Klart att tech bros förstår SD

Det finns något med hur Elisabeth Thand Ringqvist bemöter Fredrik Hjelm som ger mig flash backs. Inte med argument och inte med analys utan med en etikett. Tech bro. Kanske ogillar hon ”tech”. Kanske ogillar hon män. Kanske är det bara samma gamla vanliga knep med nedsättande kommentarer som det politiska etablissemanget vant sig vid att ta till.

Bakgrunden är en intervju i Kvartal där företagaren Fredrik Hjelm resonerade kring invandringsdebatten i Sverige. Hans poäng var i grunden enkel. Sverigedemokraterna hade rätt om immigrationen. I efterhand har det visat sig att mycket av det som Sverigedemokraterna lyfte fram var korrekt.

Pinsamt för Elisabeth Thand Ringqvist som valt att ta med Fredrik Hjelm. Hennes enda politiska uppdrag är ju att vara mot Sverigedemokraterna. Inget annat verkar ha någon som helst betydelse för Centerpartiet. Men kanske hade hon gjort bäst i att släppa hela saken. I stället följde hon upp med att alltså kalla Hjelm för ”tech bro”. Bara ett nedsättande epitet. Som om hon ville illustrera exakt vad problemet med svensk invandringsdebatt varit i tjugo års tid.

Men Elisabeth Thand Rindqvist borde inte vara förvånad över att företagare söker sig till Sverigedemokraterna. I dag växer en ny generation företagare fram. Visst kan de finnas inom tech, men också i vilken annan bransch som helst. Lantbrukare eller life science, IT eller småskalig getostproduktion. De har byggt sina verksamheter i en verklighet som präglas av hård konkurrens, snabb teknisk utveckling och ett Sverige som förändrats i grunden.

Det är denna verklighet som Fredrik Hjelm sätter ord på. Och det är denna verklighet som Elisabeth Thand Ringqvist avfärdar genom att tala om tech bros. Man kan förstå varför. När verkligheten förändras snabbare än ens världsbild blir det enklare att ifrågasätta personen än att ompröva sina egna utgångspunkter.

Men det centrala är något annat. Hon förstår inte vad som håller på att ske. Allt fler företagare uttrycker i dag sympati för Sverigedemokraterna. Det handlar inte om ideologisk övertygelse i första hand utan om verklighetskontakt.

Företagare lever i verkligheten. De kan inte gömma sig bakom formuleringar. De måste få saker att fungera varje dag. De ser konsekvenserna av politiska beslut i sina företag och i sina lokalsamhällen. De utgår ifrån vad som fungerar och vad som inte gör det.

Under många år präglades invandringsdebatten av en ovilja att erkänna problem. Det som Fredrik Hjelm pekar på är hur orimligt det är att ett land först ägnar decennier åt att förneka verkligheten och därefter lika lång tid åt att försöka frigöra debatten från samma förnekelse.

För en företagare framstår det som främmande. I näringslivet finns inget utrymme för den typen av självbedrägeri. Om något inte fungerar måste det ändras. Verkligheten sätter gränser.

Dessutom är företagare så klart människor som alla vi andra. De ska leva och bo i det här landet. De älskar sitt Sverige. Av vad jag ser runt omkring mig har något remarkabelt skett även bland företagare. De vill inte tänka enbart i ekonomiska termer. De älskar sitt land.

Företagare känner igen och respekterar dem som vågar gå emot strömmen. Sverigedemokraterna har under lång tid fått kämpa för att ens få delta i samtalet. De har blivit avfärdade och marginaliserade men har fortsatt.

När verkligheten till slut förändrade debatten visade det sig att mycket av det som tidigare avfärdats inte var fel, utan träffsäkert. Företagare känner igen den erfarenheten. Att bli ifrågasatt. Att hålla fast vid en analys när andra tvekar. Att få rätt i efterhand.

Det skapar respekt. Det skapar också en växande frustration mot ett etablissemang som hellre försvarar gamla positioner än tar till sig nya insikter. Sverigedemokraterna är vårt mest kreativa parti. Eftersom de vågar se verkligheten.

Carl Eos är skribent med bakgrund som förhandlare på fackförbund. Han ger ut romaner under pseudonymen Teodor Gustafsson och är senior fellow vid tankesmedjan Oikos.