Den lönsamma fimpen

De flesta förslag Ingemar Ström velat genomföra har aldrig blivit verklighet. Kanske inte så konstigt, socialdemokraterna har i årtionden varit det ledande partiet i Borlänge. Själv är han moderat.

Men den 22 april 2008 lade Ingemar en motion som enkelt röstades igenom, först i kommunen och sedan i landstinget.

Idén fick han en morgon när han satt och läste tidningen. En av grannkommunerna hade beslutat att bli rökfri. De anställda skulle inte få ta så mycket som ett bloss på arbetstid. 73-årige Ingemar Ström, som arbetat som lärare i hela sitt liv och insett att skolans personal är förebilder för eleverna, gick i gång direkt.

»Att röka är farligt för hälsan. Det är skadligt för såväl den egna som för andras hälsa. Att röka kostar också pengar«, inledde han sin motion om att införa rökfri arbetstid för de kommunanställda. Förbudet skulle gälla alla. Politiker som tjänstemän.

Motionen landade sedan på personalchefen Anna Erikssons bord. Hon radade upp för- och nackdelarna med ett rökförbud i två spalter. Sedan skrev hon sitt förslag till beslut. Eller sina förslag, rättare sagt. Ett ja och ett nej. Hon kunde inte avgöra om det vore bra med ett rökförbud eller inte.

Det kunde däremot politikerna. Den 26 mars 2009 röstade Borlänges kommunfullmäktige igenom förbudet med ett rungande ja.

När beslutet skulle verkställas hamnade frågan åter hos Anna Eriksson. Hon fick i uppdrag att informera alla anställda om rökförbudet. Hon ordnade med affischer och skickade ut mejl till cheferna. Hon såg till att de som ville fick subventionering av nikotinläkemedel eller fick gå på avvänjningssamtal. Några slutade röka helt. I tidningen kunde man läsa att de firade med tårta.

– Den goda människan säger alltid ja till rökförbud. Själv tyckte jag att det var ett fånigt beslut. Men det sa jag ju inte högt, säger  Anna Eriksson.

När rökförbudet trädde i kraft i Borlänge den 1 januari 2010 hade ett fyrtiotal andra kommuner redan infört samma sak. I september i år var nästan två tredjedelar av landets kommuner rökfria. Det är en del av en större utveckling mot en i princip rökfri nation. 2005 skrev Sverige under WHO:s tobakskonvention och band sig till åtgärder för att minska tobaksbruket. Samma år blev krogarna rökfria, och småpaketen förbjöds. 2010 höjdes skatten ytterligare. Nu talar politiker om att förbjuda rökning i parker och på balkonger.

Det lustiga är att alla inte är nöjda. Inte i antirökrörelsen.

I Sverige finns flera organisationer som arbetar mot rökning. A Non Smoking Generation, Astma- och allergiförbundet, Läkare mot tobak och Visir för att nämna några. För att effektivisera arbetet har de samlat sig under en stor paraplyorganisation – tankesmedjan Tobaksfakta.

Där fnyser man åt den svenska tobakspolitiken.

– Sverige har tappat ångan fullständigt! säger Ewy Thörnqvist, generalsekreterare  för tankesmedjan Tobaksfakta.

– Vi är ju ett framstående välfärdsland. Vi borde visa vägen!

Man kan förstå deras frustration. I kapplöpningen om restriktioner ligger Sverige långt ifrån först. Våra nordiska grannländer har alla fört en mer aggressiv politik de senaste åren. Norge har infört totalt exponeringsförbud – inga cigarettpaket får synas i affärerna. Köpenhamn ska vara en rökfri stad år 2025. Finland har satt upp målet att vara helt rökfritt 2040.

Ännu längre har man gått på andra sidan jordklotet,  i Australien. Där ska man införa så kallade neutrala paket. Vid årsskiftet kommer cigaretthyllorna i affärerna fyllas med likadana olivgröna paket, täckta med bilder på svarta lungor och ruttnande kroppsdelar. Tobaksbolagens logotyper får inte synas, märket ska skrivas ut med samma typsnitt på alla paket.

