Iran mellan förhalning och regionalt inflytande 

De senaste dagarnas ordkrig mellan USA:s president Donald Trump och Irans president Masoud Pezeshkian har återigen visat hur snabbt diplomati kan förvandlas till konfrontation. Samtidigt som amerikanska och iranska delegater möts i Schweiz har den politiska retoriken blivit allt hårdare, vilket väcker frågan om förhandlingarna är på väg att kollapsa eller om detta bara är en del av ett välkänt förhandlingsmönster.

Historiskt har relationen mellan Iran och väst kännetecknats av långa förhandlingar, gradvisa eftergifter och ett strategiskt användande av tid som politiskt verktyg. Flera forskare och säkerhetsanalytiker beskriver den iranska modellen som en kombination av tålamod, uthållighet och förmågan att undvika direkta avgöranden tills styrkeförhållandena förändras.

Enligt forskare vid Center for Strategic and International Studies (CSIS) bygger Irans regionala strategi inte enbart på militär styrka utan också på nätverk, indirekt påverkan och långsiktig uthållighet.

Det kanske mest anmärkningsvärda uttalandet under de senaste dagarna kom inte från Washington utan från Teheran. President Masoud Pezeshkian uttryckte öppet oro för att staten inte längre ska kunna möta medborgarnas ekonomiska och sociala krav. Han varnade för att folkligt missnöje kan leda till nya protester och därmed underminera regimens legitimitet.

Detta visar att den iranska ledningen är medveten om att det största hotet mot landets stabilitet inte nödvändigtvis kommer utifrån, utan från de ekonomiska konsekvenserna av åratal av sanktioner, internationell isolering och växande social frustration.

Forskning om Irans långsiktiga konfrontation med väst visar också på betydande negativa effekter för BNP, investeringar och institutionell stabilitet.

Energisäkerheten gör Hormuz till en global fråga. Hormuzsundet är en av världens viktigaste energikorridorer och ett nytt militärt eller politiskt sammanbrott skulle inte bara påverka Iran och USA utan även Europa, Asien och Gulfstaterna. Varje hot mot sjöfarten riskerar att driva upp oljepriserna, öka transportkostnaderna, skapa osäkerhet på finansmarknaderna och påverka Europas energiförsörjning. Det är därför Gulfstaterna i dag har ett starkt intresse av att undvika en ny regional konflikt.

En varaktig fred i Mellanöstern kan inte enbart handla om kärnenergi och sanktioner. Den måste också omfatta Irans regionala nätverk.

Flera internationella forskningsinstitut, däribland CSIS och Council on Foreign Relations, beskriver hur Iran under lång tid har byggt upp ett system av allierade och väpnade grupper i Irak, Libanon och Jemen för att stärka sitt strategiska inflytande.

I Irak har olika grupper inom Popular Mobilization Forces (PMF) utvecklat nära relationer med Iran och blivit en del av den politiska och säkerhetsmässiga verkligheten. I Jemen har Houthirörelsen utvecklats till en aktör med kapacitet att påverka både regional sjöfart och säkerheten i Gulfområdet.

Ur ett regionalt perspektiv innebär detta att varje framtida fredsplan måste hantera två nivåer samtidigt: relationen mellan staterna och relationen till de väpnade nätverk som vuxit fram under årtionden. Så länge dessa frågor förblir olösta riskerar varje vapenvila att bli tillfällig.

Är förhandlingarna på väg att bryta samman? Trots den hårda retoriken talar mycket för att de pågående motsättningarna är en del av ett större förhandlingsspel. Både USA och Iran har starka skäl att undvika ett fullskaligt krig. Iran behöver ekonomiska lättnader och USA vill undvika ännu en långvarig konflikt i Mellanöstern.

Det mest sannolika scenariot är därför inte ett permanent sammanbrott utan fortsatta kriser, avbrott och återupptagna förhandlingar.

Problemet är att diplomati kräver tålamod och förtroende. När politiska ledare kommunicerar genom hot och offentliga förolämpningar ökar risken för missbedömningar. Och historien visar att många krig inte har börjat därför att någon verkligen önskade dem utan därför att ingen längre kunde kontrollera händelseutvecklingen.

Farouk Aldabag är samhällsanalytiker och ART-terapeut