Spanskt migrantkaos en game changer i svensk valrörelse
Det spanska kaoset blottar oförmågan att lära av 2015. Vänstern har inte förstått att migration används som vapen. Naiviteten har ett pris.
50 000 unga marockaner simmar och stormar in i den spanska enklaven Ceuta. De senaste dagarna har männen tagit sig över från Marocko via vattnet eller över gränsstängslet. Mottagningscentren är överfulla och den regionala ledningen kräver undantagstillstånd och militär. Madrid skickar soldater och extra Guardia Civil. Det är den värsta gränsattacken sedan 2021.
Bakom den akuta bilden ligger Pedro Sánchez socialistregering. Den har just genomfört en massamnesti som ska ge uppehållstillstånd till mellan 500 000 till 800 000 personer som vistas illegalt i landet. Högsta domstolen har dessutom begränsat möjligheten till omedelbara avvisningar av dem som anländer simmande. Resultatet är en signal att gränsen är porös och belöningen för att ta sig över är stor. Det är precis den typ av naiv politik som bedrevs före 2015 och som nu upprepas i Madrid.
Magdalena Andersson var i Barcelona i april på Global Progressive Mobilisation och hyllade den spanska systerpartiregeringen. Hon reste dit efter att amnestin redan var känd och kritiserade den inte. Det är ingen tillfällighet. Socialdemokraternas regeringsunderlag Vänsterpartiet och Miljöpartiet lever fortfarande i 2015 års världsbild. Annika Hirvonen, Miljöpartiets migrationspolitiska talesperson, har bara ett svar: Den som inte vill öppna gränserna saknar empati.
Empati blir det enda argumentet när verkligheten knackar på.
Det som sker i Ceuta är inte bara migration. Det är hybridkrigföring. Marocko och i viss mån Algeriet har länge använt migranter som politiskt påtryckningsmedel. 2021 öppnade Rabat gränsen i en enda natt och 8000 personer strömmade in. Nu upprepas mönstret samtidigt som Spanien försöker förbättra relationerna med Algeriet. Nordafrikanska regimer vet att Europa saknar verktyg. Socialisternas naiva tro på att generositet skapar stabilitet har avväpnat kontinenten. När gränserna blir förhandlingskort saknas både politisk vilja och praktisk kapacitet att svara.
Italien har dragit den logiska slutsatsen. Giorgia Meloni hotar att suspendera Schengen-samarbetet med Spanien. De kallar Sánchez politik för en direkt inbjudan till människosmuggling och en säkerhetsrisk för hela Europa. Det är det skarpaste diplomatiska hotet inom EU på länge.
Sverige står inför riksdagsval. Magdalena Andersson vill tillbaka till Rosenbad med stöd av de partier som fortfarande pratar empati i stället för kontroll. Det spanska kaoset är en game changer just därför att det blottar oförmågan att lära av 2015. Vänstern har inte förstått att migration används som vapen, att gränser måste försvaras och att naivitet har ett pris.
Medan Italien talar om Schengen och Spanien sätter in armén fortsätter svenska socialister och gröna att diskutera känslor. Det är den debatten som nu avgör om Sverige ska upprepa historien eller äntligen lära sig något.
Carl Eos är Senior Fellow vid Tankesmedjan Oikos
