Undvika och förgöra – S valstrategier
En socialdemokrat flyttar alltid fokus från en debatts innehåll till det som S vill prata om. Funkar inte det går man över till personpåhopp.
torsdag 13 augusti
En socialdemokrat flyttar alltid fokus från en debatts innehåll till det som S vill prata om. Funkar inte det går man över till personpåhopp.
Det vankas val och partierna mobiliserar för strid. Val tar ibland fram partiernas bästa och sämsta sidor – och några visar sitt sanna ansikte mer än andra. Socialdemokraterna är ett exempel på det sistnämnda och när de kavlar upp ärmarna för att vinna så syns två av deras stridstekniker tydligt; nämligen att förgöra och undvika.
Socialdemokraterna var tidigare ett pragmatiskt och statsbärande parti, som hade svar på nutida och framtida lösningar. Men i takt med att samhället förändrades, så förlorade Socialdemokraterna både förmågan att se verkligheten som den är och att ta fram lösningar. Men Socialdemokraterna döljer sina brister genom att i ökande omfattning ta till två av sina stridstekniker, som de använt sedan urminnes tider.
Den första tekniken är undvikande. En socialdemokrat flyttar alltid fokus från en debatts innehåll till det som S själva vill prata om. Det islamistiska dådet i Berlin i juli i år är ett sådant exempel där vänstersidan i politiken skickligt flyttade fokus från det verkliga problemet, islamism, till nazismen. Tekniken tar sig också uttryck i att S på sociala medier undviker att svara på direkta frågor, utan i stället lyfter fram det ämne de själva vill sätta på agendan.
Socialdemokraterna tar heller aldrig en strid som de på förhand vet att de kommer att förlora – och duckar därför ibland mediala debatter. Det framgick tydligt under hösten 2025 när regeringens förslag – och numera beslutade reform – om att minska försörjningsstödet, införa aktivitetskrav för den som lever på försörjningsstöd och kvalificering till välfärden, debatterades. Socialdemokraterna på den nationella nivån stoppade huvudet i sanden. Ida Karkiainen, gruppledare för S i riksdagens socialförsäkringsutskott, lyste med sin frånvaro, liksom partiledaren Magdalena Andersson. För hur skulle Socialdemokraterna kunna erkänna för sina kärnväljare, den gamla sortens socialdemokrater som jobbar, sliter och gör rätt för sig, att fullt arbetsföra familjer i S ögon fortsatt skulle ha rätten att få ut lika mycket eller mer än den som arbetar?
Men någon var ju tvungen att ta debatten mot socialförsäkringsminister Anna Tenje (m). Socialdemokraterna väljer vid sådana tillfällen någon de är villig att offra , i detta fall Miljöpartiets språkrör Amanda Lind och det socialdemokratiska kommunalrådet i Malmö, Katrin Stjernfeldt Jammeh.
Socialdemokraternas andra teknik är att förgöra. Det innebär att enskilda ledamöter attackerar motståndare med personpåhopp, elaka kommentarer och falska anklagelser, som att högerpolitiker är nazister, att motståndare är dumma i huvudet eller genom att direkt kalla politiska motståndare för ”lilla vän” eller säga ”du begriper dig inte på hur saker funkar”. Många moderater runt om i landet blir utsatta.
De här teknikerna är lågvattenmärken som inte hör hemma i svensk politik. Någon gång måste den socialdemokratiska fasaden falla – och blotta partiets inre tomrum.
Sofie Wiklund är opinionsjournalist, moderat och författare till boken ”Från S till M – mitt sidbyte i politiken”