Dags att medierna diskuterar sitt eget ansvar

Judar i Sverige behöver ingen rapport för att veta att antisemitismen ökar. Vi har levt med den länge. Men Forum för levande historias nya rapport ger svart på vitt det många av oss redan känt. Fler negativa attityder mot judar. Ökad otrygghet. Fler människor som väljer att dölja sin identitet.

För min generation kom insikten gradvis. Vi växte upp i ett Sverige där fördomar mot minoriteter betraktades som något skamligt. Sedan förändrades något. Kommentarer som tidigare varit otänkbara blev vanligare. Gränser flyttades. Och efter den 7 oktober gick utvecklingen inte längre att ignorera.

Nu kommer diskussionerna. Om högerextremism. Om islamism. Om integration. Om sociala medier. Alla de samtalen behövs. Men när frågan om mediernas egen roll kommer upp blir det betydligt tystare.

Om vi ska förstå utvecklingen måste vi också våga diskutera vilka som påverkar hur vi talar om judar, Israel och antisemitism. Inte därför att medierna skapar antisemitism, utan därför att de påverkar vad människor uppfattar som viktigt, vilka konflikter som dominerar samtalet och vilka associationer som upprepas dag efter dag.

Sedan den 7 oktober har få konflikter fått lika stort utrymme i svenska medier som kriget mellan Israel och Hamas. Det är inte märkligt att konflikten bevakas. Det märkliga är proportionerna. Dag efter dag, månad efter månad dominerar konflikten nyhetsflödet.

Samtidigt pågår krig i Sudan. Massdödande i Kongo. Humanitära katastrofer i Jemen. Men de försvinner ofta ur blickfånget. För en människa som följer nyheterna blir signalen tydlig: den konflikt som involverar världens enda judiska stat är den konflikt som ständigt återkommer.

För många människor är mötet med judendom inte en jude utan nyhetsrapporteringen om Israel. När Israel blir den konflikt som ständigt återkommer i nyhetsflödet riskerar också bilden av judar att reduceras till just den konflikten. När samma konflikt dominerar det offentliga samtalet under lång tid påverkar det vilka frågor människor förknippar med judar, oavsett om det är avsikten eller inte.

Det betyder inte att medierna ska skydda Israel från granskning. Tvärtom. Israel är en demokrati och dess regering ska granskas precis som andra regeringar. Men mediernas uppgift är också att ge en rättvisande bild av världen. När en konflikt får ett utrymme som vida överstiger nästan alla andra konflikter måste vi kunna diskutera vilka konsekvenser det får.

Forum för levande historias rapport visar resultatet av en lång utveckling. Nu behöver vi våga diskutera alla faktorer bakom den – även de som finns i våra egna redaktioner. Medierna skapade inte antisemitismen. Men om vi aldrig vågar diskutera deras roll kommer vi heller aldrig att förstå hela bilden av varför antisemitismen fortsätter att öka.

Daniel Eisenberg är försäljningschef och en helt vanlig svensk jude