Det gillar antirökrörelsen.

– Om några generationer kommer vi se tillbaka på rökning som en lustig parentes i historien där folk gick runt med konstiga pinnar i munnen, säger Ewy Thörnqvist.

Lotta
Ålder: 58 år.
Har rökt i: 45 år.
»En gång för 15 år sedan slutade jag upp med att röka. Jag hade så ont i halsen. Jag berättade inte det för någon och efter ett par dagar frågade jag min familj om de märkt att något särkilt hänt. Vadå, har du varit hos frissan?, svarade min man. Jag höll upp i ett halvår men sedan började jag igen. Jag hade gått upp mycket i vikt och min pappa var sjuk. Jag hade väl inte viljan helt enkelt.«

En anledning till att det går så bra för motståndarna till tobak är att de har en tacksam fiende – tobaksindustrin. Att tjäna stora pengar på något som människor är beroende av, och som bevisligen skadar dem, skapar ingen image av godhet. I debatten är tobaksbolagen synonyma med ondska.

Så har det inte alltid varit.

1886 bildas organisationen Tobakskämpen, vilken senare bytte namn till Föreningen bort med tobaken. De hälsoskadliga effekterna  av rökning var ännu inte kända. Föreningen hävdade att rökningen ledde unga pojkar in på en brottslig bana. Man blev inte särskilt framgångsrik. 1916 hade man 570 medlemmar.

På den tiden visade inte heller läkarna något större intresse för att motverka tobakskonsumtionen. Från medicinskt håll påpekades i stället att rökningens lugnande effekter kunde ha stor positiv betydelse för patienters tillfrisknande. Många läkare rökte själva – i rapporter från medicinska möten kan man läsa att röken var så tjock att det var svårt att se diabilderna – vilket tog udden av de redan svaga argumenten från antirökrörelsen.

Politikerna uppmärksammade i sin tur tobak mest av ekonomiska skäl. I början av 1900-talet såg staten inte bara en möjlighet att driva in skattepengar på tobak utan också att kontrollera hela handeln. 1915 infördes tobaksmonopol. Det blev en lönsam affär. Mellan 1920 och 1940 stod tobaksmonopolet för drygt en tiondel av statens inkomster.

I resten av världen slog cigarettrökningen igenom i början av 1900-talet, i Sverige dröjde det till efter andra världskriget. På femtiotalet fanns plötsligt cigaretten överallt. Rökning ansågs modernt och urbant. Papporna stoppade sin pipa, direktörerna puffade på sin cigarr och de hårda männen i filmerna rökte cigaretter.

Ironiskt nog var det också på femtiotalet som de allra första rapporterna om att rökning var farligt kom. Man hittade kemiska ämnen i röken som kunde påverka cellerna och ge upphov till tumörer. I USA och Storbritannien erkändes rökning som orsak till lungcancer 1957 och i USA sjönk cigarettkonsumtionen med sex procent.

De stora tobaksjättarna reagerade snabbt på larmet om att rökningen var farlig. Den 15 december 1953 kallade direktören för American Tobacco till ett möte mellan de stora tobaksbolagen – bland annat Philip Morris, R. J. Reynolds och Lorillard. Tillsammans startade de en forskningskommitté och lade ner 70 miljoner dollar på att motbevisa de nya rönen.

När den första larmrapporten fick stöd av fler sjösatte industrin en kompletterande strategi: de satsade på »säkra rökvanor«. Lightcigaretten lanserades, nya kolfilter utvecklades och man uppmanade rökarna att inte dra halsbloss. Det gick bra för tobaksbolagen. I mitten av sjuttiotalet rökte svenskarna mer än någonsin. Då började rökmotståndarna avancera.

