Fred genom felkorrigering

En fri värld är inte fri därför att den saknar misstag. Den är fri därför att misstag kan upptäckas, prövas och rättas. Det gäller också säkerhetspolitik.

Irans strategi i Mellanöstern har länge byggt på en farlig idé: att våld kan läggas ut på andra. Hamas i Gaza, Hizbollah i Libanon, miliser i Syrien och Irak, huthierna i Jemen, drönare, missiler och hotet om kärnvapen har inte varit separata problem. De har varit delar av samma system.

Syftet har varit att omringa Israel, hota Gulfstaterna, skrämma och splittra väst och göra varje verkligt svar för dyrt, för riskabelt och för politiskt obekvämt.

Pogromen den 7 oktober visade vad denna idé betyder i praktiken. Den var inte bara ännu en våldsam eskalering. Den var ett försök att göra israelisk sårbarhet permanent. Budskapet var att öppna samhällen måste tåla våld, men inte får slå mot maskineriet som producerar det. Därför blev Israel den avgörande kraften bakom en nödvändig felkorrigering. Efter 7 oktober handlade Israels krig inte bara om Gaza. Det handlade om att bryta Irans eldring.

Hamas skulle inte längre kunna fungera som Irans framskjutna armé. Hizbollah skulle inte längre kunna paralysera norra Israel utan kostnad. Syrien skulle inte längre vara en säker korridor för iranska vapen. De system som skyddade Irans större projekt behövde göras sårbara.

Det är här mycket av debatten missar poängen. USA:s kraft under Trump blev betydelsefull eftersom Israel redan hade förändrat spelplanen. Israel försvagade Irans armar. USA kunde slå mot huvudet. Israel gjorde iransk vedergällning svårare. USA gjorde återuppbyggnad svårare. Israel skapade öppningen. Trump använde den.

Detta är inte hjältekult. Det är inte heller en garanti för fred. Men det är en strategisk lärdom: en farlig teori om makt måste ibland motbevisas i verkligheten.

Irans teori var att proxys, missiler och västlig rädsla skulle ge regimen immunitet. Israels svar var att visa att denna immunitet inte längre fanns.

Fred betyder därför inte bara frånvaro av strider. Ett eldupphör som låter samma system rusta upp igen är bara en paus före nästa krig. Verklig fred kräver att aggression blir olönsam. Den kräver att normal statlighet lönar sig mer än revolutionär utpressning. Den kräver också att de maskiner som gör nästa krig sannolikt inte lämnas intakta.

Det finns risker. Seger kan bli hybris. Underrättelser kan vara fel. En skadad regim kan bli farligare. Israel och USA måste också kunna korrigera sina egna misstag.

Men efter 7 oktober 2023 fanns ingen hållbar väg tillbaka till gammal konflikthantering. Israel tvingades bli den öppna världens främsta felkorrigerare i Mellanöstern. Inte för att Israel är felfritt, utan för att Irans farliga teori om makt behövde misslyckas.

Khaled Salih är fil dr i statsvetenskap och universitetsrektor emeritus vid University of Kurdistan-Hewlêr i Erbil, Irak