Koststudier är den största lögnen av alla
Låt oss ta en tyst minut över all förlorad hälsa och livsenergi som blivit effekten av vantolkad forskning.
Toppbild: Unsplash
Det sägs att det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik. Jag vill addera en fjärde kategori: koststudier. Alltså när man kollar vad folk äter och försöker koppla det till hälsoutfall.
Det här är prima material för tidningarna, nästan gratis. Man ber en praktikant plocka citat ur rapporten och snabbintervjua en expert. Sedan på med en klatschig rubrik. Det är inte svårt att få klick. Många vill gå ner i vikt, hälsa ligger högt på allas priolista, och ofta pågår det ett kul dietkrig någonstans: LCHF mot tallriksmodellen, karnivorer mot veganer, Viktväktarna mot Diet Doctor.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Nyligen publicerade Journal of Internal Medicine en stor studie om dödlighet kopplad till konsumtion av fett respektive kolhydrater. Aftonbladet var på hugget och menade att nu kom dråpslaget mot LCHF: ”Populära dieten som kan ge för tidig död”. TV4 gick på samma anti-LCHF-linje: ”Att äta för lite kolhydrater kan på lång sikt vara livsfarligt”, sägs det i inslaget.
Ett litet problem bara: undersökningen gällde inte LCHF. Det förstår vi av upplägget. 371 000 amerikaner i åldern 50–71 fick 1996 fylla i ett formulär om mat- och levnadsvanor. (Redan här finns en felkälla: människor ljuger, eller minns fel, när de ska redogöra för motion, grönsaksintag, alkohol et cetera.) Deltagarna delades in i sex grupper. Dels utifrån mixen fett/kolhydrater, dels utifrån fetternas och kolhydraternas kvalitet (fullkorn, socker, mättat/omättat fett, bladgrönsaker mm).
Runt 25 år senare hade 165 000 hunnit dö. Och gissa vilka? Fettätarna. Medan dödligheten låg signifikant under snittet hos dem på lågfettkost, framför allt om man undvek socker men precis som Karl-Alfred åt mycket spenat och annat grönt.”
Ett dråpslag mot LCHF?
Nej, knappast, för i mitten av 90-talet var det knappt någon som åt på det viset. (LCHF innebär max 400 kolhydratkalorier per dag, enligt Sveriges ledande LCHF-sajt Diet Doctor). Atkinsflugan hade dött ut för länge sedan, och den nya low carb-rörelsen hade inte kommit i gång. Att äta mer fett och mindre kolhydrater än grannen år 1996, var därför långt ifrån samma sak som att äta LCHF. Vidare betonar ju LCHF-rörelsen oprocessad mat – och den högfettgrupp som åt sådan hade inte högre dödlighet.
Hur bör då gruppskillnaderna förklaras? Jo, det handlar om ”healthy user bias”. Det vill säga att den som månar om sin hälsa också följer råd från myndigheter/dietister/medier mer än andra. Och vilka råd gällde 1996? Ät grönsaker, dra ner på sockret, akta dig för mättat fett.
Så även om forskarna försökt rensa för några av den myriad av livsstilsfaktorer som påverkar oss, till exempel rökning och antalet träningspass i veckan, så kan den totala livsstilen under 25 år förstås inte fångas in i ett formulär från 1996. Vad undersökningen därför egentligen visar, är alltså trivialt: att hälsomedvetna lever längre än vårdslösa.
Den inflytelserike medicinforskaren John Ioannidis har skrivit om de stolligheter observationsstudier kan landa i: The Challenge of Reforming Nutritional Epidemiologic Research:
”Att äta 12 hasselnötter per dag kan förlänga livet med 12 år (1 år per hasselnöt!), att dagligen dricka 3 koppar kaffe kan ge en liknande vinst, att äta en mandarin om dagen på 80 gram skulle addera 5 år till livet. Och åt motsatt håll, att konsumera ett ägg om dagen skulle sänka förväntad livslängd med 6 år, och att äta 2 skivor bacon (30 gram) skulle förkorta livet med ett decennium, en effekt värre än rökning.”
Vad observationsstudierna i bästa fall kan göra, är att stimulera till vidare forskning gällande orsakssamband. Skyddar grönsakernas polyfenoler mot sjukdom? Om köttkonsumtion är problematisk, är det kvaliteten som avgör? Mängden mättat fett? Skapar grillning cancerogena ämnen?
Men det är ont om bra randomiserade kontrollerade studier. De är svåra och dyra att göra. Idealt måste man ju då lotta in människor i olika grupper – bland annat för att få bort healthy user bias – och sedan noggrant kontrollera dem, nästan som labbråttor.
Ioannidis avlutar med att kräva “radikal reform” på kostforskningens område. Tills det sker kan vi väl ta en tyst minut över all förlorad hälsa och livsenergi som blivit effekten av vantolkad forskning och okritisk klickjournalistik.
***