Socialstyrelsen föreslog 1974 att allmänna lokaler skulle bli rökfria, att priserna skulle höjas och att reklamförbud skulle införas. Det sattes upp ett mål om att få ner cigarettkonsumtionen till 1920-talets nivå, det vill säga från 1 600 till 300 cigaretter per person och år. Framför allt etablerades passiv rökning som en angelägen problematik i samhället. »Röker en så röker alla«, löd budskapet. Rökaren riskerade inte bara allvarliga sjukdomar och en för tidig död, utan utsatte hänsynslöst även andra för samma fara. Detta blev vändpunkten i debatten. Långsamt började rökningen minska.

De hårdare tagen satte ytterligare press på bolagen. Philip Morris började skissa på en ny hemlig strategi. I slutet av åttiotalet startades »Projekt Vitrock«. En grupp på sju forskare från varje land – även från Sverige – skulle mot betalning vända det »vetenskapliga och utbredda missförståndet att passiv rökning är skadligt« och återställa rökarnas »självförtroende«.

Antirökrörelsen fortsatte att göra framsteg. 1993 kom den första samlade tobakslagen i Sverige. I den fanns ett totalförbud mot tobaksreklam och en stor satsning på rökfria miljöer i skolor och på sjukhus. Sedan dess har opinionen och politiken gått mot den typen av allt hårdare restriktioner som vi ser i dag. Steg för steg har  antirökrörelsen vunnit mot tobaksbolagen.

En viktig del har varit att måla ut bolagen som onda, vilket inte varit så svårt eftersom bolagen i efterhand har avslöjats med att mörka och försöka vilseleda. 1998 – till följd av en omfattande rättsprocess där USA:s fyra största tobaksbolag fick böta 1 600 miljarder kronor till den amerikanska staten – tvingades bolagen offentliggöra sina dokumentarkiv. Förutom att man hade förnekat tobakens skadliga effekter, avslöjades då också att bolagen använt tillsatser för att förstärka nikotinets beroendeframkallande effekter, medverkat till cigarettsmuggling och medvetet riktat sin reklam till unga människor. Allt för att tjäna mer pengar.

Men det finns också ekonomiska intressen i spåren av den framgångsrika antirökrörelsen. Sedan åttiotalet har en miljon svenskar slutat röka. Av de tolv procent av befolkningen som röker i dag, uppger fyra av fem att de vill bli av med sin vana.

En grupp att tjäna stora pengar på, har det visat sig.

Oliver
Ålder: 41 år.
Har rökt i: 25 år.
»För mig är rökningen en social grej. Jag röker aldrig när jag är hemma, utan när jag är på jobbet, träffar vänner, tar en drink eller är ute och festar. Då skulle jag inte klara mig utan cigaretterna. Dessutom har jag tre jobb och är otroligt stressad. För mig betyder att ta en cigg att få en lugn stund.«

»Nu är det dags«, säger Renée och ler.

De tolv personerna i rummet ler inte tillbaka. De reser sig från sina stolar och går ut genom dörren, en efter en. Det blåser och regnar, ändå klarar samtliga att tända sin cigarett på första försöket. De som tidigare under dagen pratat och skrattat med varandra står nu tysta. Var och en på sitt håll. Drar djupa långsamma bloss.

Det är den sista cigaretten i deras liv.

I alla fall om man ska tro Renée.

Sex timmar tidigare har Renée Johansson presenterat sig som kursledare för Easyway. Hon har berättat att hon tidigare rökte ett paket cigaretter om dagen i 30 år. För nästan exakt fem år sedan slutade hon tvärt. Tack vare Allen Carrs metod.

Allen Carr var en engelsman som tog sitt sista bloss den 15 juli 1983 efter att ha kedjerökt i 33 år. Han kom till vad han själv kallade en insikt, nämligen att han var nikotinberoende och att alla andra idéer om varför han rökte bara var hjärnspöken. Om man bara utvecklade en metod som fick folk att förstå samma sak skulle vem som helst kunna sluta, hävdade han, sa upp sig från sitt jobb och startade sin första rökavvänjningsklinik. Allen Carr blev rik som ett troll på sin idé. Hans bok – »Äntligen ickerökare!« – har sålts i över tio miljoner exemplar och i dag finns mer än hundra Easyway-kliniker i 35 olika länder världen över. När Allen Carr 2006 gick bort i lungcancer hade han en förmögenhet på 120 miljoner pund.

