Hämnd är ordet för dagen i Iran

Konflikten i Mellanöstern befinner sig i en ond och nedåtgående spiral med ständigt nya skärmytslingar i och kring Hormuzsundet. Vid midnatt mot måndagen meddelade det amerikanska Centralkommandot på X att nya attacker genomförts mot iranska mål.

Vapenvilan är i praktiken hävd. Varje militärt ingripande följs av ett annat. Öga för öga, tand för tand. Ett fredsavtal ter sig alltmer avlägset.

För hårdföra fraktioner i det iranska ledarskapet tycks det vara precis vad man önskar sig. Revolutionsgardisterna ser inga skäl att lägga ner vapnen i mördarregimens kamp mot den store satan – USA. Tvärtom kan det uppfattas som en fördel i den interna positioneringen att kriget fortsätter, att Trumpadministrationen tappar momentum längs vägen och att tidsspannet krymper till det amerikanska mellanårsvalet i november som kan förvandla Donald Trump till en lame duck.

Med en yttre fiende att samlas kring behåller gardet och likasinnade extrema falanger sitt grepp över utvecklingen i landet. Mer moderata krafter i den civila maktstrukturen kring presidenten Masoud Pezeshkian och utrikesministern Abbas Araghchi, gör sig inte besvär när revolutionsgardet fortsätter att provocera med angrepp mot civil oljetrafik i sundet och amerikanska militärbaser i området. 

Det väpnade gardets makt vilar på prästväldets fortbestånd, rasar det kommer revolutionsgardisternas inflytande att reduceras. I nuläget tycks maktvakuumet efter den blodbesudlade ayatolla Ali Khamenei 37 år långa styre bestå. Drygt tre månader efter hans död kan ingen med säkerhet säga vem som styr landet. 

Näst äldste sonen Mojtaba Khamenei korades till högste ledare efter en vecka, men fortsätter att lysa med sin frånvaro. Även vid begravningen av Khamenei den äldre saknades Khamenei den yngre. Tre av hans bröder – Mostafa, Meysam och Masoud visades upp på bilder i statskontrollerad iransk TV bland de sörjande vid kistan – men inte den nye ayatollan. 

Trump skryter gärna och ofta om att USA har utraderat det ena ledarskiktet efter det andra i Iran. Den nye Khamenei skulle vara ytterligare en skalp i bältet – om han fortfarande är i livet. Uppgifterna om hans tillstånd och förehavanden varierar.

Så länge Mojtaba Khamenei inte framträder i levande livet kan regimens legitimitet ifrågasätts. Hittills har han enbart gett sig tillkänna i aggressiva och svulstiga inlägg i sociala medier som kan vara skrivna av vilken revolutionsgardist som helst och som utnyttjar hans namn och ställning för att sprida hat och hot.

Under begravningen av Ali Khamenei var budskapet att blod ska spillas och att den som ska dö är Donald Trump. Den regimtrogna tidningen Hamshahri har publicerat bilder på 13 världsledare i väst som man anser ska plikta med livet som hämnd för Ali Khameneis död.

På listan finns Trump, Benjamin Netanyahu, Keir Starmer, Emmanuel Macron, Friedrich Merz och Giorgia Meloni, med flera. I ett inlägg på X utlovar Mojtaba Khamenei hämnd för faderns död: ”De brottsliga och skändliga mördarna av den martyrdöde ledaren kommer att ta drömmen om en fridfull död med sig i graven”.

Donald Trump är vid det här laget naturligtvis medveten om att han har en dödsdom hängande över sig och att det kommer att så förbli så länge han är i livet. Den iranska regimens minne är långt. Författaren Salman Rushdie fick en fatwa – ett dödshot – mot sig efter utgivningen av boken Satansverserna (The Satanic Verses) 1988. 34 år senare – 2022 – utsattes han för ett brutalt mordförsök.

Vid sidan av det har det förekommit medieuppgifter om konkreta planer på att mörda den amerikanske presidenten, och att han bytte plan på hemväg efter Natomötet i Ankara av det skälet. Trump har svarat med hot om amerikansk vedergällning, att tusentals robotar redan är riktade mot landet och att Iran kommer att ödeläggas, även om han själv inte längre är i livet. 

Problemet är att han inte själv kan identifiera vem mottagaren är, Mojtaba Khamenei eller någon annan. USA jagar ett spöke i Iran – där ordet för dagen är hämnd.

Jonas Gummesson