Vem vinner slaget om Stockholm?

Invånarna i Stockholms stad är ombytliga. Under de senaste 40 åren har de bytt styre i stadshuset vid varje kommunalval utom ett. År 2010 fick moderaten Sten Nordin fortsatt förtroende som finansborgarråd, en post han tagit över från partikamraten Kristina Axén Olin två år tidigare. Men annars har ordförandeklubban i kommunstyrelsen alltså vandrat fram och tillbaka mellan S och M, med stöd från lite skiftande koalitionspartners.

Nu i september hoppas Socialdemokraterna bryta mönstret och slåss för en andra mandatperiod, denna gång med Emilia Bjuggren på toppen av valsedeln. Moderaternas hopp är Christofer Fjellner. Två nya ansikten i en stad där den politiska makten sällan skapar kändisar. Bjuggren är en 80-talist från Tensta. Fjellner en 70-talist från Enköping. Hon kommer från Socialdemokraternas vänsterflygel. Han är en liberal som tillbringade 15 år som europaparlamentariker.  

Det sägs att den som kommer hem från en lång utlandstjänst ofta hamnar i bakvatten. Det får sägas gälla även Christofer Fjellner när han återvände efter åren i Bryssel. Han blev ordförande för Moderaternas idéprogramkommitté. Men man kan också se honom som undantaget som bekräftar regeln. Att handplockas till borgerlig tronpretendent i Stockholm är rimligen en befordran.

– Det är 15 års sekretess på interna samtal, säger han när Fokus frågar hur det gick till när han utsågs till gruppledare i Stockholms stadshus och oppositionsborgarråd 2022.

Motståndaren Emilia Bjuggren, i dag skolborgarråd, har tagit den långa vägen. År 2014 blev hon, 27 år gammal, det yngsta borgarrådet i Stockholms historia. Då hade hon redan suttit fem år i stadsfullmäktige. De två karriärerna säger kanske något om partiernas olika kulturer. Bjuggren har vuxit upp politiskt i Stadshuset. Fjellner har mer att bevisa: han var inte ens invald i stadsfullmäktige när han blev oppositionsborgarråd 2022. Vi ska återkomma till huvudpersonerna, fast först några ord om vad det är de vill ha makten över.

I juli i år passerade huvudstaden en magisk gräns: en miljon invånare. Men det är efter några hårda år. Skjutningar och sprängningar har hemsökt flera stadsdelar och åtta av dem finns på polisens lista över utsatta områden. Arbetslösheten har stigit under innevarande mandatperiod. Under de första åren försämrades både företagsklimatet och den upplevda tryggheten. Skolresultaten förbättrades, men bara måttligt. Sedan hände något. Under 2026 har flera kurvor vänt brant uppåt. Socialdemokraterna kan peka på vändningen, Moderaterna på åren dessförinnan. Och sedan finns allt det som inte riktigt passar in i någon kurva. Som att ett nytt Nobelmuseum vid Slussen har klubbats, efter åratal av strider. Eller att paradgatan Sveavägen har försetts med breda cykelbanor med ständiga bilköer som följd, till förtret för vissa och glädje för andra. Men också en påminnelse om bredden och komplexiteten i frågan som stockholmarna förväntas besvara i september: är Stockholm en bättre stad nu än den var 2022?

Först ekonomin. Med en skuld på 84,8 miljarder kronor och ränteutgifter på mellan 2 och 3 miljarder kronor under 2026 har stadens tjänstemän börjat klia sig i huvudet. Staden kan, skriver de i ett utlåtande, begränsa skuldökningen genom en reducerad investeringsvolym, utökade tillgångsförsäljningar, högre resultat i de kommunala bolagen, budgeterat överskottsmål, begränsad utdelning från Stadshuskoncernen och externa investeringsbidrag.