Renée delar ut ett A4-papper till alla deltagarna inne i konferensrummet på Tidbloms hotell i Göteborg. De ska göra var sin namnskylt. De viker pappret på mitten, skriver sina namn med stora tjocka tuschstreck. Carina, Kristin, Fredrik, Christina, Elisabeth och Elisabet utan h. Hon har rökt längst av alla, 30 cigaretter om dagen i 55 år.

Flera av dem berättar att de har försökt sluta tidigare. Någon har provat akupunktur, en annan hypnos, en tredje ultraljudsterapi och rådgivning. En fjärde har försökt med att lägga senapsfrön i öronen.

Ändå sitter de här i dag.

Renée nickar. Hon är förstående, hon har ju också varit där.

Hon sätter glasögonen på nästippen.

– 95 procent av er kommer gå härifrån i dag som lyckliga icke-rökare.

Hon gör en konstpaus.

Och så ler hon igen och forsätter att prata. Hon förklarar Allen Carrs metod. Att rökaren kopplar ihop cigaretterna med livets goda – middagar, alkohol, fest, avslappning – och att  rökaren fortsätter för att hon är rädd att förlora det goda med livet. Det är därför inga andra metoder fungerar. De går ut på att man inte får röka. Att man håller sig ifrån cigaretterna av ren viljestyrka. Då börjar man igen, suget blir för starkt.

– Det går först när man vill sluta röka. Det är så enkelt, säger Renée.

Klackarna slår mot träpodiet där hon går fram och tillbaka.

Det hon säger låter vettigt. Men så kostar det också. 3 500 kronor får varje kursdeltagare punga ut med.

Det finns fler som vill hjälpa rökarna att sluta. I antirökrörelsens spår har en helt ny bransch öppnat upp sig – antirökbranschen.

På nio orter runt om i landet kan man för tvåtusen kronor bli rökfri med hjälp av laserterapi. Under den 45 minuter långa behandlingen stimuleras olika punkter på kroppen med lågenergilaser, vilket leder till att röksuget försvinner.

Gillar man inte laserterapi kan man satsa på 90 minuters terapisessions med inslag av hypnos. Det är psykoterapeuten William E Nordström i Trelleborg som har utvecklat en egen metod. Han har döpt den till CMT – Cesam mot tobak. 2 400 kronor kostar det.

– Nio av tio av mina patienter slutar att röka. Visst är det fantastiskt, säger Nordström.

Zonterapeuten Ewa Bodén siktar i stället in sig på öronen. Genom att sätta nålar eller trycka på öronen kan hon hjälpa rökare att sluta. På senare år kombinerar hon zonterapin med en heelingmetod.

– Då kommer man i kontakt med sitt innersta jag. Och innerst inne vill man ju inte hålla på med ett missbruk, säger hon.

Behandlingen –  som kräver mellan ett och tio besök – kostar 650 kronor per gång.

Det här är bara ett axplock. Runtom i landet finns det gott om människor som tjänar pengar på att andra människor är beroende av nikotin. Branschen är vildvuxen och det är svårt att slå fast hur mycket den omsätter. Vad man dock kan konstatera är att också staten är med på ett hörn. Varje år delar Folkhälsoinstitutet ut sex miljoner kronor till organisationer som arbetar med tobaksförebyggande åtgärder. Utöver den summan får Sluta-röka-linjen – en kostnadsfri stödtelefon som drivs av Stockholms landsting – årligen fem miljoner.

