Att bygga en halmgubbe av en bronsörn

”Mussolini skulle ha varit avundsjuk” gastar SvD apropå egentligen absolut ingenting. I veckan firades det svenska flygvapnets hundraårsdag. Stridsflygplan flög kors och tvärs över Stockholm, den svenska fanan vajade vackert i den strålande sommarsolen och vid Karlaplan talade civilminister Carl-Oskar Bohlin.

Denna apolloniska festivitet väljer SvD:s Anders Q Björkman att framställa som om den vore taget rakt ut ur en fascistisk arketyp. Bohlin talade framför Carl Milles flygarmonument som föreställer en stor örn med utsträckta vingar. Statyn restes 1931 på Gösta Bohmans plats vid Karlaplan, och skänktes av Svenska Aeronautiska Sällskapet till minne av de svenska luftfartspionjärerna. Flygarmonumentet är således ett monument för att hedra, inter alia, de svenska piloter som stupade under första världskriget.

Men det duger inte för Björkman som frenetiskt kokar soppa på konstruerad indignation. Bohlin omringades – naturligt nog med tanke på vad som firades – av ”uniformerade militärer, fanor och baner”, och det reduceras direkt till att hela scenariot inte bara andas utan representerar fascism.

Det är inte så att Björkman anser att historiska monument med vad som av vissa anses ha  tvivelaktiga anspråk eller associationer ska plockas bort, det ska bara inte användas som ”politisk rekvisita”. Bohlins framträdande var tydligen så feltänkt att det utgjorde en ”estetisk miljö som Benito Mussolini skulle ha varit avundsjuk på”.

Symboliken att fira det svenska flygvapnet framför en hyllningsstaty till stupade svenska soldater gick Björkman helt över huvudet. De faktiska positiva konnotationerna, den historiska betydelsen för Sverige och svenskt flygvapen, och vad firandet faktiskt handlade om, förbigicks omedelbart och SvD:s valda analys landade i stället i kasuistiska lättköpta anklagelser om att minister Bohlin utstrålar ”fascistiska stilideal”.

Det talas mycket om mainstream media, hur den anklagas för att vara subjektiv, att den selektivt väljer vad som ska respektive inte ska pratas om, att den medvetet eller ej utesluter stora delar av nyhetsflödet, framför allt det som inte passar en given berättelse om samtiden. Dessutom anklagas den för att snuttifiera, att korta ner, att inte ge ordentlig bakgrund till skeenden och fenomen, att analyserna brister och kunskapsläget likaså. Till det kan vi nu lägga oförmåga att tänka ett varv till.

Fascismen äger inte örnen. I så fall ligger USA illa till. Även Tyskland. I själva verket nyttjar i runda slängar 25 länder örnen som nationell symbol i varierande utsträckning. Björkmans bristande kunskaper om just Tyskland omintetgör allena hela hans jeremiad; örnen är inte nazismens symbol utan Tysklands. Örnen förekom på Tysklands riksvapen långt innan nazismen och den är alltjämt där. Ivern över att smutskasta det man ogillar, att finna något att hacka ner på, tar alltför ofta över och kunskapskrav och eftertanke åsidosätts av blotta farten. Hur annars ska smutskastandet av flygvapnets dag, framför en staty rest till minne av fallna svenska piloter, genom att inte bara insinuera utan rakt ut kalla det fascistiskt, förstås?

Frågan är vad som är mest förkastligt – att inte göra sin läxa och underlåta att ta reda på vad statyn i detta fall symboliserar, eller att veta vad den symboliserar men medvetet utesluta det för att få till en billig poäng och fastställa sin egen förutfattade mening och sprida den som vore den representativ för någonting faktiskt. Illa är det i vilket fall. 

Björkman har rätt i att Milles ”uttryckt beundran för fascismen”. Milles och en rad svagtänkta med honom gjorde det, och det är illa nog i sig, men att därmed smutskasta firande framför en staty som representerar fallna svenska piloter är inte bara långsökt utan sorgligt. De som beställde verket av Milles, det aeronautiska sällskapet, ville uttryckligen ha en örn. Örnen är som bekant den självklara universella symbolen för att erövra skyn och förekommer i så gott som alla mytologiska berättelser. Det är ingenting inneboende fascistiskt med örnen eller erövringen av skyn, även om det säkert går att uppbringa de som vill koppla uppfinningsrikedom, äventyrslusta och utforskandet även av atmosfären till imperialism och kolonialism. 

Med historisk insikt faller Björkmans klander platt. Valet av talarplats är självklart. Att hylla det svenska flygvapnet framför en minnesstaty över de som kom före och stupade för Sverige är värdigt. Låt det så förbli. 

Johanna Denize är filosof, forskare och doktorand vid universitetet i Bristol