Ungern-hyllningarna avslöjar svensk dubbelmoral

Resultatet av valet i Ungern innebär ett tydligt maktskifte. Viktor Orbán förlorade makten, och många i Sverige firar.

Det är i grunden förståeligt. Men mitt i jublet uppstår en obekväm fråga: vad är det egentligen som firas?

Den nya politiska ledningen, med Péter Magyar och partiet Tisza, innebär inte någon liberal kursändring. Tvärtom rör det sig om en mitten- och socialkonservativ politik med betoning på nationell suveränitet, stram migration och traditionella värderingar – positioner som i Sverige ofta beskrivs som problematiska, ibland som hot mot demokratin.

Ändå hyllas de nu.

Detta blottlägger inte bara en brist på konsekvens, utan också hur centrala politiska begrepp har urholkats i den svenska debatten. Samma idéer som fördöms på hemmaplan välkomnas när de presenteras i ett annat land – så länge de kopplas till rätt utrikespolitiska hållning.

När politiska begrepp används selektivt och överdrivs tappar de till slut sin betydelse – och förvandlas till tom retorik.

Samtidigt finns skäl att nyansera bilden. Orbáns utveckling har inte skett i ett vakuum, utan präglats av nationalism och konflikter med EU, inte minst under migrationskrisen 2015. Att han accepterade valresultatet visar också att Ungern, trots kritik, fortsatt fungerar som en demokrati.

Men maktskiftet innebär inte nödvändigtvis snabba förändringar. Politiska system formas av historia och institutioner – inte bara av enskilda ledare. Spåren från första världskriget och förlusten av territorier påverkar fortfarande ungersk politik och självbild.

Det är därför klokt att välkomna utvecklingen – men utan att överdriva dess betydelse eller blunda för dess innehåll. Demokratin kräver mer än att ”rätt sida” vinner. Den kräver konsekvens och en vilja att bedöma politiska idéer lika, oavsett var de framförs. Annars förlorar vi den trovärdighet som det demokratiska samtalet vilar på.

Michael Merdoyo är kandidat till Stockholms regionfullmäktige för Medborgerlig samling