Myndigheter borde inte delta i Pride

Jag har inget personligt emot Pride. Jag har själv som privatperson gått i Pridetåget flera gånger, men myndigheter och personer klädda i myndigheters kläder ska inte ägna sig åt att delta i politiska manifestationer.

Det gäller både när manifestationen och budskapet anses vara kontroversiell – som när vårdanställda deltar i Palestinademonstrationer i arbetsgivarens kläder –  men även när stora delar av samhället håller med om arrangörernas politiska inställning.

Myndigheter ska nämligen vara strikt neutrala och opartiska. Medborgare som inte delar den politiska inställning som förs fram i en demonstration har också rätt att vända sig till myndigheterna och få en likvärdig behandling. Det får aldrig någonsin kunna ifrågasättas om en myndighet står fri från politisk aktivism eller är neutral och opartisk i sin myndighetsutövning.

Men är Pride politik? Handlar det inte enbart om allas lika värde och rätten att få älska vem man vill?

Nej, Pride är politik – även om man har utformat budskapet så att många människor i samhället ska uppfatta det som något ofarligt och harmlöst. Föreningen driver en rad frågor som vissa personer i Sverige inte håller med om. Det visar sig också i det faktum att Pride portar både ett riksdagsparti och homosexuella vars föreningar inte delar den politiska uppfattningen.

Det svenska LHB-förbundet som består av homosexuella är exempelvis inte välkommet på Pride, trots att de bara vill veckla ut en picknickfilt och prata med vem som helst om vad de tycker. Det de tycker är nämligen fel, enligt Pride. Och vad är då fel? Jo, de menar att det finns två biologiska kön. Det får man tydligen inte tycka. Det spelar ingen roll att denna åsikt troligen omfattas av en mycket stor del av svenska folket. Politiskt finns den representerad i minst två riksdagspartier, och troligen i ännu fler. Men om man har denna ”fruktansvärda” åsikt – att mänskligheten har två biologiska kön – då får man inte vara med i Pride. Då ska man uteslutas.

En annan portad aktör är Sverigedemokraterna. Det ska tydligen bero på att partiet varit fientligt gentemot dragqueens. Men att SD varit kritiskt mot detta handlar om verksamhetens utformning – att personer med sexualiserade artistnamn skulle få läsa sagor för barn på offentligt finansierade bibliotek. Det är en fullt legitim åsikt om man har ett barnrättsperspektiv. Om man däremot menar att politiker inte ska få ha åsikter om vad som pågår på skattefinansierade bibliotek kan man ha den uppfattningen. Men politik är det. Både SD:s inställning och Prides inställning.

Myndigheter ska inte delta i sammanhang som är politiska, utan ska ägna sig åt sina kärnuppdrag: att utföra myndighetsuppdraget så sakligt, opartiskt och korrekt som möjligt.

Särskilt viktigt är det att myndighetsrepresentanter absolut inte bär arbetsgivarens kläder eller uniformer. Försvarsmaktens uniform ska exempelvis användas för att försvara vårt gemensamma territorium, det är därför vi har ett försvar, inte för att bedriva opinionsbildning.

Sveriges myndigheter borde gå tillbaka till sina kärnuppdrag. Och där ingår inte att medverka i Pride. Anställda på myndigheter som ändå vill göra det får göra det som privatpersoner.

Johan Romin