Olof Palmes okända bakgrund som försäljare av östtyska TV-apparater
När (S) ville bli störst på tv
Socialdemokraterna har haft en olycklig kärlek i att driva företag. Förhoppningen var att företagen skulle bli lönsamma och fylla på kassan inför valrörelserna. Ett exempel är när socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU på 50-talet storsatsade på att importera billiga östtyska tv-apparater. Men när tv-apparaterna gick sönder blev det problem.
De politiska partierna engagerade sig tidigt i tidningsutgivning. Att skaffa sig egna tidningar var ett sätt att sprida det politiska budskapet. Socialdemokraterna och arbetarrörelsen hade också tidigt engagerat sig i filmproduktion och distribution. Liksom i bokförlaget Tidens förlag, som 1948 också övertog förlaget och tidningen Folket i Bild.
Men 50-talets företagsäventyr med Folkservice handlade om något annat. Här handlade det inte om att få ut sitt politiska budskap, utan om att de såg rent kommersiella möjligheter på den snabbväxande tv-marknaden. Den tidens SSU-ledning hade ambitionen att etablera det som kunde blivit sin tids Elgiganten.
Behovet att finansiera den ordinarie verksamheten och valrörelserna gjorde att SSU sedan länge var en av de stora aktörerna för lotterier. Folkrörelsernas lotteribyrå, som kontrollerades av SSU och SAP, ansvarade 1958 för 25 procent av de lotterier som handelsdepartementet beviljat tillstånd till.
SSU:s egna lotteriintäkter uppgick samma år till 800 000–900 000 kronor netto, vilket i dagens penningvärde skulle motsvara 10–11 miljoner.
Och SSU:s ledning, där bland annat Olof Palme ingick, trodde på en fortsatt expansion för lotterierna. Inte minst efter ett omtänkande i vinstplanen inför de lotterier som började säljas 1957. 1955 hade Folkrörelsernas lotteribyrå totalt ansvarat för lotterier som lottade ut 125 bilar. Men nu hade den tidigare högsta vinsten, en Volvo Amazon ersatts av – ett flygplan.
”Vi är först i Europa om att ha ett flygplan – Piper Club – som högsta vinst i ett lotteri”, skrev lotteribyrån i sin tidning.
Inklusive vinstskatt skulle högsta vinsten, flygplanet Piper Club, vara värd 60 000 kronor.
”Lotteriet är minst sagt sensationellt”, skrev lotteribyrån, och gav exempel på planets användningsområden: ”Till möten kan till exempel fackföreningsfolk resa i ett litet sportplan”.
Flygplanet var toppvinsten både i Unga Örnas Örnlotteri och SSU:s A-lotteri.
”Vinstplanen har det sista året ändrats så att en del bilar ersatts med flygplan, premieobligationer, sportstugor och televisionsapparater som vinster. Det främsta skälet härför har varit bilismens utbredning i landet som måhända gjort, i varje fall folkbilen, till en mindre åtråvärd vinst än tidigare”, skrev SSU i sin verksamhetsberättelse för 1958.
Bara ett år senare tycks de ha insett sitt misstag, och flygplanet kom aldrig tillbaka som toppvinst. I stället ersattes Volvo PV 444 nästa år av 20 stycken Mercedes Benz 180 som främsta vinst i A-lotteriet.
Inget snack om att gynna svensk produktion där inte!
Och ingen vinnare gjorde heller – turligt nog kanske – anspråk på flygplanet.
Men de andra planerna var redan högtflygande.
Som ett stort lotteri gjorde Folkrörelsernas lotteribyrå också stora vinstinköp, och kunde förhandla till sig bra rabatter från leverantörerna.
Den driftige chefen, Ivan Hedkvist, såg en möjlighet till expansion. Varför inte köpa in ännu mer än bara vinsterna, och sälja till folk?
Ur lotteriverksamheten byggde man upp den nya ekonomiska föreningen Folkservice, Folkrörelsernas försäljningsorganisation.
Eftersom lokala ombud redan kunde rekvirera lotter hade man lindan till en försäljningsorganisation.
Den expansive Hedkvist startade även en tidning – ”Esset” – för att hålla kontakten med ombuden. I april 1956 kunde Esset stolta berätta om den första ombudsträffen i Röda salen på Hotell Malmen i Stockholm.
Stämningen var hög denna tisdagskväll, och trubaduren Harry Dahlgren svarade för underhållningen. Men allra mest spända var nog ändå ombuden på presentationen av Folkservice första katalog.
För fackets folk var portföljen en given utrustning.
Den innehöll en rad nyttiga saker: som skrivmaskiner, portföljer – en sann nödvändighet för varje föreningsmänniska, men också mer fritidsbetonade saker som sovsäckar, tält, ryggsäckar och sportfiskedon. Och: ”Vår sensationella bilklocka Key Watch skall inte glömmas”.
Folkservice fortsatte expandera och flyttade in i nya, större lokaler i Abrahamsberg.
I oktober 1956 hade Folkservice 2 800 ombud i landet, som sålde lotter, tidningen Frihet, jultidningen Blosset och Folkservice varor. Och fler strömmade till – ombuden var ju med i ”Amazonjakten”, där den bästa försäljaren kunde vinna Volvos helt nya bil.
Men ännu större möjligheter hägrade runt hörnet. 1956 hade också de första tv-sändningarna kommit igång, och självklart var nu en tv-apparat alla svenskars högsta dröm.
Givetvis skulle Folkservice också sälja tv-apparater. Ivan Hedkvist slöt avtal med Bellevue som tillverkades i Västtyskland. För 1 375 kronor kunde man bli lycklig innehavare av en Bellevue.
Hade man inte de pengarna fanns det andra alternativ, som en 17-tums Dürer för bara 1 040 kronor!