Annars, varnar de, kan skulden fortsätta öka och stadens kreditvärdighet försämras. Risken verkar dock inte så stor. Stockholm har fortfarande högsta möjliga kreditvärdighet på både kort och lång sikt, trippel A+ hos Standard & Poor’s. Det notoriskt högbelånade Italien har det betydligt sämre betyget trippel B+ vilket enligt samma kreditvärderare är ”tillräckligt säkert för de flesta investerare”. Och socialdemokraten Emilia Bjuggren (S) är inte orolig. Skulderna beror bland annat på investeringar i det kommunala bostadsbeståndet och ett nytt avloppssystem, förklarar hon.

– Räntan ligger i stadens driftsbudget och är finansierad skattekrona för skattekrona. 90 procent av lånen täcks dessutom av hyror och avgifter.

En huvudstad måste förstås ha fungerande avlopp. Fast just avloppet har varit en av mandatperiodens mardrömmar. Det nya systemet är avancerat och omfattar bland annat en 14 kilometer lång tunnel mellan Bromma i väster och Sickla i öster. Kostnaden har vuxit från 9,3 till 19,5 miljarder kronor, något som stod klart hösten 2023.

– Sådana här felberäkningar för stora infrastrukturprojekt får staden aldrig göra igen, sa miljö- och klimatborgarrådet Åsa Lindhagen (MP) vid det tillfället.

Eftersom projektet inleddes av det kommunala bolaget Stockholm Vatten och Avfall redan 2014 ligger det politiska ansvaret för de bristfälliga beräkningarna hos både höger- och vänsterstyren i Stockholms stad. Debatten hösten 2023 kom i stället att handla om informationen om den explosiva kostnadsökningen. Christofer Fjellner anser än i dag att S-styret mörkade. Stadshusledningen lät fyra fullmäktigemöten under drygt en månad passera innan kostnadschocken, som nått förvaltningen genom en konsultrapport, blev känd för medborgarna.

Hade fördröjningen löpt över ett val hade det kanske fått politisk betydelse. Nu gjorde den inte det. Staden lade om sina investeringsregler och vd och styrelseordföranden för Stockholm Vatten och Avfall fick sparken.

En annan konflikt gäller stadens tillgångar. Varför måste staden äga Älvsjömässan inklusive ett hotell, undrar Moderaterna. Och var det verkligen nödvändigt att köpa 1 200 privata hyresrätter i Hjulsta för 1,4 miljarder kronor i vintras? Några nya lägenheter till bostadsbristens Stockholm gav affären trots allt inte.

Risken fanns att en oseriös aktör skulle köpa Hjulstalägenheterna, replikerar Bjuggren. Hur stor den risken var går inte att veta, medger hon. Men varnande exempel fanns i Vårby på andra sidan staden, och S-styret vill utveckla Hjulsta.

– Vi behöver säkerställa att alla fastighetsägare i staden är seriösa aktörer, understryker hon.

Och det socialdemokratiska borgarrådet låter plötsligt lite socialkonservativ. Att köpa ett bostadsområde, om man är en god makthavare, är att köpa trygghet åt sina medborgare. Var går då gränsen för hur mycket man ska köpa? Moderaten Christofer Fjellner ser det annorlunda. Han tycker inte att staden behöver äga vare sig fler hyresrätter, Älvsjömässan med hotell, eller Spy Bar-huset vid Stureplan för den delen. Stadens skuld måste minska, tycker han och föreslår ett skuldmål.

– Räntekostnaden på tre miljarder kronor för 2026 skulle räcka till många förskollärare, säger Fjellner.

Socialdemokraterna menar att så enkelt är det inte. Räntan för bostads- och avloppsinvesteringarna betalas i praktiken av hyresgästerna i allmännyttan och genom avgifter till de kommunala bolagen och går in i resultaträkningen för bostads- respektive avloppsbolagen.

