Taylor Sheridans universum är Donald Trumps Amerika

I begynnelsen var Yellowstone. På några år blev denna ”neo-western”-serie ett världsomspännande fenomen. Den innebar genombrottet för streamingservicen SkyShowtime och den bidrog till att skapa ett nytt, stort tv-universum, som bara blir större och större. Nu med ännu en Yellowstone-sequel, Dutton Ranch.

Mannen bakom detta ”universum” heter Taylor Sheridan.

Han är 56 år gammal, föddes i South Carolina och började sin karriär som manusförfattare till några utmärkta, hårdföra filmer – Denis Villeneuve-regisserade Sicario, David Mackenzie-regisserade den flerfaldigt Oscarsnominerade Hell or High Water. 2017 regisserade han sitt eget manus Wind River och tog filmen till Cannes där Sheridan vann regipriset i sektionen Un certain regard.

Wind River är en tät och spännande film och väldigt typisk för Taylor Sheridan. Jeremy Renner spelar som en man som uppe i det karga och snötäckta Wyoming arbetar för United States Fish and Wildlife Service. Han hittar liket efter en ung urinvånarkvinna som blivit våldtagen och frusit ihjäl under sin flykt. Tillsammans med en FBI-agent försöker han ta reda på vad som hänt.

– För mig var det kombinationen av att vara en till det yttre machoman, men som är väldigt känslig och som har traumatiska upplevelser i det förflutna, som lockade mig. Manuset gav mig möjlighet att utforska den här personen som är oerhört komplicerad, sade Jeremy Renner i samband med vinsten i Cannes.

Wind River är en film om till det yttre tuffa män, men det är också ett exempel på hur Sheridan i verk efter verk tar upp hur man i USA har behandlat, och fortsätter behandla sina urinvånare. Rasism och diskriminering genom seklerna. Handlingen i Wind River inspirerades av den mängd verkliga fall där urinvånarkvinnor mördats eller helt enkelt bara försvunnit. Action blandas med samhällskritik.

Sedan Wind River har Sheridan skrivit, producerat och stundtals regisserat ett antal serier. Listan utökas hela tiden – Landman, Lioness, Tulsa Ling, Mayor of Kingstown får alla fortsättningar. Samtidigt sprutar Sheridan ur sig prequels och sequels till Yellowstone.

Kevin Costner spelar den mäktige ranchägaren John Dutton. Han bor i Montana tillsammans med tre söner och en dotter och tvingas försvara sin mark från angrepp från olika håll, inte minst från storföretag som vill exploatera marken. Dutton försvarar sig med alla medel och drar sig inte för mord.

– Även om det utspelas i dag är John knuten till västernmyten. Den föddes när européerna flydde från sin fångenskap under brutala regenter. De kom till Amerika, de såg de vidöppna fälten utan gränser, de insåg att de nu kunde bli sina egna kungar om de bara var tillräckligt tuffa och brutala. Och det gick ut över Amerikas urinnevånare. John väljer inte att slåss, men om han blir utmanad så tvekar han inte, säger Kevin Costner.

– Han skyddar någonting som varit i hans familjs ägo i många generationer, och nu möter han faror som hans föregångare aldrig behövde tackla. Han är en man som säger att det som är mitt är mitt, och det som är ditt är ditt. Han är en dinosaurie, men kan vara en god granne om alla sköter sitt, fortsätter han.

Serien slutade när Kevin Costner blev osams med producenterna och troligtvis fick sparken. John Dutton hade då blivit guvernör. Karaktären blev mördad, på uppdrag av sin son Jamie. Dottern Beth (Kelly Reilly) dödade då i sin tur Jamie (Wes Bentley).

Och Beth återkommer nu i Dutton Ranch. Hon och hennes man Rip (Cole Hauser) har tvingats flytta från Montana till Texas, där de köpt en liten ranch. De dras omedelbart in i en konflikt med en ranchägare spelad av Annette Benning. I bästa Yellowstone-anda bygger serien på mord, mul- och klövsjuka och oväntade romanser som ingredienser.

– Mot slutet av Yellowstone hörde vi rykten om en eventuell sequel, men bara några månader innan den skulle börja blev det officiellt. Och Kelly och jag ringde varandra och sa ”ska det verkligen dra igång så snart efter Yellowstone?, säger Cole Hauser.

– Egentligen ville vi ha lite ledigt, men tåget rullade igång omedelbart. Men även om vi inte fick något ledigt emellan, så kändes det naturligt att komma tillbaka så snart, säger Kelly Reilly.

Beth är tveklöst en av de tuffaste kvinnorna i någon aktuell tv-serie. Bakom ett vänt leende döljer sig en vilja av järn och en fantastisk förmåga att få det hon vill. Sheridans dramer centreras ofta kring män, men det finns också gott om starka kvinnoroller – även den till synes ytliga hustrun Angela Norris (Ali Larter) i Landman har en osviklig förmåga att på sitt manipulativa sätt se till att saker går hennes väg.

