Glömd vår
Sprickorna i det sköra egyptiska statsbygget syns allt tydligare. Poliser i en tredjedel av landets provinser strejkar. Våldsamma upplopp rasar i hamnstaden Port Said sedan en domstol fastslagit dödsdomarna mot 21 unga fotbollssupportrar efter förra årets massaker. Och i förra veckan kom beskedet att det planerade parlamentsvalet ställs in på obestämd tid.
Lika kaotiskt är läget i Tunisien, den arabiska vårens hemland. I tisdags hände det igen. En arbetslös och desperat 27-årig tunisier satte eld på sig själv på öppen gata i huvudstaden Tunis, bara några timmar innan parlamentet skulle rösta om en ny, islamistledd koalitionsregering. Den förra regeringen kollapsade i protesterna efter mordet på den sekulära oppositionsledaren Chokri Belaid den 6 februari.
Det är bara några exempel på hur instabil den politiska situationen i de båda länderna är i dag. Polariseringen mellan olika grupper av islamister och sekulära är starkare än någonsin samtidigt som ekonomierna vacklar, den sociala oron är stor och arbetslösheten skyhög.
Den arabiska våren 2011 ledde till nya regeringar i både Egypten och Tunisien. Efter flera decennier vid makten störtades presidenterna Hosni Mubarak och Ben Ali från sina respektive troner. Ut med det gamla och in med det nya, vilket, skulle det visa sig, innebar partier med anknytning till Muslimska brödraskapet. I Tunisien kom det islamistiska partiet Ennahda, relativt liberalt men med kopplingar till brödraskapet, till makten. I Egypten, ett land vars storlek och politiska betydelse för regionen knappast kan överskattas, segrade brödraskapets politiska gren, Frihets- och rättvisepartiet.
Muhammad Mursi har under sin tid som Egyptens president utvidgat sin egen makt, vilket skapat stor oro hos religiösa minoriteter och sekulära grupper. Förra veckan meddelade en egyptisk förvaltningsdomstol att det planerade parlamentsvalet, med start den 22 april, är ogiltigt och därmed ställs in. Konstitutionen kräver nämligen att landets författningsdomstol godkänner ändringar i vallagen, något som president Muhammad Mursi inte respekterat. Nu väntar alla på vad konstitutionsdomstolen ska säga. Ett svar väntas ta åtminstone 45 dagar. Under tiden är det som om någon tryckt på pausknappen. Detta i ett läge när valutareserven är katastrofalt låg och landets ekonomi är i fritt fall.
– Egypten befinner sig i politisk limbo. Ingen vet vart landet är på väg, säger Islam Habib, statsvetare med inriktning på Egypten.
När USA:s utrikesminister John Kerry besökte landet i början av mars lovade han ekonomiskt stöd på 250 miljoner dollar, sedan president Mursi förbundit sig att genomföra de ekonomiska reformer som den internationella valutafonden IMF krävt. Problemet är bara att dessa reformer är djupt impopulära bland väljarna. Bland annat vill IMF se ett avskaffande av de statliga subventionerna av bensin och vete, som infördes redan under Mubaraks styre, och som knappast skulle vara en valvinnare för den sittande regeringen.
Landets ultrakonservativa salafister har dessutom satt sig på tvären, och kräver att IMF:s nödlån på 4,8 miljarder dollar ska prövas av höga skriftlärda, för att utreda om det verkligen är förenligt med islamistiska sharialagar. Ränta är förbjuden inom islam, något som den pragmatiske Muhammad Mursi försökt slingra sig runt genom att hävda att landet inte kommer att behöva betala ränta på IMF-lånet, utan endast en administrativ avgift, som han väljer att kalla det.
Som ett svar på det ökade våldet har Egyptens regering föreslagit att polisen ska ges ökade befogenheter att slå ner demonstrationer och protester. Lagförslaget har fått stark kritik av internationella människorättsorganisationer som Human Rights Watch, som varnar för polisbrutalitet och missbruk. Polisen har i sin tur gått ut i strejk, och vägrar på många håll i landet att skydda företrädare för regeringen och Muslimska brödraskapet, som nu diskuterar om privata säkerhetsföretag och medborgargarden kan träda in i dess ställe.
Samtidigt har det egyptiska brödraskapet aldrig varit lika impopulärt som i dag. Enligt den senaste mätningen från det statliga opinionsinstitutet Baseera har stödet för Muhammad Mursi sjunkit från 79 procent i oktober förra året till endast 46 procent i februari i år. Ändå har oppositionen i form av Nationella räddningsfronten inte lyckats presentera något bra alternativ. Enligt samma mätning är det hela 35 procent av väljarna som inte ens känner till dess existens.
– Den inhemska kritiken mot brödraskapet har mindre med oro för islamisk fundamentalism att göra och mer med en rädsla för att de blivit makthungriga och allt mer liknar den förra Mubarakregimen, säger Islam Habib.
De flesta analytiker tycks överens om att den egyptiska regeringens sjunkande stöd främst är en konsekvens av att den misslyckats med att föra landet framåt, ut ur krisen. När regeringen tillträdde hade landet åratal av politiskt förtryck bakom sig, och framstod som det goda, ärliga alternativet till Hosni Mubaraks militärstyre. Nu har verkligheten kommit i kapp dem.
– Nu är det upp till bevis. Det räcker inte längre att upprepa att islam är lösningen på alla problem, säger Susanne Olsson, islamolog och Egyptenkännare på Södertörns högskola.
Det kanske tydligaste tecknet på väljarnas uppgivenhet är att det under de senaste månaderna blivit allt vanligare med uppmaningar om att militären bör komma tillbaka till makten. I Port Said har det delats ut flygblad om en kampanj för att få tillbaka militärstyret. Och det är inte bara sympatisörer till den gamla regimen och kritiker till Mursi som tycker att det var bättre förr.
– Längtan efter militären finner man även bland en del revolutionärer och sekulära. Det verkar som om många har drabbats av en total minnesförlust och glömt alla de övergrepp som armén gjort sig skyldig till, säger Islam Habib.
Snart kan det också stå klart vad som händer med den gamla regimens ledare. Den 13 april inleds rättegången mot Hosni Mubarak och hans medhjälpare. 2012 dömdes expresidenten till livstids fängelse för att inte ha förhindrat våldet mot demonstranterna under den arabiska våren 2011, då 850 människor miste livet innan Mubarak störtades. I januari beviljades han dock resning, och nu ska målet upp i hovrätten.