– Vi är pragmatiskt inställda till försäljningar. Är det en god affär för staden är det ett sätt att få intäkter men vi ska inte göra kortsiktiga försäljningar som kan ge oss högre utgifter senare. Jag tycker vi har en bra balans, säger Emilia Bjuggren.

Grälet lär fortsätta så länge det handlar om stockholmarnas plånböcker, ur vilka även hyror och VA-avgifter ska betalas.

– Varför kan man inte sänka skatten i stället? Den har aldrig varit så hög som nu, säger Christofer Fjellner. Under innevarande mandatperiod har Stockholm stads S-V-MP-styre höjt skatten två gånger. Omkring åtta av tio väljare prioriterar satsningar på välfärden framför sänkt skatt, och även bland M- och SD-väljare är det fler som vill ha mer välfärd än lägre skatt.  

Samtidigt är Stockholm speciellt med sina höga boendekostnader, och det ger nerv åt valkampen mellan Emilia Bjuggren och Christofer Fjellner. Ett hushåll med bostadsrätt i Stockholm har i genomsnitt tre miljoner kronor i bolån, ett villahushåll har fyra. Kravet på sänkt skatt i huvudstaden handlar alltså inte enbart om ideologi utan har en plånboksnära förklaring: många stockholmare har räntor att betala varje månad och de har dessutom stigit sedan förra valet.

På varje torg i Orten finns ett kafé där områdets män huserar. I Skärholmen har de sportkepsar och välsittande träningskläder och tar inte minsta notis när en kvinna slår sig ner på Billströms konditori. En sensommardag spelar fontänen, barn leker och stämningen är trevlig. Men bara ett par hundra meter bort blev pappan Mikael en symbol för det otrygga Stockholm när han sköts ihjäl mitt framför ögonen på sin tolvårige son. Mikael var en av fyra människor som dödades under sammanlagt åtta skjutningar i Skärholmen 2024.

Samma år drog stadsdelens barn- och ungdomsenhet över budgeten med 22 miljoner kronor. Flera chefer inom socialtjänsten hoppade av i protest mot pressade budgetar och svåra arbetsförhållanden sedan 18 socialsekreterare sagt upp sig.

– Det ska vara budget i balans till vilket pris som helst fastän det är omöjligt att få en budget i balans när du har två gäng som krigar med varandra, sa en av cheferna.

Skärholmen är byggt i en sluttning och högt på en bergknalle reser sig skelettet av en moské. Bara de två minareterna är klara; pengarna från den islamiska stiftelse som är byggherre tycks ha tagit slut. År 2023 uppdagades att det fanns nära personkopplingar mellan stiftelsen och den islamistiska turkiska rörelsen Millî Görüş. Året innan hade en ovetande Stockholms stad avsatt 13,3 miljoner kronor till markarbetena.

Många av Stockholms trygghets- och integrationsproblem illustreras i Skärholmen. Nio skjutningar 2024, tre skjutningar 2025 och fyra sprängningar. Både Emilia Bjuggren och Christofer Fjellner är bekymrade. Men enligt kommunpolisen Christoffer Peyre är utvecklingen just nu positiv. Ett fåtal kommunpoliser har blivit över 20, bland annat.

– En ny effektivare lagstiftning som har gett möjlighet till vistelseförbud och zonförbud har varit helt avgörande, säger han.

Zonförbud är inte samma sak som de visitationszoner som ger polisen rätt att visitera människor utan konkret brottsmisstanke. Om dem blev det politisk strid. I december 2023 sa Socialdemokraterna nej. Förtroendet för polis och rättsstat kunde skadas, risken för rasprofilering och diskriminering var för stor. Det fick räcka med att visitera kända gängkriminella eller människor med attribut som skottsäker väst, ansåg partiet. 13 månader senare hade S ändrat sig och ville göra hela södra Stockholm, helst hela Sverige, till visitationszon.

Varför var ni emot innan?

– Från nationellt håll så tyckte mina kolleger att polisen ska ha samma verktyg i hela landet och det verkar ju rimligt, säger Emilia Bjuggren.

