Jag kände inte Harry Schein

Det var Harry Schein som en gång sa att bildning består av tre element. Att läsa mycket. Att minnas det man har läst. Och att inte visa det. Han tillade att han själv bara var bildad till en tredjedel. Den första.

Jag kände inte Harry Schein. Men jag kände nog Jörn Donner som kände Harry Schein. För Donner var han både vän och mentor. Det fanns en beundran där. Donner sa dock också att han ofta hade svårt med Scheins besserwisseri. En biprodukt av bildning blir rätt ofta just en form av besserwisseri. Trots att motsatsen gärna hävdas.

Bildningsbegreppet är svårt undflyende. Det lever ändå starkt, i all synnerhet söder om Östersjön. Bildningsfrågor har nu också landat högt på agendan inför några viktiga delstatsval i Tyskland i september. Det beror, överraskande nog, på högerpopulistiska AfD.

AfD förväntas vinna stort i delstaten Sachsen-Anhalt. Prognoserna indikerar storslam på cirka 40 procent av rösterna. Det skapar oro i andra förbundsländer, och på regeringsnivå. Partiernas så kallade Brandmauer mot AfD kan börja vackla, sägs det, med oanade konsekvenser.

På AfD:s programlista inför delstatsvalet finns de vanliga invandringskritiska förslagen, men där finns också ett förbud mot regnbågsflaggor och ett påbud om färre ministerier. I stället för devisen ”#moderndenken” skall invånarna framöver samlas under ”#deutschdenken”.

I bakgrunden kokar sen också en annan och principiellt mycket större fråga. 

AfD i Sachsen-Anhalt vill nämligen avskaffa den tyska skolplikten (Schulpflicht) till förmån för bildningsplikt (Bildungspflicht). Den tyska skolplikten är stenhård och betyder just det som ordet indikerar. En plikt att varje dag gå till skolan. Glöm det där med smidig frånvaro inför jul eller andra längre lov. Bara undantagsvis beviljas på skriftlig begäran till högre instans en klämdag eller två. Om ens då.

Vad som skulle ingå i bildningsplikten är oklart. Någon tysk kunskapskanon finns inte, åtminstone inte bortom de traderade namnen på vissa Dichter und Denker. Men AfD menar att bildningsplikt öppnar för skolgång hemma och att målet ändå är vissa kollektiva och regelbundet prövade bildningsstandarder.

Någon Bildungspflicht kommer tyskarna inte att få i närtid. De gamla partierna har rest kollektiv ragg, nu senast med ett starkt negativt utlåtande i Bundesrat i medlet av juli. Där talas om sammanhållning och om lika chanser för alla. Tyskland orkar helt enkelt inte med att ta bildningsdebatten. Det är så mycket annat som vacklar i det stora landet. Det handlar om allt från ruttna brofästen till äldrevård och om allt från lägenhetsbrist till haltande bilförsäljning. 

Som ett brev på posten i den heta skolpliktsdebatten kommer nu också färska siffror från tysk bokhandels paraplyorganisation, den så kallade Börsenverein.

I rapporten ”Buchmarkt kompakt 2025/2026” noteras att bokköpen sjunkit dramatiskt bland exempelvis 20–29-åringar. Det handlar om nästan 20 procent. Och de som ännu köper och läser föredrar så kallad Romantasy. Sebastian Guggolz som är ordförande för Börsenverein menar att siffrorna återspeglar en minskad läskompetens. Och den är i sin tur enligt Guggolz en följd av decennielånga försummelser inom den tyska bildningspolitiken.

Så låter det i dagens Tyskland. För någon månad sen försökte jag för övrigt i ett litet svenskt-finskt sällskap öppna en diskussion om Harry Schein och Svenska filminstitutet. I sällskapet härskade en viss alkoholberusning. Ljudnivån var inte obetydlig. Det förklarar kanske, måhända, troligtvis, varför en yngre kvinna i sällskapet då undrade om inte Temu alltid är ett bättre alternativ. 

***

Läs även: Löjeväckande av Amnesty

Läs även: När Berlin kokar beställer vi kräftor från Amazon