Hellre sänkt matmoms än billigare SL-kort

En klassisk regel inom politiken är att regeringar inte förlorar val, det är oppositionen som förlorar dem. Men det finns alltid undantag som bekräftar regeln. I nuläget verkar regeringen göra sitt bästa för att förlora i september. För den som har varit verksam i näringslivet är tecknen synnerligen oroande. Det ska tillläggas att det finns positiva exempel, men man satsar helt enkelt fel.

Visserligen har finansminister Elisabeth Svantesson rätt när hon poängterade att pengarna för nya reformer är slut. Sverige befinner sig fortfarande i en lågkonjunktur och det är statsfinansiellt välbehövligt att hålla kvar vid förmågan att vara snål. Det sistnämnda är lättare sagt än gjort. Att hushålla är inte enkelt när alla departement vill ha pengar.

Därför blir det förvånande när man ser det senaste utspelen, uppenbarligen ett försök att köpa väljare. Termen ”valfläsk” är så pass klassisk att de som varit med ett tag – likt undertecknad – förstår exakt vad som menas. Och som väljare förstår man till fullo när man har blivit köpt.

Att tillfälligt halvera priset på kollektivtrafik i hela landet är inte smart politik, snarare desperation. Alla vi som bor utanför storstäderna förstår att det är ett försök att säkra en borgerlig majoritet i Stockholm. Personligen skulle jag önska en borgerlig majoritet, men som cyniker ser jag vartåt det barkar: Det är ett sätt att flirta med Miljöpartiet.

Varningsklockorna ringer: Varför temporärt? Varför när många med fast arbete i centrala Stockholm reser in som tjänsteresor, vilket betalas av arbetsgivaren? När svenska väljare röstar mer med sin åsikt än med plånboken är frågan om det kommer att löna sig. Det enda framgångsrika exemplet var Socialdemokraternas maxtaxa i valet 1998, vilket några av de unga strategerna på statsrådsberedningen kanske inte kommer ihåg. Jag menar inte att vara gubbe, men det är nyttigt att läsa historia.

Vinner man Stockholm vinner man landet. I nuläget vill de blågula förhoppningsvis vinna. Men de gör ett misstag då billigare SL-kort är verkningslöst.

Förslaget att sänka matmomsen påverkar däremot alla – från Smygehuk till Arjeplog. Momsen, och speciellt den på mat, är ett otyg som infördes av Axel Oxenstierna på 1600-talet. På den tiden handlade det om ”lilla tullen” på varor som skulle säljas innanför stadsmuren. Den var tänkt att vara temporär, men blev kvar.

Som finansman och vän av kapitalismen blev jag perplex när Vänsterpartiet i början av 1990-talet gick i bräschen för att sänka och till och med avskaffa matmomsen. När de sedan tillsammans med Miljöpartiet återigen föreslog detta – två partier jag inte skulle kunna tänka mig att rösta på – blev jag än mer perplex. Tänk att partier jag inte håller med ändå tänker rätt!

Det är också därför jag tänkte att det finns en viss sorg i regeringens förslag. Temporära sänkningar i all ära, men en borgerlig regering ska våga ta steget fullt ut. De som jobbar i våra innerstäder har råd med pendlarkort, men maten påverkar alla. Gör matmomssänkningen permanent och kampanja stenhårt kring detta. Om väljarna förstår att regeringen har givit dem billigare mat kommer man att vinna valet.

Mats Qviberg är finansman