Ska grodätarna förnedra oss eller blir det fotbollsfeber?

I dag, 30 juni, innebär en lång, mycket lång, dags färd mot natt för oss miljontals svenskar som förälskat oss i Graham Potters charmiga, roliga, knasiga landslag.

För frågan är inte om Frankrike vinner VM-sextondelen, utan hur: Lekfull förnedring och 4-0? Eller att dessa atletiska och välorganiserade bollgenier faktiskt tvingas ta i lite för att komfortabelt bärga en seger med ett eller två mål?

Bör jag förresten påminna om att vi inte besegrat ett enda storlag i VM sedan semifinalen mot Västtyskland 1958? Några oavgjorda mot Holland, Brasilien, England, Argentina… men aldrig seger.

Oavsett graden av förlust/förnedring i natt, anar vi ändå ett gryningsljus för svensk landslagsfotboll. Potter har på bara drygt ett halvår gjort rädda spelare modiga och harmoniska, samt prioriterat grunden: ett funktionellt försvar framför showig och överdrivet anfallsinriktad Fredrik Reinfeldt-fotboll. 

Ja, det var ju under Reinfeldts ordförandetid i Svenska Fotbollförbundet som danske Jon Dahl Tomasson rekryterades, med idén att vi skulle bli en underhållande fotbollsstormakt. Lite grand analogt med Reinfeldts politiska ambition 2006-2014 att göra Sverige till en humanitär stormakt.

Fiasko gånger två blev det. Läxa: Skaffa dig en realistisk självbild innan du stakar ut kursen mot framtiden.

Framtiden rent fotbollsmässigt handlar om att vi fram till EM i Storbritannien 2028 kommer att se tongivande spelare, alla utom försvarsgeneralen Victor Nilsson Lindelöf, hålla sin standard eller växa. Och förhoppningsvis få långtidsskadade dynamiske Dejan Kulusevski spelduglig igen. Underifrån skjuts det på: Hugo Larsson, Williot Swedberg, Roony Bardghji med flera. Detta oväntade VM-avancemang kan vara början till något stort.

Potter har skickligt kombinerat mjukt människohandlag med hårda lagbeslut. Som att inför Japanmatchen osentimentalt bänka playoffhjälten och målvaktstrotjänaren Kristoffer Nordfeldt –  trots att denne inte gjort tavlor – till förmån för Jacob Widell Zetterström. Tämligen oprövad, men extremt spänstig och reflexsnabb. En matchvinnartyp. Han bevisade sitt värde redan mot Japan genom en superräddning.

Widell Zetterström understryker den bångstyriga charmen med det här laget. Han är barnbarn till den kvinna Olof Palme skengifte sig med, för att hjälpa henne ur kommunist-Tjeckoslovakien. Palme tycks alltså göra mer för svenska landslaget än någonsin Reinfeldt…

Anthony Elanga, som gjorde det livsviktiga 1-1 mot Japan, var förtvivlad efteråt. Han hade trots noggranna genomgångar inte fattat att oavgjort räckte för avancemang  – och därför rusat framåt i orimliga anfallsförsök mot slutet. En klassens clown.

Och så har vi ju en adelsman i laget: den verserade backen Gustaf Lagerbielke.

Dessutom väcker bara Potters efternamn leenden, med associationer till Harry Potter-magi och Beatrix Potters busige Pelle Kanin, som föräter sig på grönsaker.

För att understryka det festliga med blågult version 2026: Hela fotbollsvärlden skrattade åt vårt VM-avancemang. Vi var ju det i princip enda landslag i historien som gått till VM utan att vinna en enda kvalmatch (Playoffmatcherna mot Ukraina och Polen, efter själva kvalet, vann vi dock).

*

Just idag, den 30 juni, råkar gamle tungviktskungen Mike Tyson fylla 60. Han som fällde de legendariska orden ”Alla har en plan – tills de åker på en käftsmäll”. Må detta gälla även de snudd på oslagbara(?) grodätande VM-favoriterna. 

Provocera fram ett rött kort för råskinnet Rabiot! Fixa en billig straff genom att ”falla snyggt” – så att till och med VAR överlistas! Bygg försvaret tätt och tvinga fransoserna skjuta från långt håll! Vem vet, kanske Widell Zetterström då växer till målvaktsmonster?

Med tur och franska nerver och en och annan mästaraktion från Gyökeres, Isak, Elanga är mirakel måhända möjligt. Och natten då ännu längre. En festarnatt i fotbollsfeber.

Erik Hörstadius