Långt före ”Skam” visade ”Frida” vägen för ungdomsdramat
Långt före serien Skam spreds över världen visade filmerna om Frida en djupsinnig ungdomsdramatik i världsklass. Nu finns de att se på NRK:s playtjänst.
Under sommarlovet läser den brådmogna 13-åringen Frida (Maria Kvalheim) psykoanalytikern Erich Fromms klassiker Kärlekens konst (1958). Hon försöker greppa kärlekens väsen och inser att det måste vara något mer än bara flyktiga känslor, att den kräver tålamod, självdisciplin och inte minst mod. En svår konst att utöva i dagens krassa konsumtionssamhälle där relationer har blivit till slit- och slängvaror.
Inte minst har Frida själv svårt att efterleva en så ansvarstagande kärlek. Hon har inlett ett slags förhållande med den skicklige fotbollsspelaren Raymond (Christoffer Haug), spanar in den pråpre snyggingen Andreas (Lasse Halvorsen) som spelar för samma pianolärarinna som henne och inte minst schysste Martin (Kristian Mejdell Nissen) i plugget, som hon fick upp ögonen för redan innan sommaren. Samtidigt kan hon inte se att den retsamme grannpojken och barndomsvännen Kristian (Andreas Bratlie) trånar efter henne. Hon behandlar honom mest som en lillebror, trots att de är jämngamla.
Samtidigt bekymrar sig Frida över att hennes frånskilda mamma Bente (Ella Horn) inte hittar kärleken på nytt, medan hennes pappa (Erik Hivju), som bor i USA, nu har träffat en “negerdame” som han ska gifta om sig med.
En dag möter hon av en tillfällighet religionshistorikern och universitetsläraren Karl (Helge Jordal), en expert på gnosticism och mystik. Karl är en vuxen man och så mycket äldre än Frida, men hon dras till hans djup och skarpa intellekt, en oväntad relation utvecklas och Karl visar sig ha en hemlig koppling till Fridas familj…
Torun Lian har haft betydande betydelse för norsk litteratur och dramatik för barn- och ungdomar. Tillsammans med den sedermera Oscarsnominerade regissören Berit Neshielm skapade hon i slutet av 1980- och början av 90-talet de tre filmerna om Frida. Den prisade Frida (1989) följdes av Frida och det oroliga hjärtat (1990) och sedan klassikern Frida med hjärtat i handen som blev en stor publikframgång och Norges Oscarsbidrag 1991.
Filmerna om Frida gavs också ut som populära ungdomsböcker. Den sällsamt begåvade Maria Kvalheim blev Frida med hela norska folket, men slutade skådespela under tonåren och utbildade sig i stället till journalist och har fortsatt sitt kändisskap som norsk modeexpert.
Åtminstone för oss svenskar som växte upp under 1990-talet blev norskan Frida en bekantskap genom tv. Sedan har norsk ungdomsdramatik framför allt uppmärksammats genom serien Skam (2015-2017) där vi får följa några unga Oslobor genom tonåren. Skam blev en förlaga för otaliga internationella versioner, alltid med greppet att i 20 minuter intensiva avsnitt trollbinda den unga publikens korta uppmärksamhetsspann avleda dem från telefonskärmen. Serien ansågs vågad, men en kvävande politisk ängslighet vilar över den när alla schabloner blir representerade, från smygbögen till den tuffa tjejen i slöja.
Det finns likheter mellan Skam och filmerna om Frida, även om 15 år skiljer dem åt känner vi igen de burgna miljöerna i Oslo och det välstånd som omger vår tids alienerade ungdomar. Men Frida med hjärtan i handen är också något annat, här möter vi inga stereotyper utan bara karaktärer med psykologiskt djup. Genom den tvåfaldigt Guldbaggebelönade Harald Paalgards poetiska foto får vi stillsamt och eftertänksamt följa hur Frida ger sig ut kärlekens svindlande outgrundliga mysterium. Lian och Neshielm erbjuder oss ingen trygg hand att hålla i, det finns inte några politiskt korrekta svar på vad det egentligen innebär att älska en annan människa.
Serierna och filmerna om Frida finns att se på NRK TV.
***
Läs även: För vem skriver svenska författare?
