Sagan om den lågbegåvade ursprungsbefolkningen i Filipstad

En stad med en lågbegåvad ursprungsbefolkning som utgör ett strukturellt problem och där alkoholismen ligger i generna. Så utmålar Aftonbladets Peter Kadhammar industriorten Filipstad i Bergslagen.

Han gör det med hjälp av kommundirektör Hannes Fellsman, prästen Erik Flodberg och diakonissan Annette Bäck Davidsson. Frågan är dock vad som egentligen sades under intervjuerna – eller vad som är Kadhammars – och Aftonbladets – egen vinkling.

Texten ska föreställa ett djuplodande reportage om en stad som 2015 gick i bräschen för godheten och tog emot extra många nya invånare och som därefter kämpat med sociala och socioekonomiska utmaningar. Men det är inte flyktingmottagandet som är problemet – tvärtom.

”Den här stan har problem med integrationen. Men det gäller inte integration av invandrare utan av… ursprungsbefolkningen, som kommundirektören Hannes Fellsman uttrycker det”, inleder Kadhammar sitt reportage som fått den nedlåtande rubriken ”Det finns många lågbegåvade här.”

Han fortsätter med ett citat från kommundirektören.

”Vi har stora strukturella problem med ursprungsbefolkningen” påstår denne.

Eller – gör han det? Nej, inte om man får tro honom själv åtminstone. När jag ringde upp honom för att fråga i vad dessa ”strukturella problem med ursprungsbefolkningen” består, förklarade han att han överhuvudtaget aldrig uttryckt sig så. I själva verket hade han sagt att Filipstad brottas med utmaningar i samband med det höga flyktingmottagandet och den arbetslöshet som råder i väldigt många andra kommuner, inte minst just tidigare industrikommuner.

Peter Kadhammar intervjuar också en diakon, eller diakonissa som hon själv väljer att kalla sig. Och Annette Bäck Davidsson skräder inte orden när hon beskriver Filipstadsborna:

”Många saknar go. Ungdomar kan säga, ’jag vill inte städa på banken’, ’ska jag gå upp i morgon också … nä’. Det finns många lågbegåvade. De kan inte planera. De blir överraskade. Vinter! Det är kallt ute!”

”Du säger lågbegåvade…” kommenterar Kadhammar och man anar en viss förtjusning mellan raderna. Annette svarar:

”Eller vad ska man säga? Särbegåvade?”

Lata och lågbegåvade, alltså – och inte så lite lågbegåvade heller, om de inte ens är medvetna om att Värmland har vinter och att den tenderar att vara kall. Men prästen Erik Flodberg har en teori som han beredvilligt delar med sig av:

”Här har vi ett socialt och genetiskt arv som sträcker sig långt tillbaka. Alkoholism är genetiskt betingat till 60 procent. Var femte person jag begraver har dött på grund av alkohol. Vissa veckor är det alla.”

Där ser man! Filipstadsborna är inte bara lata och lågbegåvade utan dessutom är 20 procent av ursprungsbefolkningen så gravt alkoholiserad att de dör av alkoholrelaterade sjukdomar.

I Filipstad dör det omkring 149 personer per år. Enligt Flodbergs siffror innebär det att 29 av dessa dör av alkoholrelaterade sjukdomar. Även om Filipstad förvisso ligger något över genomsnittet för Sverige när det gäller alkoholrelaterade sjukdomar är detta antal märkbart högre än verkligheten. Enligt Folkhälsomyndigheten ligger siffran på runt åtta–nio per år. Då är det lite svårt att förstå hur Erik Flodberg kan begrava flera i veckan.

Han fortsätter med att förklara att det lätt blir så här med de stackare som inte flyttar och utbildar sig. ”Resten” som han kallar dem. Och det vidhöll han även i vårt samtal. Han använde inte samma ord som kollegan Annette men han verkade sannerligen inte ha särskilt höga tankar om folk som väljer att bo kvar i mindre orter, eller på landet, och som hellre odlar, fiskar och jagar än studerar på universitetet och blir lika viktiga som han själv.

I artikeln antyds också att socialbidragsbehovet har ökat hos ursprungsbefolkningen medan invandrarna blir allt mer ekonomiskt oberoende. Belägget för det kommer i form av en man som jobbar på Röda korset och som säger att tyngdpunkten i verksamheten har förflyttats från invandrare till svenskar. Men statistiken för Filipstad visar ingen ökning när det gäller biståndsbehovet hos ursprungsbefolkningen. Det enda man kan se i statistiken är att den biståndstopp som orsakades av flyktinginvandringen nu har jämnat ut sig så att socialbidragsnivåerna är nere på ungefär samma nivåer som innan 2015.

Det är naturligtvis inte särskilt svårt att förstå vad Peter Kadhammar vill åstadkomma med den här artikeln. Han vill visa att invandringen varit en vinst för Sverige och samtidigt göra klart för alla och envar att ursprungsbefolkningen utgör ett problem. Uppenbarligen har han till och med felciterat kommundirektören för att belägga sin tes.

Huruvida han skruvat till även Flodbergs och Bäck Davidssons citat kan jag inte säga med säkerhet. När jag ringde upp Erik Flodberg ville han inte kommentera artikeln överhuvudtaget eftersom han inte har läst den. Annette Bäck Davidsson gick i pension i maj, strax efter att Kadhammar besökte staden, och har inte gått att få tag i. Men den omedelbara känslan jag fick när jag pratade med Flodberg var att han och Annette suttit och haft ett vänskapligt och avspänt samtal med Kadhammar och att de kanske lurats att säga ett och annat som de inte riktigt hade planerat.

Det ursäktar förstås inte att en diakon benämner människor som ”lågbegåvade” eller att en präst påstår att folk som bor i Filipstad i allmänhet är utan framtid, hopp och mål.

De viktigaste frågorna man måste ställa sig är dock: När blir det acceptabelt att dumförklara en hel grupp människor på det här sättet? Och vilken grupp får man rikta in sig på? Föreställ dig att en präst och en diakon i Svenska kyrkan skulle yttra något dylikt om invandrade svenskar, eller att en kommundirektör skulle (påstås) säga att de utgör ett ”strukturellt problem”. Aftonbladet skulle inte ens publicera artikeln, och om de nu skulle göra det så skulle de med rätta bli kölhalade i landets alla medier för sina grova generaliseringar över en viss etnisk grupp.

Men när det gäller etniska svenskar – vilket är vad Kadhammar syftar på när han skriver ursprungsbefolkningen i det här sammanhanget – då är det fritt fram. Då tar man till epitet som ”lågbegåvad” för att beskriva en grupp människor som, om de hade ett annat ursprung, i stället skulle benämnas som socioekonomiskt utsatta. Det är ett lågvattenmärke av sällan skådad sort – och om prästen Flodberg och diakonissan Bäck Davidsson verkligen yttrat det som de påstås ha gjort borde de kallas in till ett mycket allvarligt samtal hos kyrkans ledning.

Bitte Assarmo är skribent och debattör som brinner för det fria ordet och för Degerfors IF