Johanna
Ålder: 33 år.
Har rökt i: 20 år.
»För ett par år sedan flög jag och några kompisar till Spanien. När kabinpersonalen kom med drickavagnen såg vi att de sålde falska cigaretter som man kunde röka på planet. Jag var tvungen att prova så jag köpte ett paket. Det såg precis ut som vanliga cigaretter fast det var ingen tobak i. Man tände dem inte utan bara sög på filtret. De fungerade inte så bra. Så fort vi kom av flyget sprang jag iväg och tog en vanlig cigg.«

Nu är inte terapi och rådgivning det enda sättet att göra vinst på rökavvänjning. För två år sedan var Hollywood-skådespelerskan Kathrine Heigl gäst hos David Letterman. Där berättade hon att hon idiotiskt nog började röka när hon var 25 år och att hon gjort allt för sluta.  Sedan plockade hon fram en guldfärgad pinne – hennes elektroniska cigarett.

Pinnen ser ut  som en vanlig cigarett men är tillverkad av rostfritt stål. Inuti finns en vätskefylld patron med nikotin och smakämnen som hettas upp av ett litet batteri. Användaren andas in nikotinet och blåser ut vattenånga.

Kathrine Heigl tog ett bloss för att demonstrera.

– Jag som trodde det var en visselpipa, sa Letterman.

Publiken skrattade.

I Hollywood har den elektroniska cigaretten fått stort genomslag. Johnny Depp blossar på en i filmen »The Tourist« från 2010, och svenska skådespelaren Joel Kinnaman syns numera sällan utan en e-cigg i handen.

Den rök- och tjärfria e-cigaretten uppfanns i Kina och kom ut på marknaden redan för tio år sedan.

Flera svenska företag säljer den.

Bakom en av firmorna står den 24-årige göteborgaren Daniel Olofsson. Han ägnade sig förut åt att bygga webbshoppar för företag som sålde fruktkorgar och hudvårdsprodukter. En dag fick han i uppdrag att göra en hemsida för ett företag som ville sälja e-cigaretter. Men när hemsidan var färdig hörde beställaren inte av sig. Daniel Olofsson fick heller inte betalt för jobbet och som hämnd beslutade han sig för att starta upp en egen shop för e-cigaretter. Egentligen mest på skoj. Men när han ett par dagar senare gick in och tittade på hemsidan hade 20 personer beställt var sitt paket med e-cigg. Eftersom han inte hade några produkter att sälja kontaktade han en leverantör i Kina och sedan dess har det rullat på. På två månader har han sålt runt 300 elektroniska cigaretter och dragit in 100 000 kronor.

– Mitt mål är att vi blir störst i Sverige och försöker sälja in e-cigaretten i övriga Norden. Sedan får vi se, säger han.

E-cigaretterna som Daniel Olofsson och hans svenska konkurrenter säljer är nikotinfria – vätskepatronen innehåller bara smakämnen. I Sverige får man nämligen inte sälja e-cigaretter med nikotinpatroner. Produkter som innehåller nikotin men ingen tobak klassas som läkemedel i Sverige, och än så länge har inte e-cigaretten blivit godkänd av Läkemedelsverket. På verket säger man att frågan är komplicerad. Kritikerna menar att det finns alldeles för lite forskning för att döma e-ciggen som ofarlig. Förespråkarna påpekar att ingen har kunnat bevisa motsatsen och att e-cigaretter åtminstone är mindre skadliga än vanliga cigaretter.

För konsumenterna är frågan dock inte mer komplicerad än att de via utländska hemsidor kan beställa nikotinpatroner – och vips har man en cigarett med nikotin men utan tobakens skadliga ämnen.

I Storbritannien har e-cigaretten gjort succé. Över en halv miljon britter beräknas använda den regelbundet. Landets lagstiftning skiljer sig från den svenska, vilket gör att patroner med nikotin får säljas trots att de ännu inte är läkemedelsklassade. Själv hoppas Daniel Olofsson att e-cigaretter med nikotin ska bli lagliga även i Sverige. Då kan pengarna börja rulla in på riktigt.

Ska man bli riktigt rik på rökavvänjning är det läkemedel som gäller. Efterfrågan på plåster och tuggummin och inhalatorer växer så det knakar. I de svenska apotekshyllorna finns i dag 94 varianter. Nikotinläkemedel toppar listan på receptfria läkemedel som säljs utanför apoteken om man mäter i pengar. I fjol såldes nikotinpreparat för över 700 miljoner kronor i Sverige. En siffra som ständigt ökar.

