Pride Västerås killgissar i fallet Virtanen 

Det är något särskilt med de påstått tolerantas intolerans. I Västerås har Pride valt att avbryta samarbetet med lokaltidningen VLT på grund av att Fredrik Virtanen, som oberoende kolumnist, skriver krönikor i tidningen. Har Virtanen skrivit något kritiskt om Pride, hbtq-rörelsen eller något annat som inte fallit Västerås Pride i smaken? Nej, däremot har han för sex år sedan anklagats för våldtäkt av medieprofilen Cissi Wallin, som i sin tur senare dömdes för förtal av nämnde Virtanen. Förundersökningen mot Virtanens lades ner, i brist på bevisning, men det tycks inte spela någon roll i canceleringens tidevarv. En gång anklagad, alltid dömd i offentlighetens ögon. 

Rebecka Berg, ordförande för Västerås Pride, kommenterar beslutet att avbryta samarbetet enligt följande: "Även om någon skulle vara skyldig så kan man faktiskt förändras. Och är han oskyldigt anklagad är det jättehemskt, men vi gör det här för säkerhets skull." På frågan om vad hon menar med formuleringen "för säkerhets skull" svarar Berg "Vi vill ju inte ha rörelsen emot oss, vi vill inte bli ifrågasatta på det sättet. /…/ Det är beklagligt, men det kommer inte hålla. Vi är rädda om vårt anseende."   

I bara några meningar lyckas Berg sammanfatta det sämsta med vår tid; ängsligheten, hyckleriet och beröringsskräcken. På vilket vis Prides anseende skulle påverkas av att en tidning, som sponsrat och varit officiell mediepartner för arrangemanget, har en oberoende kolumnist som anklagats för ett brott som han varken åtalats eller dömts för, är inte helt självklart. Föreställningen om att människor eller åsikter "smittar", varför det är bäst att hålla avstånd till den som hängs ut – i hopp om att själv slippa misstänkliggöras – känns som hämtad från en svunnen tid när kvinnor brändes på bål och folk trodde på arvsynden. 

Det paradoxala är att allt fokus på värdegrunder, mångfald och tolerans förvandlat våra samhällen till motsatsen. Om det finns goda, anständiga och toleranta måste det, för dynamikens och kampens skull, också finnas onda, oanständiga och intoleranta. Det intressanta är emellertid inte hur oklanderligt de förstnämnda förhåller sig till varandra – utan till de andra. Om mångfald över huvud taget har något värde i en diskurs där det gäller att hålla avstånd till – i stället för att samtala med – de oberörbara.  Vad är ens syftet med mångfald, om alla ändå förväntas vara och tycka lika för att inte exkluderas? 

Om Prides värdegrund varit något mer än politiskt korrekta formuleringar på ett papper hade man med engagemang tagit den moraliska striden mot eventuella ifrågasättanden genom att, i handling, stå upp för principen om att den som ej är dömd inte heller ska behandlas som om han vore det. När Pride talar om sitt anseende, liksom om rädslan för att få rörelsen emot sig, avslöjar man hur de begrepp som påstås karakterisera rörelsen i praktiken åderlåtits på sitt innehåll.  

Metoo-rörelsen, som briserade i Sverige hösten 2017, innebar en slags upprättelse för många av dem som utsatts för övergrepp eller ovälkomna närmanden av olika slag. Men den satte också igång en logik som satte traditionella rättsprinciper ur spel. Plötsligt kan grova anklagelser användas för att förstöra en annan människas liv och ta ifrån henne sin försörjning, utan att någon kommer att våga ifrågasätta sanningshalten eller eventuella (hämnd)motiv.  

Ytterst sällan vet fler än de som närvarade vad som hände mellan två människor i en situation med sexuella inslag. Det är också därför dessa fall är så svåra att hantera; utan bevis och vittnen blir det ofta en konflikt där ord står mot ord. Pride Västerås borde, om de oroar sig för sitt anseende, därför fundera på hur de uppfattas när de så tydligt tar ställning i fallet Virtanen utan att egentligen veta.  

Till syvende och sist är det inte vilka principer man håller sig med som säger något om vem man är. Det avgörande är ens handlingar. 

***

Läs även: Förmodligen ägnar du dig åt kvinnoförtryck

Läs även: Jag saknar metoo-männen och deras plumpheter