Andy Warhols ord besannades – och jag avskyr honom för det

Den förhatliga affischen hänger i blickfånget varje morgon när jag gör yoga med youtubeprofilen Adriene. Jag ser den när jag står i mountain pose: »I never read, I just look at pictures.«

Jag ser den när jag går ner i baby cobra pose: »Andy Warhol, Moderna museet 1968«

Passet heter Love Yoga Flow – men allt jag känner är hat.

Planschen med Andy Warhols klassiska verk köptes in till vårt hem för ett drygt decennium sedan, lite på skoj. På den tiden hade jag en anställning som medförde att det stod enorma boktravar på mitt skrivbord och jag läste mängder av nyutkomna böcker. Även om Warholcitatet kunde uppfattas som klyschigt redan då, var det en kul ironi, givet min situation. Vi hängde affischen i rummet med alla bokhyllor.

Nina Solomin: Tareq Taylor förvandlar konflikt till söndagspicknick

Warhols profetiska ord har sedan dess blivit alldeles för besannade för att det ska vara roligt längre. Själv läser jag fortfarande – men ta en till mig närstående person i yngre tonåren. En ung man med läshuvud. Inte läser han romaner, ens om man betalar för det. Jag bjöd 200 kronor för varje utläst bok. Förgäves. »Vad betalar du?« frågade jag desperat en kollega med barn i samma ålder. Det visade sig att jag hade varit snål. Jag höjde till 250. »Läs ut tolv romaner och så har du råd med det där VR-setet som du önskar dig!« sa jag till sonen. »Tunna böcker är också okej.« Men förgäves. Han är född samma år som Twitter. Snap, Insta och rörliga bilder dominerar hans liv.

Jag drar in naveln mot ryggraden, ställer mig i hands to heart, stirrar mot Warhols affisch  … och avskyr den. »I never read, I just look at pictures.«

Man kan tycka att tio år passerar i en liten blinkning. Men i Sverige talar vi då alltså om tiden före den allmänna utbredningen av sociala medier, före kanaler som Youtube, Tiktok, Netflix och ljudböcker. Då man gulligt nog oroade sig för att MTV:s musikvideor kunde bidra till att barn blev dumma i huvudet. Jag skrev själv en krönika för en stor dagstidning om hur flipprigt MTV var. Hemskt moraliserande ändå, av en 20-åring.

Förra året slog marknaden med digitala böcker, främst ljudböcker, rekord. 29 miljoner sålda ex. Det glädjande med den nyheten är att bokmarknaden totalt sett överträffade sig själv. Folk verkar läsa mer än någonsin. Det nedslående med nyheten är att ljudböckerna växer mest. Eller nedslående förresten  … Jag vill gärna tro att åren gjort mig mindre mästrande. På det stora hela är det såklart en vinst att människor tar del av berättelser, oavsett i vilken form de kommer.

Nina Solomin: Sovjetiskt dubbeltänkande kan växa – även i demokratier

Antika verk som Iliaden och Odysséen traderades först muntligen. De gamla grekerna var djupt skeptiska till skrift. Platon låter i en av sina dialoger Sokrates säga hur fördummande det är med nedskriven text, jämfört med muntliga framföranden: »Du tycker, att de [nedskrivna verken, min anm] tala som förnuftiga väsen, men om du vill fråga dem till råds om något, upprepa de alltid ett och detsamma.« Skriften ansågs platt och stum.

Med det sagt, så vet vi att grekerna hade fel. Om man inte ständigt har tillgång till en lärd antik filosof som samtalspartner, så är det ändå ett utvecklande alternativ att läsa skönlitterär text. Därför är det lätt att bli nedslagen över att den generation som växt upp med smarta telefoner har så hög tröskel till att läsa en gammal hederlig roman. Berättelsen går för långsamt, är för krånglig och tråkig, jämfört med de snabba format och medier som de är vana vid.

Vad händer med samhället när vi går full Andy Warhol? Det återstår att se. Men nu ska den där förbannade affischen ut på Blocket. Någon som bjuder 250? 200?

Text: