Går det att lita på Liberalerna?

Det var en valrörelsesugen liberal ledare som tog plats vid mikrofonen i P1:s partiledarutfrågning, det märktes tydligt. Men lika tydligt var att Simona Mohamsson saknade svar på vissa frågor som är helt avgörande för om L ska klara sig kvar i riksdagen.

Liberalerna är ett parti som traditionellt sett bestått av en stark socialliberal vänsterfalang och en mer marknads- och frihetsorienterad höger. Partiledare bakåt i tiden har balanserat mellan dessa båda falanger genom att ömsom ge den ena sidan viktiga poster och ömsom släppa fram den andra sidans förslag för att väga upp fördelen för den förstnämnda gruppen.

Det här – att ingen sida tillåtits vinna maktkampen – har dock gjort att sprickan mellan falangerna blivit allt djupare, och när partiet till slut blev tvunget att ta ställning till samarbete med SD kom konflikten i öppen dager.

I dag är Liberalerna nere på historiskt låga nivåer i opinionen, med siffror på mellan en och två procent. Partiet måste få stöd av andra partiers väljare om man vill klara fyraprocentsspärren. Det finns inget annat sätt, eftersom det ännu inte synts någon stor tillströmning av vänsterväljare till partiet.

Då uppstår frågan: Kan dessa potentiella väljare lita på Liberalerna?

Den här ömma punkten sätter programledarna i P1:s partiledarutfrågning fingret på lika skickligt som en sträng naprapat som letar knutor i nacken.

Ett exempel är den numera kasserade frågan om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år.

Det förslag som justitieminister Gunnar Strömmer fick backa ifrån med ett uppseendeväckande kort varsel. Enligt källor hade regeringens förslag mött motstånd och inte klarat en riksdagsprövning, eftersom liberaler i riksdagen hade röstat emot regeringens förslag. En liberal riksdagsgrupp med 16 ledamöter kunde alltså ha blockerat den egna regeringens politik, ett förslag som dessutom partiets egen ledare var beredd att stödja. Förvirrande? Ja, för de allra flesta, men tydligen inte för Liberalerna.

Så, går det att lita på Liberalerna?

Nästa vecka kommer nästa prövning i denna högst relevanta och intressanta fråga. Då ska det avgöras om skärpta regler för anhöriginvandring. Hur kommer Liberalerna att ställa sig? Något klart och tydligt svar från Simona Mohamsson kom inte, annat än att det inte var hon som gjorde så att kvittningssystemet kraschade, ett klart tjuvnyp mot SD, vars väljare Simona Mohamsson mycket gärna tar emot för att klara fyra år till.

Det finns frågor som är bekvämare för Simona Mohamsson. Hon utbrister:

”Jag vill ju verkligen komma till skolan!”

Det får hon. Men det blir knappast enklare när programledaren frågar:

”Men Liberalerna har ju haft direkt eller indirekt inverkan på skolpolitiken i 14 av de senaste 20 åren. Vilket ansvar har Liberalerna för att vi inte kommit längre?”

Simona Mohamsson:

”Politik handlar också om att få med sig de andra partierna.”

Inte ens i frågan om friskolorna är L och SD överens om vad man egentligen kommit överens om.

Liberalerna i dag tycks handla mer om andra partier och deras väljare än om Liberalerna. Den 13 september får vi veta om denna strategi lyckades.

Johan Romin