Nadia
Ålder: 31 år.
Har rökt i: 16 år. 
»Första gången jag rökte var jag 14 år gammal. Det var i mitten på nittiotalet, en av mina kompisar hade snott en cigarett från hennes föräldrar. Vi gick till en port och delade på cigaretten. Vi tog bara munbloss, vi fattade inte då att man skulle dra halsbloss. Efter ett tag började jag köpa mina egna cigg. På den tiden behövde man inte visa legitimation. Man sa att man köpte till sina föräldrar så var det lugnt.«

Det första initiativet till ett alternativ till cigaretter kom från två svenska läkare – Claes Lundgren och Stefan Lichtneckert. Lundgren arbetade inom försvaret och hade sett att ubåtssoldaterna blev irriterade och tappade koncentrationsförmågan när de inte fick röka. 1967 skickade han och Lichtneckert ett brev till Ove Fernö, som var forskningschef på det svenska läkemedelsföretaget Leo i Helsingborg.

Ove Fernö tände på idén och började arbeta fram en produkt. Lösningen blev ett tuggummi som utsöndrar nikotin i små doser när man tuggar. Produkten döpte han till Nicorette.

Tjugo minuters promenad från Nicorettefabriken i Helsingborg ligger konkurrenten Niconovum AB. Bolaget grundades år 2000 och inriktade sig helt på att utveckla och sälja nikotinpreparat. Men företaget hade dåligt med pengar. Nikotinprodukter är dyra att utveckla. Som en räddning erbjöd sig världens näst största tobaksbolag – Reynolds American Inc – att köpa upp hela företaget för 310 miljoner kronor.

Efter uppköpet 2009 har produktionen gått på högvarv. Niconovums Zonnic-produkter marknadsförs i tv och tidningar, vid busshållplatser och tunnelbanestationer. Framgången syns i försäljningssiffrorna. 2008 sålde företaget nikotinläkemedel för nio miljoner kronor. Tre år senare hade försäljningen femdubblats. Men bolaget är fortfarande bara i krypstadiet, som Niconovums vd Nils Siegbahn uttrycker det.

Reynolds American Inc är inte det enda tobaksbolaget som gett sig in i nikotinpreparatsbranschen. Imperial Tobacco har köpt in sig i ett e-cigarettföretag. Japan Tobacco samarbetar med ett företag som tillverkar nikotininhalatorer. Och i fjol startade British American Tobacco dotterbolaget Nicoventures. Företaget håller i största hemlighet på att utveckla en ny produkt – en form av nikotininhalator –  som ska lanseras i slutet av 2014.

Situationen har onekligen förändrats. Tidigare stred de goda –  den närmast ideella antirökrörelsen – mot de onda – de stora vinstdrivande tobaksbolagen.  Men i och med att antirökbranschen blivit en lönsam inkomstkälla kämpar de plötsligt sida vid sida. Är inte det problematiskt?

Tomas Hammargren är strateg på Nicoventures huvudkontor i London.

– Klart att det är uppseendeväckande att vi utvecklar en medicinsk produkt samtidigt som vi ägs av ett tobaksbolag. Många funderar nog på om det finns en dold agenda.

Samtidigt säger han att Nicoventure inte hade funnits utan tobaksbolagets investeringar. Det kostar en hel del att framställa sådana här produkter. Med tobaksbolaget i ryggen kan man göra det ordentligt.

Innebär det att tobaksbolagen har blivit goda?

Nej, svarar antirökrörelsen.

– Man vill bara tjäna pengar. Tobaksindustrin är i grunden oetisk och nu smutsar man också ner nikotinläkemedelsbranschen, säger Göran Boëthius på tankesmedjan Tobaksfakta.

– Det är en trist utveckling att de där skurkarna tagit sig in i läkemedelsbranschen. Tobaksindustrin har ett välförtjänt dåligt rykte. De kan aldrig köpa legitimitet, säger Hans Gilljam, professor i folkhälsovtenskap och ordförande i Läkare mot tobak.

