Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Redaktionsbloggen

Digitalt rättsväsende?

Förundersökningar på nätet eller inte? Veckans intensivaste debatt har utan tvekan varit Pirate Bay och obduktionsbilderna på barnen som mördades i Arboga.

Den intressantaste frågan i sammanhanget är varför förundersökningsprotokoll, FUP, inte redan finns digitalt och därmed på nätet. Man kan tycka att det faktum att de är allmänna handlingar och vi lever på 2000-talet kanske borde räcka?

Det är bara ett par år sedan som rättsväsendet i landet lärde sig hantera digitala stämningsansökningar och domslut. Dessförinnan var intresserade medborgare och journalister hänvisade till att rent fysiskt åka till berörd rättsinstans och begära ut en papperskopia. Alternativt begära att kanslipersonal faxade alla dokument.

Numera är det bara att ringa den aktuella domstolen och sätta upp sitt namn på en maillista och man får domen i samma ögonblick den blir offentlig - utan resor, trängsel och en massa cellulosa.

Men digitala förundersökningar? Icke. De regerar fortfarande i förra århundradets analoga världsbild. Allmänna handlingar måste vara lika allmänna i digital form som på papper.

Som jag förstått det är det åklagaren som väljer vad hon/han vill ta med i FUP. Och det är bland annat här den egentliga diskussionen borde ha sitt fokus. Är bedömningen att obduktionsbilder ska vara med så antar jag att det är för att de behövs för att fälla en mördare för brottet. Intressant i sammanhanget är för övrigt att i FUP:n om mordet på Anna Lindh fanns aldrig några bilder på den döda utrikesministern.

Morden och mordförsöket i Arboga i mars var otroligt otäcka händelser. Jag kan förstå barnens pappa som reagerade mot att någon lagt upp en torrent med FUP på Pirate Bay. Men vad jag inte förstår är varför protesterna kommer först nu. Bilderna fanns ju redan innan till allmän beskådan - i papperskopian. Var är de höjda rösterna mot det? Man måste göra klart att det allra hemskaste i det här ju är att barnen blev mördade. Inte bilderna i sig.

Diskussionen väcker onekligen tankar om publicistisk etik och moral. Men Pirate Bay är ingen publicist i ordets klassiska bemärkelse, det måste man komma ihåg. Pressombudsmannen Yrsa Stenius menar i dagens nummer av Fokus att "offentlighetsprincipen inte är meningen att busköras på det här sättet" och att "bara för att något är lagligt och offentligt behöver det inte spridas till allmänheten". Vad är egentligen skillnaden? Säger det inte något om hur få som utnyttjar rätten att läsa allmänna handlingar så som systemet ser ut i dag? Det handlar om rättsäkerhet, både att informationen är offentlig och att vi tar del av den.

Ett dokument kan ju inte vara "halvoffentligt". Antingen är det inte offentligt eller så är det offentligt och då måste distributionsformen följa med i tidens utveckling. Man kan inte gömma sig i gamla distributionskanaler för att på så sätt undvika att någon, eller i alla fall inte så många, tar del av informationen. Folk promenerar uppenbarligen inte till tingsrätterna som det är i dag så varför inte lägga ut dokumenten där folk är - på nätet.

De publicistetiska resonemangen som gammelmedia vevat den här veckan är självpåtagna. Men inga medieföretag - utom public service - har något "uppdrag". Det är en myt. De är kommersiella företag som vill göra vinst. Som alla andra. Det är knappast en statshemlighet.

Många har sagt det i veckans diskussioner, men det tål att upprepas: bara för att information finns tillgänglig behöver man inte ta del av den. Såväl nätet som den analoga verkligheten är full av trist, fult och osmakligt material som ingen tvingar dig att läsa. Det viktigaste urvalet/censuren måste alltid vi själva som individer stå för.

Men varför inte låta även rättsväsendets allmänna handlingar följa med in på 2000-talet och därmed underlätta rättssäkerheten?

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera