En mans kamp mot Kreml

Först av allt måste det sägas att förlaget Fri tanke gjort läsarna en otjänst genom att kalla Bill Browders senaste bok för Tsaren. Originaltiteln Freezing Order ger rätt thrillerkänsla, medan den svenska boktiteln leder oss helt fel. Bill Browders bok är inte en saklig fackbok om Putin eller om rysk ekonomisk brottslighet. Den är en thriller. Även om den skildrar faktiska händelser och processer formligen osar det av Tom Clancy och Dan Brown om boken. Den rymmer mord, svek, skurkar, offer, en envis hjälte. Och ett ganska lyckligt slut. 

Bill Browder är en enmansarmé i krig mot Putin och den ryska kleptokratin. Han är finansman och hans företag Hermitage Capital Management var fram till 2005 den största enskilda investeraren i Ryssland med andelar i storföretag som Gazprom och bankjätten Sberbank. Browder stödde vid det här tillfället Putin, och betraktade Ryssland som ett land lämpligt att göra affärer med. Men just 2005 svartlistades Browder av ryska myndigheter, förbjöds inresa i landet och beskrevs som ett hot mot nationens säkerhet. 

Här inleds en djup och ofta våldsam konflikt mellan Browder och Kreml. Hermitages kontor utsattes för upprepade husundersökningar, medarbetare hotades. År 2008 greps en av Browders advokater – Sergej Magnitskij. Magnitskij dog – mördades – i ett ryskt häkte i november 2009 och Browder har vigt sitt liv åt att skipa rättvisa åt honom och hans familj. USA införde, till stor del som resultat av Browders insatser, en lag, kallad The Magnitsky Act, som tillät personliga sanktioner mot ryska myndighetspersoner som misstänks för brott mot mänskliga rättigheter. Ett trettiotal länder har följt efter med liknande lagar. Tsaren är en uppföljare till Browders förra bok, Mitt krig mot Putin, som kom ut på svenska 2015 och nu ges ut igen.

I förra boken stod Magnitskij-affären i centrum; i den nya dominerar den rättsprocess som ryska företrädare, med bistånd av välbetalda amerikanska jurister, drog igång mot Browder. Kulmen nås vid toppmötet mellan Trump och Putin i Helsingfors, då den förre på fullt allvar övervägde den senares förslag till en deal, i vilken Browder skulle utlämnas till Ryssland för att ställas inför rätta.

Boken är, för att använda en recensentkliché, en bladvändare. Den är spännande att läsa. Här finns starka känslor och stort engagemang. Patos. Browders hela drivkraft är mordet på Magnitskij; en pliktmänniska som vägrade lyda de ryska våldsverkarna och som därför mördades. 

I Tsaren är Browder den osjälviske hjälten, i envis kamp mot ett mordiskt monster i form av den ryska statsapparaten och dess hantlangare. Hjälten, hans familj och vänner, hotas av ryska lejda mördare och av cyniska amerikanska advokater. Modiga medarbetare som Putinkritiska politikern Boris Nemtsov mördas. Andra överlever mirakulöst mordförsök. Det är fängslande läsning, men frågan är om den är relevant. 

Bill Browders historiska insats är att han kunnat få till stånd ett system där brott mot mänskliga rättigheter kan få internationell påföljd. Magnitskijlagarna gör det möjligt att utfärda personliga sanktioner mot människor skyldiga till sådana brott, frysa deras tillgångar och hindra dem från att semestra i Nice och Nässjö. Lagarna har inte bara använts mot ämbetsmän och brottslingar i Ryssland, utan mot ansvariga för kinesiska och saudiska övergrepp. Demokratin har fått ett vapen mot – för att parafrasera Olof Palme – diktaturens kreatur.

Bill Browders bok är både intressant och meningslös; aktuell och hopplöst utdaterad. Det är nästan fascinerande hur frånvarande Kremls krig mot grannländerna är, hur Browder närmast systematiskt ignorerar angreppet på Ukraina och annekteringen av Krim. Giftattentatet 2020 mot den politiska aktivisten Aleksej Navalnyj är en annan händelse som inte nämns i boken – möjligen ligger den utanför Browders kronologi, som slutar 2018. Men den engelska utgåvan kom ut i år, så det vore rimligt att åtminstone nämna attentatet.

Browders fokus ligger helt och hållet på den penningtvätthärva han avslöjat. Det handlar om stora pengar, men effekten blir ändå konstig: Browder bevisar, så att säga, med stort patos att massmördaren har snattat jättemånga lakritspipor på Konsum också! För ett år sedan hade boken kanske varit viktig, men nu känns den mest som intressant kuriosa medan vi följer rapporteringen om den ryska så kallade arméns övergrepp, mord och tortyr i Ukraina. 

Men Tsaren är viktig på ett par punkter. För det första påminner den om att ryska staten även före 24 februari 2022 föraktade människoliv, lagar och regler. För det andra – och det är nog bokens viktigaste punkt – uppmärksammar Browder mjukryggade kollaboratörer i Väst. Putins brott skulle aldrig varit möjliga om inte banker som Swedbank, Danske Bank och SEB sett egen vinning i penningtvätten. 

Här finns bokens verkliga styrka. Här finns bokens verkliga bad guys. Ryssar lever i ett hårt, repressivt samhälle; Browder konstaterar att det kräver ett enormt personlig mod för att gå emot Putins maffiastat. Men Swedbank hade inte riskerat något om de vägrat delta i penningtvätten, i deras fall var det bara frågan om vanlig, banal girighet. 

Om Mitt krig mot Putin handlade om Browders kamp mot en rysk statsapparat som helt och hållet vuxit samman med den organiserade brottsligheten, så handlar Tsaren om alla dessa amerikanska och europeiska företag, affärsmän, myndighetspersoner och politiker som dragit nytta av Putins brottslighet. 

En viktig förtjänst med utgåvan är Manne Svenssons översättning. Den svenska texten är korrekt och följsam, utan irriterande amerikanismer. Ryska namn är korrekt transkriberade enligt svensk stavningsnorm. En allvarlig brist är dock att det inte finns något personregister. 

Rysslands angrepp på Ukraina har gått in på sitt andra halvår och ännu möter vi röster i Europa och USA som talar om att Ukraina är den part som borde visa förnuft och acceptera en uppgörelse. Vi har politiker och journalister som uttalar förståelse för det ryska angreppet. 

Browders bok påminner oss om alla dem som är beredda att ljuga och hyckla i hopp om egen vinning i relationerna med Ryssland. Den påminner oss om att cynismen inte bara är begränsad till storföretagens styrelserum. Är kanske våra eluppvärmda sommarstugor och uterum viktigare för oss än Ukrainas – Europas – säkerhet? Browder påminner oss om vad som står på spel och vad vi riskerar. 

***

Läs även: Johan Hakelius: Bara Ryssland kan rädda oss från Putin

Läs även: Putins sista utväg