Du som hade varit här länge måste ha sett den svåra situation ni hade. Var det svårt att få dem att ändra sig?

– Lokalt har vi inte varit inblandade i den diskussionen. Vi har jobbat jättenära polisen just med hur vi kan stärka deras brottsförebyggande arbete med vårt förebyggande arbete.

Var du positiv till visitationszoner redan 2023?

– För oss lokalt som jobbar med det förebyggande arbetet, att se till att barn inte rekryteras in i kriminella gäng, så har ju fokus varit att stärka det arbetet. Vi har drivit de frågor där vi har störst inflytande. Det vill säga få fler poliser till Stockholm, stärka samarbetet mellan polisen och socialtjänsten.

Så att S nationellt ändrade sig, det beror inte på att exempelvis du låg på?

– Nej, visitationszonerna har inte varit prio för vårt arbete lokalt.

Under mandatperioden har Socialdemokraterna, ofta efter initiala protester, accepterat de flesta av Tidöregeringens nya kriminalpolitiska verktyg och straffskärpningar. ”Vi går till val som ett förändrat parti”, säger partiledaren Magdalena Andersson idag.

Christofer Fjellner tycker dock inte att S har tackat regeringen för hjälpen precis.

– Och fler poliser har varit helt avgörande, säger han om utvecklingen i Skärholmen.

Om stadens ansvar för tryggheten är kandidaterna ganska eniga. Men två tydliga skiljelinjer finns: ordningsvakter och kameror.

– Det är 730 fler poliser hittills i år, men kommunala ordningsvakter är ett utmärkt komplement. Vi anställde 180 ordningsvakter under det förra styret. Socialdemokraterna sparkade 120. Vårt mål är 500 ordningsvakter och mycket fler kameror. Regeringen vill bidra med 560. SL har gjort ett fantastiskt arbete med ordningsvakter, kameror och trygghetsvärdar och jag vill göra SL:s trygghetscentral till hela Stockholms, med samma nummer, säger Christofer Fjellner.

Om polisen tycker att det är lämpligt får de kommunala ordningsvakterna också vara beväpnade, anser Moderaterna. Men där går Emilia Bjuggrens gräns.

– Vi är inte säkra på att det skulle skapa samma trygghet hos stockholmarna om vi har kommunala beväpnade ordningsvakter, i stället för att polisen faktiskt kan ha egna ordningsvakter som stöttar dem i deras arbete. Nu har vi pilotprojekt tillsammans med polisen både i Skärholmen och på Södermalm.

Hon vill att även kamerorna ägs av polisen.

– Vi förbereder kamerautsättning där de ber oss, men jag vill gärna att processen går snabbare. Om det är polisens kameror kan de använda dem i sina utredningar. För oss är det ingen tvekan – vi vill ha fler kameror och hjälper polisen att sätta upp dem.

För medborgarna kvittar det kanske vem som äger kamerorna och vem som skriver anställningsavtalet med ordningsvakterna. Vad väljaren i valbåset framför allt vill veta är att utvecklingen går åt rätt håll nu. Och våldet har minskat i Stockholm. Varför är svårare att säga, bortsett från att fler kriminella har finkats och att polisen har blivit större, starkare och fått bättre verktyg. Men även polisen framhåller samarbetet med socialtjänsten och andra delar av kommunen som betydelsefullt.

Det var i Stockholms stadshus som Liberalernas tidigare partiledare Jan Björklund inledde sin karriär som skolpolitiker. Hans efterträdare Lotta Edholm (L) var skolborgarråd i tio år och har som skolminister i Tidöregeringen pumpat ut den ena reformen efter den andra. Till slut kom även en proposition om värdeöverföringsförbud i skolan som triangulerar vänstersidans krav på stopp för vinster i välfärden.

