Quisling, quislingar och sten i glashus
Det är inte snällt att använda en sådan benämning på Anders Lindberg, men han borde vara den siste att säga att han är trött på tonen.
Kalla mig gärna gammaldags, men jag tycker att personer som innehar ämbeten som de valts till av svenska folket bör uppträda med en viss värdighet. Därför borde inte Rossana Dinamarca ha uppträtt i riksdagen iförd en t-shirt med texten ”SD=rasister”. Det är varken passande med t-shirt eller med politiska budskap på kläderna i riksdagen. Därför borde heller aldrig riksdagsledamöter ses berusade på offentlig plats, allra minst med järnrör i händerna.
Därför borde inte heller Richard Jomshof publicera ett inlägg i sociala medier med porträtt av den gamle norske nazistledaren Vidkun Quisling och Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg till texten ”Mannen till höger är Quisling. Mannen till vänster är en quisling”. En folkvald riksdagsledamot bör inte i onödan ägna sig åt den sortens personangrepp.
Det gäller i valtider mer än i andra tider. När många svenskar står i valet mellan det rödgröna blocket och Tidö-blocket finns det liksom ingen anledning att ge belackare vatten på sin kvarn.
Men att Jomshof handlat fel gör givetvis inte Anders Lindberg ofelbar. Han har delat en skärmdump av Jomshofs inlägg och skrivit som kommentar: ”De sköt Quisling. Jag är faktiskt väldigt trött på det här. Att detta accepteras är egentligen helt otroligt.”
Vad det har med saken att göra att Vidkun Quisling efter kriget arkebuserades vet jag inte. Men det avslöjar att Lindberg inte förmår att läsa innantill i Jomshofs inlägg. Jomshof skriver att Lindberg ”är en quisling”. Det är inte samma sak som att han är Vidkun Quisling själv.
Vidkun Quisling var en person, quisling är ett begrepp.
Det visades tydligast i en skämtteckning av Ragnvald Blix i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1944 med rubriken. ”I audiens hos Hitler”. Man ser Vidkun Quisling komma fram till några uniformsklädda nazister och säga:
– Jag är Quisling.
Han får till svar:
– Och namnet?
En quisling är en landsförrädare. Det fanns fler landsförrädare än Quisling, exempelvis fransmännen Petain och Laval. Men Quislings efternamn passade bra för en sådan figur, sannolikt därför att en svenskspråkig kommer att tänka på en kvissla, ett gammalt ord för en finne eller en vårta, på norska kvise. Quislings partikamrater kallades quislinger i Norge redan före kriget, men det var efter Quislings landsförräderi under den tyska ockupationen som begreppet blev allmänt i Sverige och i Storbritannien. Ordet introducerades på engelska i april 1940 redan en vecka efter den tyska ockupationen av Norge genom en artikel i The Times med rubriken ”Quislings everywhere”. Att det var den svenske korrespondenten Sven Åhman som skrev artikeln hade naturligtvis betydelse för det.
Kvissla har ingen direkt motsvarighet på engelska, där det heter pimple. Men illamående kallas queasy och ursprunget kan vara samma fornnordiska ord som gett oss kvissla. Hur som helst, orsaken till att uttrycket quisling fick sådan spridning – Churchill använde det och talade om ”filthy quislings” 1941 när han talade inför USA:s kongress och ordet fick stor spridning i USA – beror säkert på associationerna; dels landsförräderi, dels finnar, vårtor och illamående.
Det är inte snällt att använda en sådan benämning på Anders Lindberg, men att han är trött på det och inte förstår hur det kan accepteras, är faktiskt riktigt roligt. Han om någon borde veta precis hur det accepteras och vara den siste att säga att han är trött på det. Han har vid ett flertal tillfällen kallat Ulf Kristersson ”Franz von Papen”, den tyske politiker som ingick koalition med Hitler och därmed förde honom till makten. Att Jimmie Åkesson därmed blir Hitler är underförstått.
Om det är något att vara trött på är det dessa ständiga relativiserande jämförelser med Hitler. Quisling var i jämförelse med Hitler en naiv pajas. Att han vid tyskarnas kapitulation i Norge 1945 vill hissa norska flaggan och att han bilade in till polishögkvarteret för att överlämna sig själv på fredsdagen visar att han på fullaste allvar trodde att han kämpade för Norges bästa och uppfattades som Norges räddare. Han hade blod på sina händer och jag förstår fuller väl att Anders Lindberg inte vill bli jämförd med honom.
Men i jämförelse med Hitler var Quisling aldrig mer än en glad amatör och vem är det som brukar jämföra folk med Hitler?
Dan Korn är författare, folklivsforskare och rabbin, bosatt i Storbritannien
