Många har känt sektens sötma

Den 14 mars 1990 låste flera hundra medlemmar av new age-församlingen Church Universal and Triumphant in sig i ett underjordiskt skyddsrum just utanför Yellowstones nationalpark i norra USA, villiga att stanna kvar i sju år om så krävdes.

De hade förberett sig väl, sålt sina hem och möbler, lämnat sina arbeten, tömt sina bankkonton och packat ner småbarn och skjutvapen. Deras ledare Elizabeth Clare Prophet hade profeterat om en omedelbart förestående kärnvapenkatastrof.

Som brukligt är i sekter var allt på största allvar. Detta var inga alternativmänniskor som ville bråka med myndigheterna; med sina propra byxor och stora glasögon liknades de i en artikel i Harper´s Magazine vid försäljare från IBM. Fru Profeten själv kunde passera som ordförande i en lantlig föräldraförening, med permanentat hår och klänning som gjord för andliga sånger.

Vi har facit, det blev inte något Armageddon den gången.

Efter tre dagar vågade de instängda sig ut och fann att Montana var sig likt, naturskönt, vidsträckt och till och med soligt. Besvikelsen var lika stor som när Jesus uteblev i oktober 1844 trots att tusentals amerikaner då väntade på hans utlovade ankomst.

Som man brukar säga: en inställd återuppståndelse är också någon sorts uppståndelse.

Den amerikanska landsbygden har ofta erbjudit fruktbar mylla för utopiskt eller avskärmat leverne, men möjligheterna att bli sekterist har aldrig varit fler och större än nu. I det digitala livet kan man ju lätt kapsla in sig med miljontals andra eller på egen hand med sin högst privata övertygelse.

I religiösa och politiska utkanter är sekterismen närmast naturlag och fienden finns ofta i rummet bredvid. Självmedvetet övertygade grupperingar kan ibland också få omgivningen att övervärdera deras betydelse. Vid 1970-talets början hade kommunistiska KFML 700 medlemmar medan Pingströrelsen kunde räkna in 90 000, och ändå fick marxist-leninisterna starkare genomslag i den offentliga debatten.

Även i dag är det fullt möjligt att hitta ideologiskt motiverade sammanslutningar med omotiverat stort inflytande.

Kanske ser man sekterismen tydligast i backspegeln, när allt har kapsejsat och folk kan dra på mun eller förfasa sig. Knutby och Rebellrörelsen har blivit folkloristiska losers.

I Danmark förvandlades en dogmatisk studiecirkel till mordiskt bankrånargäng, Blekingegadeligan, som skickade stöldgodset till palestinska terrorister och lyckades gäcka polisen under två decennier.

Sekter har begått massjälvmord i djungeln och utkämpat eldstrider med poliser. De har kidnappat bankdirektörer och i skogens inre funnit gyllene plåtar med väckelsereligiösa grundteser. En rad böcker har genom åren dokumenterat Weather Underground, den radikala studentrörelsens i USA motsvarighet till Baader-Meinhof.

Just utkommen är Zayd Ayers Dohrns ”Dangerous, dirty, violent & young”, om hans barndom på rymmen med sina Weatherman-föräldrar Bernardine Dohrn och William Ayers: ”När jag var tre år lärde jag mig känna igen civilklädda poliser i en folksamling.”

De drog det mesta till sin spets. Bob Dylan hade sjungit att man inte behövde någon vädergubbe för att förstå vart vinden blåste, men här fanns nu en grupp otåliga revolutionärer som med hemgjorda bomber ville styra riktningen.

Hybris späddes ut med paranoia. En amerikansk vän till mig har en släkting, som flera decennier efter sin tid som universitetsradikal fortsatte att ringa från telefonkiosker under antaget namn och med näsduk för munnen i tron att myndigheterna var honom i hasorna.

Många har känt sektens sötma, den berusning som uppstår när man inte bara vet allt utan dessutom får detta bekräftat av likasinnade.

Det finns talrika aktuella exempel på hur skilda former av identitetstänkande slagit över i sekterism. Definitionsmässigt är sekter små och auktoritära, men deras inskränkthet kan delas av flera. Åsiktskorridorerna är deras viktigaste arkitektoniska lämningar.  

Allsköns rasister och antisemiter, till höger och vänster, ligger också ständigt gömda i gräset i väntan på präriebranden som ska bana väg för deras fantasier. Sverige är numera fullt av terrorromantiker och diktaturentusiaster. Deras föreställningar må vara sekteristiska, men de demonstrerar öppet på gatorna och nomineras av politiska partier som aspirerar på att sitta i regeringen.

Det kuriösa och det bindgalna har växt till sig; välkomna till ännu en sommar med sekten.

***

Läs även: Lösningen finns hos världens fertilitetsmästare

Läs även: Grodhopp mellan de svenska dagisbråken