Statsminister Annie Lööf

Text:

Alla är vinnare, och alla är förlorare. Hur ska det kunna bli en fungerande regering?

Matematiskt finns det 255 möjliga regeringslösningar räknade Leif Holmkvist ut på Fokus.se dagen efter valet. På många nyhetssajter kan vem som helst i interaktiv grafik lägga sitt eget pussel. Men av alla läggspel finns det dock en kombination som prövats alltför lite i debatten. Låt oss leka med tanken på en liten minoritetsregering bestående av Centern och Liberalerna, i ett organiserat samarbete med S och MP i riksdagen.  Annie Lööf blir statsminister med Jan Björklund som vice.

Annie Lööf var inte ensam när hon slog näven i bordet. Över 82 procent av väljarna tycker inte att Jimmie Åkesson passar in. För de flesta partier i riksdagen är ett beroende av SD-ledaren fullkomligt otänkbart. När det nu blev närmare 40–20–40 står vi i ett låst läge om inte ramarna sprängs.

Alliansen kan inte tänka sig Löfven, som inte kan tänka sig en allians beroende av SD. Hur ska det nödvändiga blocköverskridandet se ut?

C och L kan inte direkt efter valet överge alliansen och ingå i en regering med S, och S kan inte släppa fram Ulf Kristersson som statsminister. Men om någon annan ur alliansen blir regeringschef, någon ur mitten? Stefan Löfvén använde orden »ödmjuk« och »blocköverskridande« flera gånger i sitt tal på valnatten. Det är inte ödmjukt att kräva fortsatt plats som statsminister och underkastelse av önskade samarbetspartier. Småpartier i en S-ledd regering mosas lätt. Lööf och Björklund kan inte förväntas begå självmord. Stefan Löfven måste visa just ödmjukhet och ge mitten en rejäl seger för att inleda ett samarbete. Att släppa fram en av valets stora vinnare och bidra till att Sverige får sin första kvinnliga statsminister, det vore en samarbetsinvit att snacka om. 

Annie Lööf som regeringsbildare tillsammans med Jan Björklund skulle kunna tolereras av M och KD, men också av S och MP, mot löften om samarbete kring budgeten och andra viktiga frågor.

En liten minoritetsregering bestående av C och L, tolererad av höger och vänster, med ett organiserat samarbete med S och MP i riksdagen skulle ha tillräcklig kraft att stå emot möjliga blockerande minoriteter. C+L+S+MP har som det ser ut  i skrivande stund 165 mandat. Det är visserligen inte egen majoritet, men grupperingen är större än alliansen och har därmed förutsättningar att vinna en budgetomröstning. De kan heller inte bli nedröstade av M+KD+SD med 156 mandat. Mitten kan styra tillsammans utan att bilda gemensam regering.

Göran Persson införde med Centern 1998 en helt ny samarbetsform, nämligen politiskt sakkunniga från samarbetspartier inne i kanslihuset. Så var det med Centern, så fortsatte det med MP efter 2002. Samarbetspolitiker från riksdagen deltog i regeringsarbetet, utan att direkt vara en del av regeringen. Inget hindrar en C+L-regering att ta in politiskt sakkunniga från S och MP för att förbereda förslagen till riksdagen, och bädda för en majoritet i kammaren. I många sakfrågor är det mycket som förenar dessa fyra mittenpartier, och en liten minoritetsregering kan också söka större koalitioner i olika sakfrågor.

En sådan här lösning skulle kunna rädda ansiktet på många och infria en hel del löften.

SD hålls utanför inflytande. S släpper inte fram Ulf Kristersson, och förhindrar därmed en högerregering beroende av SD. Moderaterna bidrar för sin del till att avsätta Löfven och ge några allianskollegor makten samt hålla Vänstern utanför inflytande. Lööf och Björklund avsätter Löfven utan att samarbeta med SD och får smaka maktens sötma. Löfven går över blockgränsen, visar ödmjukhet och bäddar för helt nya konstellationer i framtiden, samtidigt som han försäkrar sig om stort politiskt inflytande. MP kan profilera sig utanför regeringen, samtidigt som partiet är med och påverkar. 

Vi är långt från detta scenario. Det kommer att krävas flera krisartade och havererade talmansrundor innan Annie Lööf blir statsminister, om hon ens blir det. Men något väldigt oväntat och ovanligt måste hända för att dagens låsningar ska dyrkas upp. 

Läs EriK Fichtelius krönikor här och ta del av videodagboken här. 

Text: