Den mörka upplysningen vill avskaffa demokratin

Flera framstående personer inom politik och teknik har nära kopplingar till entreprenören Peter Thiel – bland andra Donald Trump, JD Vance, David Sacks, Mark Zuckerberg och Elon Musk. Thiel är känd för sina libertarianska och skeptiska perspektiv på demokrati. Hans tankevärld är influerad av Curtis Yarvin – författare och entreprenör, samt en centralgestalt inom så kallad ”Dark Enlightenment” – som argumenterar för att montera ned den liberala demokratin till förmån för mer företagsliknande styrformer, ofta med inspiration från Silicon Valley.

Thiels investeringsportfölj speglar hans filosofi. Han grundade PayPal för att göra transaktioner mindre beroende av banker, ett koncept som senare inspirerade kryptovalutor. Thiel investerade också tidigt i företag som Facebook, LinkedIn och SpaceX, samt startade Palantir som utvecklar avancerade system för dataanalys åt underrättelsetjänster och stora organisationer. Dessutom har Thiel stött projekt som flytande städer och Bitcoin City, initiativ som syftar till att skapa autonoma samhällen.

Thiel har ofta uppfattningar konträra mot konsensus och har i vissa områden formulerat intressanta analyser, även om hans lösningar är störande. Enligt Thiel befinner sig väst i stagnation då teknisk utveckling bromsat (förutom inom IT) och riskviljan minskat – innovation kräver djärva visioner och möjlighet till monopolvinster. Thiel menar även att väst bör prioritera kompetens framför majoritetsbeslut. Liknande resonemang finns hos strateger som Steve Bannon och Dominic Cummings, som ser det politiska systemet som ineffektivt och vill omforma det för innovation.

Tanken att ersätta snarare än reformera system utgör kärnan i Yarvins ”Dark Enlightenment”, eller neoreaktionism (NRx). Märkligt nog tycks Yarvin vilja vända William Gibsons cyberpunkvärld från dystopi till utopi. Med metaforer från mjukvaruutveckling framstår staten som ett trasigt operativsystem som måste ”debuggas” och ”patchas”. I linje med Nick Lands idé om ”hyperstitions” – berättelsers performativa kraft – uppfattas kapitalism och teknik som autonoma krafter som bör accelereras för att tvinga fram en nya samhällsordning. Ur kaos, en ny gryning.

Yarvin verkar särskilt inspirerad av Eric S. Raymonds Unixfilosofi, som handlar om hur effektiv mjukvara skrivs. I en överförd analys representerar katedralen (ett begrepp från Raymond) de etablerade institutionerna (stat, media, akademi) medan basaren är en plats där idéer testas och utvecklas fritt. Staten skulle, menar Yarvin, kunna optimeras till ett system med hög prestanda om kompetens ersätter majoritetsstyre. Han föreslår även, ironiskt, att improduktiva människor av prestandaskäl borde bli biodiesel för kollektivtrafik som ett humant alternativ till folkmord.

Visionen erinrar om Platons, men med en upplyst CEO-monark i stället för filosofkungar, och ett fokus vid effektivitet snarare än rättrådighet. Trump flörtar med liknande idéer i memes där han avbildas som kung.

Neoreaktionism framstår som en anakronism, precis som Guillaume Fayes nyfascistiska archeofuturism. Men till skillnad från Fayes nationalistiska och rasideologiska vision är NRx inte fascism: NRx bygger på elitistisk, teknokratisk styrning där staten ses som ett verktyg för ordning, vars legitimitet vilar på kompetens snarare än ett folk eller ett historiskt öde.

NRx lyser igenom i Thiels reflektioner om apokalypsen och vår tendens att frånhända oss frihet för stabilitet. Han tänker sig att vår rädsla kan exploateras av en ”antikrist” som tar totalitär makt i fredens namn. Thiels företag Palantir – döpt efter de allseende stenarna i Sagan om ringen – förenar övervakning och kontroll mot bakgrund av en strävan att bekämpa onda krafter. Analogin är slående: Saruman vill övertyga Gandalf att ansluta sig till Sauron med löften om ”kunskap, herravälde, ordning”. Om den onda makten inte kan stoppas bör eliten åtminstone försöka påverka den.

Vad som fungerar inom teknik kan inte överföras till samhället. Inom mjukvara är det ofta mer effektivt att börja om än att refaktorisera ett gammalt projekt, vilket förklarar varför startups ibland kan slå etablerade företag. OpenAI lyckades med ChatGPT implementera ett öppet LLM-paper från Google bättre än Google själva. Men i politiken är insatserna högre: att ”börja om” innebär inte bara risk för ekonomiskt misslyckande. Historien visar var revolutionära ideologier som socialism och fascism leder.

Yarvins slagord RAGE (Retire All Government Employees) speglar Silicon Valleys mentalitet: om systemet är ineffektivt, bygg om det från grunden. När Musk försökte göra något liknande via DOGE mötte han dock snabbt juridiska och politiska hinder – samhället låter sig inte ”patchas”. Yarvin skulle säga att problemet är att det saknas mandat att installera ett nytt operativsystem.

Kapitalism är en hjälpreda till politisk frihet. Via konkurrens och decentralisering sprids ekonomisk makt och beslutsfattande, vilket skapar rum för individuell frihet, pluralism och demokrati – upplysningens värden. Mekanismerna har bidragit till att skydda medborgare mot tyranni och statlig kontroll. Historien visar att även de största företagen med tiden går under, vilket öppnar för nya aktörer och innovationer. Systemet är inte felfritt, men det har lagt grunden för liberal demokrati och lyft miljarder människor ur extrem fattigdom genom handel, rättsstat och frihet.

Dark Enlightenment bjuder ogenerat farväl till så väl kapitalism som till upplysningen, och anknyter via namnet trotsigt till vad tänkare som Isaiah Berlin och Jürgen Habermas kallar motupplysningen. Thiel, Musk och Trump visar hur NRx esoteriska idéer påverkar verklig politik när etablerade system ifrågasätts eller försvagas.

***

Läs även: En amerikansk Rasputin – Curtis Yarvin är Trumps hemlige ideolog

Läs även: Vi lever i 80-talets dystraste dystopi