Fredsavtalet är mer av en servettskiss

Inte ett komplett fredsavtal – långt därifrån – men ett utkast till ett halvt fredsavtal. Under sin egen 80-årsdag nådde Donald Trump till slut den utlovade överenskommelsen med Iran. Signeringen ska enligt de pakistanska förhandlarna äga rum i Schweiz på fredag den 19 juni, lagom till svensk midsommar, och efter det ska Hormuzsundet öppnas igen. Det dröjer alltså.

Däremellan ligger ett G7-möte i Frankrike (15-17/6). Den amerikanske presidenten Trump kommer att ikläda sig rollen som vinnare och den som lyckades bryta dödläget i Mellanöstern. Europeiska ledare kan vänta sig utläggningar på det temat.

Trump har inte glömt att USA och Israel har fått utkämpa kriget mot Iran på egen hand, utan stöd från allierade länder. Nu har han möjlighet att köra ner det i halsen på det europeiska ledarskapet.

Förutsättningen för att Trump ska kunna triumfera för fulla muggar är förstås att avsiktsförklaringen i form av ett löst formulerat Memoradum of Understanding håller och att parterna på sikt kan enas, även om det som inte omfattas av den första versionen, till exempel vad som ska hända med Irans höganrikade uran. Trump har tidigare påstått att det ska omhändertas och förstöras. Dessutom måste man hålla fingret borta från avtryckaren och undvika krigshandlingar, även om det skulle inträffa nya incidenter i Hormuzsundet. 

En tredje komplikation är att starka krafter med största sannolikhet motsätter sig avtalet, inklusive det iranska revolutionsgardet som har iscensatt demonstrationer mot alla former av överenskommelser med USA. Hizbollah kan återuppta raketanfallen mot Israel för att försöka bryta den sköra vapenvila som i teorin råder. I praktiken rör det sig mer om en förlängd frist på 60 dagar för fortsatta förhandlingar, än om att kriget verkligen kan läggas till handlingarna för gott.

Först ut med beskedet om avsiktsförklaringen var Pakistans premiärminister Shehbaz Sharif, i ett inlägg på X sent på söndagskvällen, svensk tid. ”Efter intensiva förhandlingar är vi glada att meddela att fredsavtalet mellan Förenta staterna och Islamiska republiken Iran har NÅTTS. Båda sidor har förklarat den omedelbara och permanenta avslutningen av militära operationer på alla fronter, inklusive i Libanon.”

Strax efteråt hängde Trump på i ett självförhärligande inlägg på Truth Social. ”Många presidenter har försökt sluta fred med Iran, och alla har misslyckats före mig. Ledarna i regionen har för första gången funnit en president som kan hjälpa dem att uppnå verklig fred.”

Trump hävdade också att Hormuzsundet kommer att öppnas – och avslutade med ”Världens fartyg, starta motorerna. Låt oljan flöda”. Om det ska bli verklighet krävs det att både Iran och USA lever upp till det och häver sina respektive blockader – plus att mängder av mineringar plockas upp ur farlederna.

Vad man kan – och bör – ha i åtanke är att Hormuzsundet var öppet och fritt för trafik för tjugo procent av världens oljeleveranser innan USA och Israel angrep Iran i slutet av februari. Det var kriget som stängde sundet. Vad som nu eventuellt uppnås är en återgång till hur läget var innan dess. Om Trump lyckats i sitt huvudsakliga syfte, att förhindra att Iran utvecklar kärnvapen, vet vi inte ännu. 

Iran har bekräftat uppgörelsen utan att gå in på detaljer. Ett uttalande från den vice utrikesministern Kazem Gharibabadi ska USA initialt häva sin blockat mot Iran. Först därefter ska Iran uppfylla sin del av överenskommelsen. Enligt den iranska sidan ska avtalet signeras elektroniskt. 

Hur man än vänder och vrider på det är avtalet ett steg framåt efter 106 dagars krig, en världsomspännande försörjningskris med skenande olje- och bensinpriser i kombination med stigande globala inflationskurvor. Om det blir verklighet kommer hjulen att börja snurra och Trump har skaffat sig ett bättre utgångsläge inför de amerikanska mellanårsvalen till kongressen i november. Där är vi inte ännu.

Detaljerna om vad avtalet verkligen innehåller dröjer till dess att det är underskrivet. Tills vidare framstår det som mer av en servettskiss än en garanti för fred och säkerhet i regionen.

Jonas Gummesson är tidigare chef för TV4 Nyheterna och Kalla Fakta, försvarsreporter på SvD, och numera fri skribent