– Ja, hon har sina ögonblick. Hon är en överlevare och det där kunde jag jobba upp till ett crescendo under de sex säsongerna med Yellowstone. Hon är min och jag försvarar henne nu. Och den nya serien är en ny start för Beth. Vem är jag nu när jag inte slåss för minnet av min pappa. Vilken är hennes identitet? Hon har ett stort hjärta. Se på vad hon får gjort. Det är kvinnlig styrka, det är inte manlig styrka, säger Kelly Reilly.

– Och detta är något som Taylor förstår och skriver om så vackert. Alla hans karaktärer är mångbottnade, de är en blandning av ljus och mörker och av ont och gott och det är upp till publiken att döma dom och bestämma vilka de är, fortsätter hon.

Det finns de som hävdat att Yellowstone är en republikansk serie eller att den uttrycker Trump-vänliga värderingar. Sheridan själv menar att det han skriver är apolitiskt, att han ser händelseutvecklingen från alla håll. Och även om mycket är macho, och problem löses ofta med våld, kan man inte ta ifrån honom just detta med de starka kvinnorollerna och engagemanget för de amerikanska urinvånarna, såsom detta kommit fram inte minst i Yellowstone och dess spinoffs.  En av dessa var prequel-serien 1923, som handlade om tidigare generationer Dutton. Huvudrollerna spelades av Helen Mirren och Harrison Ford.

– Att jag inte gjort tv tidigare beror på att jag varit upptagen med att göra film. Och förr fanns inte den här sortens tv-program. För mig har allt med streamingkanalerna inte bara inneburit mer jobb utan också på många sätt bättre jobb. Man får möjlighet att utveckla en karaktär under en längre tid, budgeten, manusen – allt känns numera som att göra en biofilm, säger Harrison Ford.

– Med 1923 gjorde vi i princip tolv stycken entimmes-filmer, och detta med en fantastisk samling skådespelare och ett fantastiskt team och möjligheten att utveckla idéer. Att ha tid att göra någonting substantiellt, det är kul. Sedan finns det vid sidan av detta alltid ett behov av den sorts filmer som bara kan avnjutas på en stor duk. Att observera det mänskliga beteendet, det fascinerar mig, fortsätter han.

Kelly Reilly säger att hon tittar på alla prequels och sequels och nämner speciellt 1923.

– Det handlar ju om min karaktärs förfäder. Bara att få se Helen Mirren spela min avlägsna släkting. Beth är trippy och vild och här kan man se var hon fått detta ifrån.

IYellowstone-spinoffen Marshals, där sonen Kayce Dutton (Luke Grimes) blivit en US marshal , är lite grann av ”veckans fall”. Då och då görs en liten hänvisning till vad som hände i originalserien och med klichéartade händelseutvecklingar. Men serien går bra och det kommer nya säsonger, och det gäller också Tulsa King med Sylvester Stallone. Förut nämnda Jeremy Renner återkommer i Mayor of Kingstown, en extremt våldsam men mycket sevärd serie om livet i en liten stad där fängelset är största arbetsgivaren. Den har inget med Yellowstone att göra, men fyller med stolthet sin plats i Taylor Sheridans universum.

Det handlar som sagt mycket om maktkamp och våld i detta universum, och därför känns hans nya serie The Madison mycket udda. Och välkommen. Michelle Pfeiffer har huvudrollen som en kvinna vars man har omkommit, och som nu lär sig att älska det landskap i Montana som var makens älsklingsplats på jorden. The Madison har fått ljummen kritik. Den är långsam, kontemplativ och det enda våld som hittills förekommit (förutom en flygkrasch) är att en kvinna på ett utedass blev stucken i rumpan av ett gäng bålgetingar. Notera att The Madison inte är en sequel till Yellowstone utan en separat story – men den har kärleken till naturen, inte minst i Montana, gemensam.

Och det märks verkligen i The Madison hur mycket Taylor Sheridan älskar de fria vidderna i det Montana dit han så ofta förlägger sina berättelser, och hur illa han tycker om storstäder som New York. Sheridan är själv en cowboy, han äger en stor ranch i Texas och föder upp boskap och hästar. Och han har några gånger castat sig själv i små roller i sina serier, självfallet som cowboy.

Numera är intervjuerna med Taylor Sheridan ytterst få. Han skriver inte heller allt själv, utan har en stab av medarbetare somskriver i hans anda. Cole Hauser, som lärt sig det mesta av att fungera som cowboy tack vare Taylor Sheridan, säger:

– Taylor är alltid närvarande. Han bryr sig om alla karaktärer, han har ju skapat dem. Han finns där för oss, det känns skönt.

Kanske får jag chans till intervju när 1944 kommer. Jodå, det är ännu en prequel till Yellowstone, där vi följer familjen Duttons öden och äventyr.

***

Läs även: Kommer Landman att läka Amerika? 

Läs även: Tv-succén Yellowstone är inte det minsta politiskt korrekt