Använd på rätt sätt gör AI oss smartare
AI kan vara till stor hjälp, men också stjälpa oss. Den kan inte ersätta den mänskliga hjärnan på det den är bäst på: att lösa svåra problem.
ChatGPT och andra AI-hjälpmedel har de senaste åren letat sig in i våra skolor och andelen elever som ertappas med att fuska med hjälp av AI ökar ständigt. Förutom de moraliska och etiska aspekterna av att använda AI för att klara sin examen kan man också fundera över vad som händer med våra hjärnor när vi inte längre behöver lära oss en massa saker utantill och dessutom kan använda AI för att analysera, sammanfatta och formulera svar på våra frågor.
Torkel Klingberg och Åsa Wikforss är båda professorer med fokus på kunskapsteori och kognitiv vetenskap, och har i den lilla boken Varför lära? Meningen med mänsklig kunskap i AI-tider tittat närmare på vad som händer med vår inlärningsförmåga när den blir allt mer curlad och när vi överlåter allt större delar av inlärningsprocessen till artificiell intelligens.
I ett tankeexperiment låter Klingberg och Wikforss en klass med sexåringar delas upp i två olika grupper. Den ena gruppen får gå i skolan som vanligt, medan den andra gruppen får en mobil med den senaste versionen av ChatGPT installerad och i stället för lektioner får de använda AI för att lära sig saker. Enligt Klingberg och Wikforss kommer det att gå sämre för de som bara använder AI: de kommer att prestera sämre på prov, sakna en sammanhållen förståelse av omvärlden och förmodligen ha sämre minne och lägre intelligens än sina kamrater.
Varför lära? Meningen med mänsklig kunskap i AI-tider
Torkel Klingberg och Åsa Wikforss
Natur & Kultur
Varför då, om nu AI är så mycket smartare och effektivare än vi människor? Därför att AI än så länge bara är ett redskap som förstärker vår intelligens. För att kunna utnyttja det på bästa sätt förutsätts att du redan har kunskap, vet vad du ska fråga, kan analysera svaren och sätta in dem i en större kontext. Våra hjärnor behöver, precis som våra kroppar, ständigt tränas, utmanas och utsättas för prövningar för att hålla sig i form och utvecklas.
Alla vet att det är mer effektivt att ta bilen till affären, det går snabbare och du kan få med dig fler varor – men om du cyklar eller går tränar du kroppen, får bättre kondition och hälsa, och känner dig förmodligen mer nöjd med din prestation. Samma sak gäller när du själv skriver en text jämfört med att låta AI göra det åt dig. Du lär dig helt enkelt mindre, och hjärnans funktioner riskerar att försämras över tid om du överlåter allt tänkande åt en AI.
Författarna är inga motståndare till AI, utan ser många positiva aspekter av tekniken och pekar på stora forskningsgenombrott som skett tack vare AI – såsom Demis Hassabis och John Jumpers Nobelpris i kemi 2024, där man med hjälp av AI kunde kartlägga världens kända proteiner.
Farorna med AI-tekniken, menar författarna, uppstår om vi använder den på fel sätt: när vi av ren bekvämlighet låter AI sköta alla våra kognitiva uppgifter i stället för att använda tekniken för att utmana och utveckla hjärnans förmåga. Senecas gamla latinska tes: att vi inte lär för skolan utan för livet, handlar i grunden om att skolans uppgift inte är att se till att eleverna får bra betyg, utan att förbereda dem för att vara människor som klarar sig i en utmanande och föränderlig värld.
Dagens unga står inför många utmaningar. De lever i en tid där desinformation frodas, filterbubblor förstärks och antidemokratiska rörelser växer. Klingberg och Wikforss menar att AI kan förstärka många av dessa negativa trender och att botemedlet är mänskligt tänkande, inte mer artificiell intelligens. AI kan visserligen hjälpa oss på vägen, men vi kan inte förlita oss helt på tekniken för att lösa framtidens problem.
Vi måste själva komma fram till lösningarna, och då får vi arbeta på det traditionella sättet: genom att samla kunskap, ifrågasätta, analysera och vara kreativa. Det är också något den mänskliga hjärnan är särskilt väl anpassad för, och något vi i grunden tycker om att göra: lösa problem, hur svåra de än kan verka.
***