Frågar man tobaksbolagen får man ett annat svar. Reynolds American Inc ser uppköpet av Niconovum som ett sätt att ta ansvar för den skada tobakskrökningen orsakar. British American Tobacco förklarar att deras kärnverksamhet är och kommer vara att producera cigaretter, men att de ser att nikotinpreparat är en växande intäktskälla.

Det är här det blir riktigt intressant, för bolagen har gjort beräkningar på hur mycket de kommer tjäna på läkemedel i framtiden. Nyligen sa British American Tobaccos vd Nicandro Durante till Financial Times att de rökfria produkterna kommer att utgöra upp emot 40 procent av bolagets totala försäljning om ett par decennier.

– Vi vet vad rökaren vill ha och därför kommer vi  att lyckas bäst med att utveckla ett alternativ till cigaretter, säger Jem Maidment på företagets pressavdelning.

Det ska sägas att tobaksbolagen fortfarande tjänar ofantliga summor på sina rökare. Varje år säljs det cigaretter för 1 980 miljarder svenska kronor i världen. Bara i Sverige konsumerades 6,7 miljarder cigaretter 2010. Och de kämpar med näbbar och klor för att stoppa antirökrörelsens frammarsch.

Norge införde förbudet mot synliga paket i affärer i januari 2010. Redan i mars stämde Philip Morris den norska staten. Tobaksbolaget ansåg att förbudet innebar ett handelshinder och stred mot det europeiska samarbetsavtalet EES. I december 2011 stämde fyra av de stora tobaksbolagen den australienska staten. De ansåg att den nya lagen om neutrala paket inkräktade på deras varumärke.

I båda fallen har bolagen förlorat.

Men parallellt med den gamla verkligheten där två ärkefiender ständigt träter med varandra, finns också en ny. En verklighet där antirökrörelsens framgångar delvis är till fördel för tobaksbolagen. För varje nytt förbud och ny inskränkning kommer kanske några fler sluta röka, men det har bolagen förberett sig på. Får antirökrörelsen som den vill blir det ännu svårare att röka. Då fimpar allt fler för gott, men blir för den sakens skull inte självklart fria från nikotinberoendet, utan kan fångas in av något av alla de företag som livnär sig på avvänjning och läkemedel. Antirökrörelsen kanske är på väg att klämma åt rökarna och cigaretterna, men kan alltså knappast vinna över tobaksbolagen. Spelplanen är ny.

Svenne
Ålder: 68 år.
Har rökt i: 50 år. 
»Man vet ju att folk tycker det är pest och pina att man röker. Men det spelar ingen roll vad folk säger, jag röker ändå. Varningstexten på paketen bryr jag mig inte heller om, jag vet redan om att det är farligt för hälsan.«

Ett år och nio månader har gått sedan de kommunanställda i Borlänge förbjöds att röka på arbetstid. Men ett varv runt stadshuset i Borlänge klockan halv tre räcker för att hitta dem. Tjuvrökarna. Vid ett hörn står tre tjänstemän och röker. På arbetstid. Fast man inte får.

– Jag har slutat för dagen, säger den ena, iklädd en tunn blus trots att det småregnar och är kallt ute.

– Jag är på sen lunch, säger den andra.

Den tredje skruvar på sig och berättar att deras chef också brukar röka på arbetstid.

– De smyger i buskarna, jag ser dem från fönstret. Men när jag går förbi gömmer de cigaretterna, säger personalchefen Anna Eriksson.

En dag fick hon nog och skrev ett argt brev som hon lade ut på kommunens intranät. Från antirökivrarna fick hon tummen upp. Men rökandet fortsatte. Hon kallade upp några anställda för att prata om saken.

– Då sa de: »Men Anna, jag är vuxen och gör som jag vill. Dessutom är det ändå ingen som ser mig.«

Askkopparna utanför stadshuset som tagits bort i samband förbudet, fick sättas tillbaka igen. Det blev för skräpigt annars.