skrämmer mig
Hanan Ashrawis ovilja att ta avstånd från Hamas är bara ett exempel.
Toppbild: TT
Sent på kvällen lördagen den 7 oktober förstod jag vilket barbari Israel hade drabbats av. Jag blev helt chockad när jag såg filmer där Hamas kallsinnigt skjuter ihjäl civila på gator och i deras hem, kör runt med deras döda blodiga kroppar och trakasserar kidnappade israeliska barn. För att nämna några av exemplen. Efter att ha tagit del av den massaker som begicks mot civila i Israel förstod jag att det inte är någon skillnad mellan Hamas och mördarsekten IS. Sedan kom den andra chocken. I Malmö gick människor ut på gator och torg och firade denna attack mot civila israeler. Dessutom skanderades antisemitiska slagord. Jag blev nästa förlamad. Hur kan hatet förblinda människor till den grad att man i Sverige år 2023 går ut och jublar över en massaker? Inget kan rättfärdiga det som skedde den 7 oktober. Det spelar ingen roll vem som är förövare eller offer.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
En vecka senare gjorde SVT:s Agenda en intervju med professorn och den palestinska kristna politikern Hanan Ashrawi. På frågan om hon fördömer Hamas attack blev svaret: “Det är en väldigt ytlig, nedlåtande och rasistisk fråga. Tar ni in en israel varje gång Israel begår grymheter mot palestinier och frågar personen om den fördömer det? Jag behöver inte bevisa min moral för dig.”
Jo, Hanan Ashrawi, varje anständig människa måste ta avstånd från brutala mord på civila människor, oavsett vem som är förövare och offer. Jag satt i styrelsen för Olof Palmes minnesfond när Ashrawi fick Olof Palme-priset år 2002. Motiveringen löd att hon var en fredsaktivist och människorättskämpe. I dag skäms jag över min delaktighet i detta beslut. Det är många år sedan jag lämnade fondens styrelse, men nu bör den offentligt markera mot Ashrawi och dra in priset. Om hon inte kan ta avstånd från terrororganisationen Hamas är hon inte en värdig mottagare av Palmepriset.
Jag har länge oroat mig för den växande antisemitismen bland muslimer i Sverige. År 2010 sade jag i en intervju i Aktuellt att de som attackerade judar i Malmö var muslimer. Jag blev kritiserad från många håll. Peter Larsson skrev på Aftonbladet Kultur ”i så fall bör hon förklara varför hon pratat i nattmössan och be de utpekade om ursäkt. Det duger ju inte att strö fördomar omkring sig bara för att man, med all rätt, avskyr antisemitism”.
Jag upplever att kunskapen om antisemitism är låg hos många muslimska invandrare. I Europa är Förintelsen en del av den egna historien. Även om länderna har gjort upp olika väl med vad som hände då, är det en spridd uppfattning att kunskap om Förintelsen bör ha plats i varje sanningsenlig historieskrivning. Elever i den svenska skolan undervisas om Förintelsen och kopplingen till antisemitiska och nazistiska idéer. I andra delar av världen pratar man i regel inte om Förintelsen på det sättet. Och antisemitiska föreställningar kan lättare få fäste. Till exempel i många länder i Mellanöstern.
I Sverige har vi länge utgått ifrån att rasism är riktad från etniska svenskar mot invandrare i allmänhet. Men samtidigt har vi missat den rasism som förekommer bland invandrarna. Framför allt har den antisemitism som finns bland människor med ursprung i Mellanöstern inte alls bemötts. Det har snarare funnits en beröringsskräck.
När Donald Trump som president talade om att han hade planer på att upprätta en databas över muslimer, sa ledaren för Anti-Defamation League (ADL) Jonathan Greenblatt, som bland annat arbetar emot antisemitism, att han skulle registrera sig som muslim. Madeleine Albright, USA:s tidigare utrikesminister, en katolik som först i vuxen ålder fick kännedom om sina judiska rötter, meddelade på Twitter att även hon var beredd att registrera sig som muslim.
Det var mycket glädjande att se hur judar och andra i USA tog ställning för muslimerna när dessas medborgerliga rättigheter hotades. På samma sätt förväntade jag mig att vi muslimer ska ställa upp för judar när de attackeras i Sverige. När nu judar i Sverige 2023 efter Hamas illdåd uppmanas att dölja sin judiska identitet är det tyst från så kallade muslimska företrädare. Jag hör inte heller någon som högt och tydligt tar avstånd från de grova antisemitiska slagord som skanderats. Som troende muslim skäms jag för dem.
Allt kokar ner till en enda sak. Vi är alla människor, oavsett om vi är judar, kristna, hinduer eller muslimer. Det finns inget som legitimerar terrorsekten Hamas slakt av civila. Det är något alla människor med en gnutta moral måste ta avstånd från och fördöma.
***