Den som styr Stockholms stadshus efter valet måste alltså förbereda befolkningen på förändring. Hälften av gymnasisterna och var tredje grundskoleelev i Stockholm går i en friskola, där alla visserligen inte är vinstutdelande.

– Förändringen kommer inte ske över en natt, säger Emilia Bjuggren.

Om vinstintresset hinner avskaffas på en mandatperiod? Det får vi väl se.

Christofer Fjellner ser risker.

– Det vore ett dråpslag. Det är svårt att överblicka konsekvenserna för skolorna och för Stockholms förmåga att leva upp till lagens krav på att erbjuda utbildning.

De många friskolorna har inte hindrat skolresultaten från att stiga ordentligt det senaste året.

Å andra sidan kan framgången kanske bero på den socioekonomiska viktningen av skolpengen, som är störst i landet i Stockholms kommun. Det tror författaren och skoldebattören Per Kornhall. Enligt honom är Stockholmseffekten så stor att den till och med påverkar de stigande nationella siffrorna för kunskapsresultaten.

Av de totalt 118 miljarder kronor som Stockholms skolor, från förskola till gymnasium, har kostat under mandatperioden har 5,5 miljarder fördelats efter socioekonomiska kriterier bara till grundskolan. För 2026 handlar det om 1,7 miljarder. Tillskottet ovanpå den ordinarie skolpengen på 118 000 kronor per grundskoleelev kan variera mellan 5 000 och 80 000 kronor. Det är med andra ord mycket pengar.

Men Christofer Fjellner är inte imponerad.

– Trots landets största viktning har andelen pojkar från utsatta områden som inte är behöriga till gymnasiet ökat från en fjärdedel till en tredjedel. Det är Emilia Bjuggrens största misslyckande, säger han.

Det råder ”noll konflikt” om skolans kompensatoriska uppdrag, hävdar Fjellner, och Moderaterna vill lägga nästan 100 miljoner kronor mer på skolan än den styrande majoriteten. Men i budgeten för 2026 ville Moderaterna också minska den socioekonomiska potten med 127 miljoner kronor, lägga pengarna på mindre skolklasser och väga in studiero och närvaro som faktorer när pengarna fördelas.

127 miljoner motsvarar det maximala socioekonomiska stödet för omkring 1 500 elever. Det vore alltså en ganska stor förändring. Moderaternas tes är att det någonstans måste finnas en annan hake än pengar. Det är upp till väjarna vad de ska tro på.

Företagsklimat kan mätas på olika sätt. I Svenskt Näringslivs ranking har Stockholm pendlat mellan plats 123 och 151 av landets 290 kommuner de senaste åtta åren, till synes utan större samband med vem som har styrt. Just nu ligger staden på plats 126, det bästa resultatet sedan 2018 och något sämre än Karlstad. När företagarna bedömer politikers och tjänstemäns attityder har Stockholm under hela 2000-talet med nöd och näppe nått upp till ”godtagbart”.

Stockholms Handelskammare har täta kontakter med företagen i huvudstaden.

– Två ord som återkommer är regelkrångel och oförutsägbarhet. Det är inte alltid enkelt att ha med Stockholms stad att göra. Många upplever att de behöver ha kontakt med flera olika förvaltningar och att de bollas runt mellan dem, säger näringspolitiske chefen Carl Bergkvist.

Vissa beslut har gjort näringsidkarna direkt förbannade. När riksdagen gav klartecken till gårdsförsäljning förra sommaren bestämde Stockholms stad att Systembolagets öppettider skulle gälla även för andra försäljningsställen. Det ställde till sommarsäsongen 2025 för vingårdar och mikrobryggerier. På hösten upphävdes regeln av domstol.

Caspar Schaber är en techprofil som tillsammans med några kompisar öppnade en bar på Södermalm 2023. Han suckar över krånglet.

– Vi har fått anmärkning vintertid för att någon rökte på uteserveringen som var stängd. Personalen kan inte hålla koll på sånt.

