Den fria konsten är svårast att försvara i krig

När Sverige rustar för kris och krig blir också kulturen en beredskapsfråga. Föremål kan märkas upp, samlingar flyttas och kulturarvsinformation säkras.

Svårare är det att skydda det som måste fortsätta leva för att finnas kvar – den fria konsten.

På kulturarvssidan går mycket att planera ganska handfast. Kyrksilver kan märkas upp, arkivboxar köras undan och föremål fotograferas, registreras och prioriteras. Det som kan flyttas ska flyttas. Det som inte kan flyttas måste skyddas där det står. Och om något ändå går förlorat ska åtminstone kunskapen om det finnas kvar.

När Rådet för skydd av kulturarv i mars lämnade sin andra delrapport till regeringen pekade det ut tre områden: digital beredskap, gemensamma utbildningar och övningar samt bättre skydd av kulturarv på plats.

Eric Fugeläng, avdelningschef vid Riksantikvarieämbetet och tidigare ordförande i Rådet för skydd av kulturarv, lyfter särskilt den digitala sårbarheten:

– Det digitala kulturarvet är sårbart för cyberattacker, sabotage och informationspåverkan. Det finns behov av en nationell skyddad lagringsyta för kulturarvsdata och en mer systematisk beredskapsdigitalisering av prioriterat kulturarv. Då kan kunskap om fysiskt kulturarv finnas kvar även om det förstörs eller plundras, och även kulturarvsinformation som är digital från början.

Det är också där staten har kommit längst. Kulturarvet går att märka, planera, öva kring och prioritera. Svårare blir det när frågan lämnar föremålen och i stället gäller dem som ska fortsätta skapa. Den fria gruppen utan egen scen kan inte magasineras. Körledaren, dramatikern, tonsättaren och den enskilda konstnären mellan uppdrag kan inte köras undan till en säker plats. Det som ska skyddas är inte bara verk eller lokaler, utan möjligheten att fortsätta verka.

Det märks också i hur långt planeringen har kommit, menar Anna McWilliams, första forskare vid FOI:

– Det betyder att det finns betydligt mer planering för beredskap för krig för kulturarv än för konstformerna och dess organisationer. Detta gäller framför allt skydd av fysiska föremål och byggnader. I Ukraina blev det också väldigt tydligt tidigt att just kulturarvet blev väldigt sårbart, och det blev ett uppvaknande i Sverige kring att kulturarv kan skadas här i händelse av krig.

På konstsidan har frågan om tillgång till kultur i krig fått lite mer belysning, men än så länge rör det sig mest om diskussioner, inte om fasta planer.

En viktig skillnad är institutionell. Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet har i dag ett särskilt ansvar för beredskapen på kulturarvsområdet och för arkivverksamhet. Någon motsvarande beredskapsmyndighet för den bredare kulturen finns inte. Att Kulturrådet och Konstnärsnämnden låtit FOI granska den fria konstens villkor i kris och krig är ett första steg mot att också den delen av kulturen börjar få en tydligare plats i beredskapsarbetet.

Utanför institutionerna bärs en stor del av kulturlivet av människor utan anställningar, egna lokaler eller långsiktiga avtal. Just där finns också mycket av det nya, prövande och egensinniga.

– Ett fritt och oberoende kulturliv som värnar den konstnärliga friheten är en samhällsviktig funktion i kris och krig. Flera studier visar också att ett levande kulturliv kan bidra till sammanhållning, motståndskraft och ett starkare psykologiskt försvar, säger Konstnärsnämndens direktör Mika Romanus.

För den fria konsten handlar beredskap, enligt henne, mindre om förråd och planer och mer om möjligheten att kunna fortsätta verka.

– Frågan är om det fortfarande finns konstnärer inom olika uttryck – från text, musik och scen till bild, form och rumsliga praktiker – som kan arbeta, utveckla sina processer och nå ut, även när samhället är under stark press.

Mika Romanus pekar samtidigt på en risk i själva beredskapstänkandet. Om staten bara ser kulturen som något som ska fylla ett behov i kris krymper utrymmet för det självständiga. Den fria konsten får inte reduceras till utförare som svarar mot andras behov.

Det svåraste att skydda är konstnärers möjlighet att uttrycka sig fritt utan risk för anpassning eller styrning. Vid kris och krig begränsas den friheten ofta också indirekt, genom större ekonomisk otrygghet och praktiska svårigheter att fortsätta skapa, säger Mika Romanus.

Det hotet kan vara öppet, i form av censur, hot och repressalier. Men det kan också vara mer lågmält och därför lättare att missa: en scen som ställer in, en arrangör som inte längre vågar ta risk, en ekonomi som redan var skör och nu brister helt, en konstnär som tackar nej, skriver om eller tystnar. Ett föremål kan låsas in. En konstnärlig frihet fungerar inte så.

Sårbarheten gäller heller inte bara konstnären, utan också mötet med publiken. Det fysiska kulturarvet kan inventeras och klassas. Konst uppstår i mötet mellan verk och publik. När det mötet bryts försvinner något som inte går att lagra i väntan på bättre tider.

Men inte heller kulturarvsberedskapen handlar om att bara rädda sådant som går att flytta.

– Den viktiga samhällsfunktionen handlar inte bara om att skydda historiska byggnader, föremål, arkiv och böcker utan också om att säkra möjligheten att upprätthålla den publika verksamheten, använda kunskap, ha tillgång till samlingar och andra källor och ge samhället möjlighet att uppleva kulturarv även under kris eller krig, säger Eric Fugeläng.

Museer och arkiv planerar inte bara för samlingarna, utan också för personal, el och kommunikationer. Där går det att ange ansvar, transporter, reservkraft och prioriteringar i en plan. För den fria konsten ser det annorlunda ut. Där handlar beredskapen mindre om undanförsel och mer om vilka förutsättningar som finns för att fortsätta arbeta.

Om konstnärer redan i vardagen lever med pressad ekonomi och svaga skyddsnät blir den sårbarheten också tydlig när läget skärps.

– Om vi vill ha en levande kultur som kan ge oss stöd i krig så behöver den vara levande även i fred, säger Anna McWilliams.

Toppbild: Den ukrainske veteranen Artem Moroz, som skadades svårt i strider med ryssarna, spelar i en pjäs om kriget i Kiev under våren 2026.

***

Läs även: Den mörka upplysningen vill avskaffa demokratin

Läs även: När den ukrainska litteraturen blomstrade