Innan riksdagen slopade matkravet på restauranger i våras höll staden också noga räkning på tallrikarna.

– Stockholm tolkade matkravet som att man måste ha tre förrätter, tre varmrätter och tre desserter. Så när vi hade en varmrätt för lite fick vi en anmärkning. Vi har en bar i Växjö också, där är de inte alls lika hårda. Man känner sig motarbetad, säger han.

Grundproblemet, anser Caspar Schaber, är avståndet mellan politikerna och förvaltningen.

– Jag har pratat med alla politiker, de säger sig alltid stå på vår sida, särskilt inför valet. Men sen möts man av ett maskineri.

Det är en ganska bra sammanfattning av småföretagarens problem i en storstad. Politiker kan man tala med. Ett maskineri är svårare. Men höjer man blicken från de kämpande småföretagen och deras lövtunna marginaler blir bilden ljusare.

– Tittar man på Stockholm som stad och region går det otroligt bra. Vi har flest stora huvudkontor i Norden, fler än de övriga huvudstäderna kombinerade, och samtidigt är vi den unicorntätaste staden utanför USA. Jag tycker det är ett starkt bevis för att Stockholm under lång tid har varit en mycket bra stad för entreprenörer och företag, säger Carl Bergkvist på Handelskammaren.

Om Emilia Bjuggren blir nytt finansborgarråd får stockholmarna en ”borgmästare” som är snäppet mer vänster än partikollegan Karin Wanngård som slutar i samband med valet. Så säger alla socialdemokrater Fokus pratar med.  

Reformisterna i Stockholms arbetarkommun är många och välorganiserade. Men upplägget är informellt, ”alla vet” att Emilia är välvilligt inställd, hon rekryterar säkert reformister till roteln i stadshuset, säger en socialdemokrat som själv står nära partiledningen men tycker att breda koalitioner inom partiet är en bra sak.

Fast Emilia Bjuggren går inte med på epitetet ”vänstersosse”.

– Jag är helt enkelt socialdemokrat, säger hon.  

Och Christofer Fjellner vill inte krypa i den liberala rustning som borgerliga europeiska politiker ofta har.

 – Jag är liberalkonservativ precis som partiet, säger han (och han har ju varit med och skrivit programmet).  

Enligt statsvetaren Anders Sundell visar dock forskningen att moderata kommunpolitiker står till höger om sina väljare, medan socialdemokratiska kommunpolitiker närmast delar värderingar med vänsterpartister.

Christofer Fjellner vill leda ett nytt alliansstyre i Stockholm. Men om de fyra partierna inte räcker har han ”inga röda linjer” mot SD, inte heller mot MP som satt i styret tillsammans med allianspartierna 2018-2022.

– Jag vill avsätta den nuvarande majoriteten som är den sämsta någonsin, säger han.

Christofer Fjellner har dock inga planer på ett SD-samarbete, vilket SD:s gruppledare Gabriel Kroon bekräftar.

– Vi är en splittrad opposition. De har inte vågat göra ett Tidö på kommunal nivå.

Det hade i så fall funnits mycket att förhandla om.

SD är emot den socioekonomiska viktningen av skolpengen och vill helst inte bygga några bostäder alls, med undantag för Norra Djurgårdsstaden, Slakthusområdet och på SVT:s och SR:s tomter på Östermalm (efter utlokalisering av public service-bolagen). Tomträtter för egnahem ska lottas ut till barnfamiljer och helvegetariska dagar förbjudas i skolor och äldreboenden.

– Det ska alltid finnas kött på menyn, det är extremt viktigt för oss, säger Gabriel Kroon.

Den som letar noga hittar ändå en likhet. SD delar Christofer Fjellners syn på grönområdenas stora betydelse för staden.

***

Läs även: Vad händer när ett område klassas som utsatt?

Läs även: Johan Hakelius: Snart är allt Södermalm